Kapitel 34

Samma dag, Willows perspektiv:

Jag satte på mig min jeansjacka och stängde mitt skåp. Jag gick ut i korridoren där jag mötte min chef.

"Bye, Annie. See you on monday." Sa jag.

"Bye, Willow. Have a nice weekend." Svarade hon. Vi bytte leenden innan jag försvann ut igenom personal utgången. Jag drog upp min iphone som visade 18.04 på klockan och funderade några sekunder. Jag fällde upp mitt paraply och gick ut i ösregnet. Efter några meter hade jag funderat färdigt och drog upp mobilen igen.

Jag bläddrade bland mina kontakter tills jag kom fram till Harry. Jag klickade på ring och signalerna gick fram.

"Hellooo." Svarade han med sin härliga mörka röst som fick mig att rysa.

"Hey you." Sa jag med en fnittrig röst.

"Oh, Willow. How are you?" Hans röst lät lite gladare nu när han hörde att det var jag. Eller så inbillade jag mig bara det.

"Im fine. Or im cold!" Jag log och tittade ner i den blöta trottoaren.

"Really? Are you outside in this weather??!"

"Haha, yeah. I just got off at work." Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte prata. "So I was just wondering what you are doing tonight?"

"Actully nothing. I was going to Liams place and watch a movie with him and Danielle, but Liam got sick so I stayed home. So now im really bored." Mitt leende blev större.

"Yeah? Maybe you wanna do something then?" Mitt hjärta stannade efter jag sagt det sista och väntade på svar i vad som kändes en evighet.

"Ofcourse i want to!" Sa han och lät glad. Jag bet mig i läppen för att inte skrika till av glädje. "Where should I pick you up?"

"Im outside Urban Outfitters in Kensington High Street."

"Okay, be there in 8 minutes! Try not to catch a cold!" Jag fnittrade till.

"Yeah, i'll try. Thanks, Harry."

"Bye sweetie." Vi la på och jag kände hur lyckan sprudlade i mig.

Jag gjorde ett pytte litet glädjehopp på stället och hoppades på att alla människor inte sett det under sina paraplyn. Efter bara några korta minuter kom Harrys bil inrullande. Jag skyndade dit och satte mig i pasagerarsätet.

"Cold?" Frågade Harry och blinkade mot mig. Jag ruskade av paraplyet och stängde bildörren.

"Very." Svarade jag och han höjde värmen i bilen. Jag frustade ur mig all kyla och kände hur värmen omringade mig behagligt. Vi började snabbt prata om min dag och jag berättade om hur en kund hade bettet sig väldigt underligt. Sedan berättade han om sin dag och vad han hade gjort. Strax därefter var vi framme vid Harry och Louis lägenhet.

"Do you got an umberella?" Sa jag när Harry stängde av motorn på bilen.

"Umm... no.." Sa han och gav mig en blick som fick mig att fnittra.

"Okay, wait there." Jag öppnade dörren och fällde upp mitt paraply. Jag skyndade mig runt bilen och öppnade Harrys dörr. Jag lyfte paraplyet över våra huvuden så ingen av oss fick vatten på oss medan han klev ur. Han låste bilen och vi begav oss uppåt. Han log mot mig och vi trängde ihop oss under mitt lilla regnskydd. Han la armen runt min midja och jag rös till. Det här va för bra för att vara sant. Jag myste in mig i hans famn och kände hans värme.

När vi kom in var mys stunden slut och vi släppte varandra, tyvärr. Vi kom fram till deras dörr och Harry satte i nycklarna i låset.

"So what are the other guys up to? Are they home?"" Egentligen visste jag att jag omedvetet bara ville veta om vi skulle vara ensamma eller inte. Men det verkade inte Harry märka.

"Louis is with Eleanor at hers. And I don't know what the other lads are up to. Probably at home or something." Sa han och öppnade dörren åt mig som en riktig gentleman. Jag steg in och Harry strax efter mig.

Vi bestämde oss för att sätta oss i tvrummet framför en klassisk romantisk film, The Notebook. Vi satte oss ganska nära varandra i soffan och bara efter några minuters filmtittande kände jag mig så avslappnad så jag lutade mitt huvud mot Harrys axel. Det verkade inte göra honom något, han fick ett lätt leende på läpparna när jag kom ännu närmare honom.

Filmen led mot sitt slut och jag kände hur det vattnades i mina ögon. När eftertexterna började rulla kände jag hur några få tårar rullade ner för min kind. Jag suckade lätt åt mig själv och torkade mig om ena kinden.

"Oh, babe. Please don't be sad." Sa Harry. Jag vände huvudet mot honom och fick se ett lätt oroligt ansiktsuttryck. Jag log ett lite sprucket leende mot honom till svar. Han torkade försiktigt bort en tår från min kind. Hans beröring gjorde mig helt svag i kroppen.

"I cry very easeliy to movies..." Sa jag och fnittrade lite halvt. Jag la mig på hans axel igen och han omfamnade mig med sina trygga armar. Vi satt tysta en stund och bar njöt av den behagliga tystnaden. "Harry..?" sa jag försiktigt.

"Yes, my dear." Sa han och klappade mig lätt på håret. Jag tog ett djupt andetag innan jag svarade.

"Do you belive in love?" Min osäkerhet i rösten lyste igenom.

"I do. Very much so." Hans lugna röst var en av det bästa sakerna jag visste. "I belive that when you've met that special someone nothing can tear you apart. It doesn't matter how many fights you have, if you love someone you can se beyond all that." Hans ord la sig i mitt minne. Jag höll med om allt han sa. "I don't think that there is a perfect girfriend or something out there. I just want someone who can love me for who i am, someone that you can tell everthing and someone who is perfect, just in my own eyes." Mitt hjärta bankade hårt. Hur fin är inte den här killen? Jag rätade på mig och satte mig lite mer upp för att kunna titta in i hans ögon och se hans ansikte.

"That is beautiful Harry." Våra ögon möttes i några sekunder innan han tittade ner och log.

"Do you want me to show you one of my secret hindplaces?" Sa han och log. Jag nickade förväntansfullt som svar.

Han ställde sig upp och vi gick igenom hans och Louis stora lägenhet tills vi tillslut kom fram till hans sovrum. Jag förstod först inte vad vi gjorde där, jag menar, jag hade vart där förut. Men sedan gick han fram till en diskret dörr med ett stort fönster som man knappast lägger märke till. Han öppnade dörren åt mig och vi steg ut. På andra sidan dörren visades hela London på ett otroligt vackert sätt. Det var en pytte liten balkong på bara någon meter i bredd och en liten tvåsittsoffa. Man såg över hela storstaden och över den stora floden, Themsen. Eftersom det hade blivit mörkt ute så var det bara husen och gatulyktorna som lyste. Det var så extremt vackert.

"Harry... This is beautiful." Sa jag häpnadsfullt. Jag gick och ställde mig vid räcket och Harry likaså.

"Yeah." Han stod tätt intill mig. "When I need to be alone, I use to come here, just to think." Jag blickade ut mot den ljuvliga utsikten och kände mig alldeles varm i den bitande kylan. Jag kände mig hedrade över att Harry visat mig det här, hans privata lilla tänkarställe. Jag vände huvudet mot Harry och betraktade honom försiktigt medan han tittade ut mot de glimande byggnaderna.

"Thank you for taking me here." Hans blick vändes mot min och vi log mot varandra. Jag var rädd att drunkna i hans vackra gröna ögon. Han tog försiktigt ena av mina hårslingor och satte bakom mitt öra. Jag rodnade lätt och tittade ner. När jag tittade upp igen var han bara några få centimeter från mitt ansikte och jag kände hur lyckan sprudlade i mig. Nu händer det, tänkte jag upprepande gånger i mitt huvud medan vi sakta, sakta närmade varandras läppar. Jag slöt ögonen och strax därefter kände jag hans läppar mot mina. Det pirrade i hela mig. Känslan som fyllde min kropp hade jag nog aldrig känt förut. Allt var helt perfekt.

Efter en stund särade vi på oss och tittade på varandra. Vi log stort jag kände hur jag ville smälta. Vi la armarna runt varandra och jag andades in hans goda parfym. I tystnad, fortsatte vi krama varandra och blickade ut mot den helt underbara utsikten.

Kapitel 33

 

Zayns perspektiv:

Mina ben ledde mig bort med tunga steg efter sig. Ilskan bubblade i mig. Tårarna rann nerför mina kinder.

Varför kan hon inte lite på mig? Varför kan hon inte berätta för mig? Döljer hon något för mig? Betyder jag ingenting för henne? Är jag inte värdig nog att veta sanningen? Frågorna snurrade runt och runt i mitt huvudet. Men efter några ytteligare steg så fastnade bara en fråga i huvudet, Vad fan har jag gjort?

Jag stannade tvärt och knep ögonen. Alla känslor svämmade över. Jag satte händerna för ansiktet och försökte försvinna bort.

 
 

Alicias perspektiv:

Jag stod stilla kvar på samma plats som han hade lämnat mig på några sekunder innan. Jag visste inte vad jag skulle göra. Hela kroppen var fastfrusen.

Jag kände hur första tåren rullade ner för min kind och skar in i mitt skin. Jag spände hela min kropp för att inte ge in till att börja gråta, men lyckades inte.

Tårarna började rinna som aldrig förr. Mina händer for upp till ansiktet och försökte, förgäves, få ett stopp på det hela.

Hela kroppen blev svag och jag föll ner till marken och satte mig mot ett hus. Husets yttervägg och trottoaren var iskall och regnet piskade ner. Jag drog upp mina blöta, kalla ben till hakan och kramade om de hårt.

Mellan alla hopplösa snyftningar dunkade tankarna i huvudet. 

Jag skulle ha berätta allt för honom! Jag skulle inte låtit honom gå! Varför gjorde jag inget? Kommer jag någonsin få tillbaka honom? Vad fan har jag gjort??

 

Smärtan jag kände i hela min kropp har jag aldrig någonsin känt förut. Varenda muskel värkte som aldrig förr. Jag kände mig tom, med ett stort, dunkade hjärta.

Det kändes som hela mitt liv tappade mening, och då förstod jag, Zayn är min svaghet. Min största svaghet. Det spelade ingen roll att jag inte hade föräldrar eller att mitt liv varit skit innan, men att förlora Zayn var värre än allt. Zayn och Melody. Jag var aldrig ledsen innan allt hände, för det skadade mig inte. Men nu är jag helt förkrossad. Zayn var en del av mitt nya liv, han lös upp allt mitt mörker.

Men nu är han borta. Han kommer aldrig mer vilja prata med mig. Jag kommer kanske aldrig mer få se de där helt perfekta bruna ögonen och hans bländande leende.

Varför lät jag det bästa i hela mitt liv glida ur mina händer?

 

Jag satt kvar där på samma ställe i spöregn, timme efter timme. Det hade börjat mörkna. Min lust att resa på sig och ta reda på mig själv, existerade inte. Jag kunde inte sluta tänka på honom. Jag mindes alla helt fantastiska stunder tillsammans. Jag brydde mig inte om att hela jag darrade av den intensiva kylan. Mina tårar kunde inte sluta forsa ner för mina kinder.

Jag slöt ögonen och hoppades på att allt var en dröm. Jag skulle vakna vilken sekund som helst och ligga bredvid Zayn. Jag skulle kyssa honom på hans läppar och han skulle slött titta upp på mig och le sitt morgonleende. Jag skulle krypa närmare honom och han skulle lägga armarna runt mig och jag skulle känna mig trygg. Men när jag öppnade ögonen så såg jag bara ut i den mörka dimman.

 

 


 

Hej kompisar!! Jag är tillbaka! :)

Jag tror inte jag vill sluta skriva än! Jag vill skriva klart min novell iaf! :)

 

Usch, vilket hemskt kapitel att skriva! :( Nu vill jag höra vad alla tycker ska hända och ad de tyckte om kapitlet! :)

Kapitel 32

Alicias perspektiv:
Jag slängde min halvätna macka som jag kallade frukost, i soppkorgen och tittade ut på det dystra vädret. Regnet piskade ner längst med gatorna och de få männsikorna som var ute gick med paraply i högsta hugg.
Jag drog upp telefonen ur fickan och tittade på klockan. 12.06 visdes vilket betydde att jag kunde smsa Zayn. Han sover alltid länge men vid det här laget borde han vara vaken. "Hey babe, wachadoin? Hang out over here?? Sis is with Alex! Xxx".
Jag väntade otåligt på ett svar och trummade med fingrarna mot mitt ben. Efter inte för många minuter plingade det till ett svar på skärmen. "Hey. I don't know. Im not in a good mood right now. I just had a fight with Niall..." Jag kände hur det sved till lite i mig. Zayn brukar alltid vilja träffa mig. Men jag förstod ändå.
"Oh, Im sorry. I understand. Puss på dig Zayn, mitt hjärta." skickade jag iväg strax efter. Jag hade lärt honom alla söta saker man kan säga på svenska, för att kunna vara lite mer privata med det vi skriver.
"No babe, don't apologize. It's not your fault! Im coming to you now! Puss alsklling" fick jag som svar. Även fast jag lärt honom lite svenska kanske han inte var världens bästa stavare...
Jag log lite och kände mig lite exalterad. Jag ville verkligen träffa Zayn, vi hade inte setts på flera dagar. Jag skickade iväg ett kort hjärta och en pussmunssmiley.
Jag gick till mitt rum och drog på mig en alldeles förstor grå herrtröja som jag nyligen köpt på rea på HM och ett par svarta thights under det. Jag lät mitt hår ligga ruffsigt och ofixat längs med ryggen och gjorde inget åt mitt ansikte heller. Det här var en sån dag man låg hemma och myste, inte satt i flera timmar och sminka sig och gjorde sig snygg.
Det plingade till i dörrklockan och jag sprang och öppnade. Som förväntat stod Zayn där, snygg som vanligt men med en bekymrad blick. Han såg inte ut att vara sig själv.
"Hi babe." Sa han kort och jag gick fram för att krama honom. Han var avvaktande och kramde mig bara halvt tillbaka. Jag fick en snabb puss på panna och han klev in i lägenheten. Jag kände hur en stor besvikelse sköljde över mig. Var han inte ens glad att se mig?
"Want some tee?" Sa jag medan vi steg in i lägenheten.
"Naaah.." Svarade han kort och jag gick in i köket och satte på lite vatten åt mitt te. Jag såg hur Zayn försvann ut mot balkongen och det intensiva regnet. Som tur var hade vi i alla fall tak över våran balkong.
Jag gjorde i ordning mitt te och rörde om en sista gång i det innan jag trippade ut till balkongen. Jag stängde dörren om mig och satte mig ner bredvid Zayn som stod lutad över räcken med en halvrökt cigg i munnen. Hans oroade blick vilade någonstans långt bortåt. Jag började smutta på mitt te och kände hur en stor spänning låg i luften. Ingen av oss sa något, vi hörde bara bilar och regnet som piskade mot taken i London. Zayn fimpade sin ciggrett utan att släppa blicken från tomma intet och drog genast upp en ny ur cigg ur hans paket. Det här var inte bra.
"What's wrong Zayn?" Sa jag oroligt och försökte hitta hans blick. Han vägrade.
"Nothing." Sa han och låtsades vara oberörd. Jag kände hur paniken irrade runt i mig. Jag drack upp teet och vi båda drog oss inåt. Vi satte oss syslolöst i soffan och spänningen blev bara värre.
"Wait here..." jag trippade ut i köket med en idé för att lätt på stämningen. Jag drog fram några cupcakes jag gjort dagen innan som stått i kylskåpet över natten. Jag sprang ut till vardagsrummet igen och räckte fram de för att Zayn skulle ta en.
"Oh, thanks." Hans röst var tom. Han tog försiktigt en cupcake och tog ett bett. Jag väntade förväntansfullt på att få en reaktion från hans sida. Utan ett ansiktsutryck sa han lätt "This is really good stuff. Where did you learn this?". Hans blick fästes i min för första gången. Jag frös till.
"Uhmm, my mom taught me how to bake when I was younger..." Mitt ansikte var tomt och jag tittade in i väggen. Jag ville inte tänka för mycket på det.
"Tell me about her." Sa Zayn tyst. Jag skakade på huvudet.
"No. Why?" Orden flög ur mig. Zayn tog en paus innan han svarade.
"I want to know about her."
"I don't wanna talk about it." Jag vägrade möta hans blick.
"What happend to her?" Sa han med en lite skarpare röst. Det sved till i mig.
"No..."
"Just tell me." Sa han med en viss irretation i rösten. Jag skakade motvilligt på huvudet. "Just tell me something, Alicia! Tell me ANYTHING!" Han spottade fram orden mer och mer. Det brände bakom ögonlocken. "I DON'T KNOW A THING ABOUT YOU. CAN YOU JUST TELL ME? WHY CAN'T YOU JUST TRUST ME??" Hans röst sprack och blev argressiv. Min blick satt kvar på väggen. Jag vågade inte titta på honom nu. Jag ville bara fly just nu. Jag skakade desperat på huvudet en gång till. "OR AM I NOT TO GOOD FOR THAT?" Jag drog händerna igenom håret. Det här var för jobbigt. Jag kunde inte göra så han förstod. Jag kunde inte heller berätta allt för honom.
"It's much more complicated than that..." tvingade jag ur mig.
"You say? I don't have a fucking idea of how complicated it is because I DON'T KNOW ANAYTHING ABOUT!" Mitt hjärta bultade hårt, så hårt så det gjorde ont i mig. "Im too fucking tierd of all of this shit. I feel like you don't trust me and that Im not to good to know anything about you. Like I've done something that makes you feel like you shouldn't trust me."
"You haven't."
"Then this is too fucking messed up!"
Jag såg i ögonvrå hur han reste sig ur soffan och gick med raska steg mot yttredörren. Jag hoppade till när dörrsmällen dånade i väggarna. Vad har jag gjort nu? Det hugg till i magen. Det här är för mycket. Jag kan inte förlora honom nu.
Jag var snabbt uppe på benen igen och började sakta springa mot utgången. Jag skyndade mig ner genom trapporna och ut genom porten. Regnet piskade mot mina bara armar när jag steg ut och tittade mig omkring. Jag såg en mörk skepnelse som skyndade sig bortåt.
"Zayn wait!" Skrek jag och sprang efter honom. "Wait!" försökte jag igen när jag kommit några meter bakom honom. Han vände sig motvilligt om och stirrade in i mina ögon med en blick jag aldrig sett förut. Hela min kropp gjorde ont. "Im sorr.." börjad jag.
"No! Just don't!" skrek han tillbaka. "This is too much. Just... I... I can't." Hans blick var arg och sviken. Hans tårar syntes knappt genom det våta regnet som gång på gång envisades med att regna ner för hans ansikte. Hans blick vände mot marken och han skakade på huvudet. Hela jag blev tom. Han försvann bort med snabba steg. Jag betraktade varende liten rörelse ända tills han försvann i regndimman.

Kapitel 31


Jag tog några raska steg genom på min väg till ett gulligt litet kafé jag och Niall skulle träffas på. Jag hade bara blivit glad när Niall hade frågat om jag ville ta en kaffe efter jobbet. Jag menar, jag hade ju ändå inget bättre för mig!
Jag öppnade dörren till kafét och klev in. Man kände hur känslan där inne var mysig och jag njöt av den behagliga feelingen. Det var halvfullt med folk som satt och myste med en bok eller med någon annan person.
Plötsligt såg jag Niall vinka från ett hörn i kafet. Jag gav hon ett leende och gick dit.
"Hi you!" Sa jag glatt. Hans leende visades och jag märkte hur fängslande hans leende var.
"Hey Willow." Svarade han. "So what do you want? I can go and get it."
"Sure?" sa jag och lyfte ena ögonbrynet som jag konstig nog alltid gör någon gång ibland när jag pratar.
"Of course." Han nickade övertalande.
"Thanks, i'll take a latte." Jag såg hur Niall försvann iväg till disken för att beställa. Jag tog fram min plånbok och bläddrade bland flärparna. Jag tog fram lite pengar och la de på bordet. Jag började syslolöst pilla på mina fingrar medan jag väntade.
Tillslut kom Niall tillbaka med två stora kaffeglas i handen. Han satte sig mittemot mig och jag sträkte fram pengarna.
"Oh, no. I'll take this!" Sa han och log det där leendet igen. Jag sträkte envist fram sedlarna men han vägrade ta emot det. Tillslut gav jag upp och la tillbaka de i min plånbok. Han skrattade lite och tittade ner i bordet.
"You'er so sweet!" Jag log mot honom. Hans blick vändes upp mot mig med stora ögon. Jag fnittrade och han släppte mig med blicken. "So tell me. How was like being on X factor and being in a boyband?"


Efter nästan två timmars prat bestämde vi oss för att börja gå hemåt. Jag och Niall hade klickat på direkten och pratat avslappnat med varndra. Jag kände på mig att vi skulle bli bra vänner.



Det här slängde jag ihop igår kväll. Kort och ganska dåligt :( men aja!
Förlåt att jag har vart helt MIA senaste veckan, men som sagt jag har inte haft internet. Men nu har jag internet i alla fall några dagar! :)
Nu vill jag faktiskt ha jättemånga kommentarer för idag är inte vilken dag som helst för mig, det är min födelsedag! :) haha puss!

Kapitel 30

Tre dagar senare, Willows perspektiv:
Jag vaknade med ett ryck och kände att jag var alldeles pigg.
De senaste dagarna har jag legat hemma på Alicias soffa och haft feber. Jag hade sjukanmält mig på jobbet och Alicia hade tagit hand om mig. Allt jag kunde tänka på när jag var hemma var hur mycket jag ville träffa Harry igen. Vi hade smsat lite då och då och han ville komma med soppa till mig men jag hade förbjudit honom, jag ville ju inte att han också skulle bli sjuk.
Jag satte mig upp i den stora dubbelsängen jag delade med Alicia och sträckte på mig. Jag kände hur den irriterande huvudvärken från igår var borta. Jag skuttade upp ur sängen och ut i köket där jag hittade Alicia.
"Good morning!" sa jag glatt.
"Hey, you seem happy today! Do you feel better?" frågade hon med ett trött leende. Jag nickade mot henne.
"What time is it? Maybe I can work today..."
"9.30" sa hon och började plocka fram lite mat.
"That's good. I think I skould have started 12.00 today! I'll go and call and check if I can go today.." jag gick och till badrummet och tog tempen som visade jag inte längre hade feber. "I don't have any fever anymore!" ropade jag till Alicia. Jag fick ett svagt "Good" tillbaka och så gick jag till sovrummet en än gång och tog upp min mobil. Efter ett snabbt samtal med min chef gick jag ut till Alicia igen och började ber en macka.
"What did they say?" frågade hon mig med munnen full av mat. Jag orkade inte bli äcklad av hennes bordsskick eftersom jag vant mig de senaste dagarna. Hon betedde sig bra om Zayn eller någon annan var här men inte om vi var ensamma. Jag skrattade lite för mig själv när jag tänkte på det.
"Im starting 12.00." hon tittade på mig en sviken men skämtsam blick.
"But what am I supost to do now... " Jag började bara garva åt hennes hopplösa försök att spela ledsen.
"You can meet Zayn or something... "
"Yeah... Me and and Zayn havn't met each other since you became sick, so I really miss him." Jag nickade och vår konversation fick ett avslut. Jag skuttade i väg till rummet och letade upp några lämpliga jobbkläder. Jag satte på mig ett par höga stenblekta jeans, ett vitt transparant linne och en chockrosa bh som på ett snyggt och inte för vågat sätt syndes igenom tröjan. Jag borstade igenom håret och lät det hänga lite slapp över min rygg och tog på mig lite mascara.
När jag kom ut till köket tog jag en kopp kaffe och en toast och satte mig på balkongen. Jag njöt av att andas in den friska och härliga luften som bara finns utomhus. Jag sippade upp mitt kaffe och åt snabbt upp brödet.
Efter att jag borstat tänderna, några minuter därefter så gick jag glatt ner på gatan och började gå mot tunnelbanan. Tre stationer till centrum där Urban Outfitters låg. När jag kom in på jobbet fick jag många gulliga hälsningar och kramar eftersom jag inte kunnat kommit till jobbet på länge. Dessutom hade jag inte fast anställning så jag hade inte bestämda dagar då jag jobbade. Det kändes skönt att vara tillbaka.


Senare, Nialls perspektiv:
Jag kände hur magen pirrade till när jag bestämt tog upp mobilen ur fickan. Jag hade grubblat och funderat på om jag skulle smsa Willow hela dagen. Utan att tänka skrev jag snabbt in "Hello you! I heard that you were sick :( feeling any better? Hug Niall." jag klickade snabbt på skicka innan jag hann överannalysera det. Jag gick ut till köket och började stka ägg och bacon till lunch.
Efter en halv timme, när klockan blivit två så plingade det till i min mobil och jag tog upp den ivrigt. "Hi Niaaaall! Im feeling much better now, thanks. Im actually at work right now, or I have lunchbreak... But yeah... How or you? :)" Jag kände hur ett leende lockades att komma fram på mina läppar efter att jag läst det. "That's good, and im good too! So what are you doing after work? :)" skrev jag snabbt.
Jag satte mig vid köksbordet och började äta min mat. Jag satte på tven jag hade i köket och började bläddra mellan kanalerna. Min meddelande melodi gick igång och jag låste upp mobilen. "I go of at 18.00 but I dont think im going to do something special :)" Jag skrev snabbt ett svar. "Wanna do something?" Jag
väntade förväntansfullt på ett svar.




Kul, jag skulle ju lägga ut det här igår men så börjar det åska så jag hade inget internet! FÖRLÅT <3

Kapitel 29

Tidigare samma dag, Melanies perspektiv:
Jag kramade om Louis och kände hans trygga lukt.
"Bye, sis!" sa han med ett stort leende. Jag besvarade leendet och öppnade dörren åt honom.
"Bye, my Louis!" sa jag.
"And don't fortet, just till him everything, and he will understand. Call me tonight!" sa han och försvann ut genom dörren.
"Yeah yeah. Puss på dig!" ropade jag efter honom. Jag hörde hur han lätt ropade "puuuuss" strax efter några trappor nedanför. Jag stängde dörren och gick till mitt rum.
Jag och Alex hade smsat på morgonen och bestämt att vi skulle träffas om en timme. Jag kände hur min mage värkte av nervositet. Tänk om han inte skulle förlåta mig för hur jag betedde mig? Jag satte mig på den vita pallen framför mitt skinkors och började borsta igenom mitt långa hår. Jag slängde av mig pyjamasen och satte på mig en vit stickad tröja och ett par höga shorts. Jag stoppade ner framdelen av min tröja i shortsen och vek upp ärmarna på min långärmade tröja. Efter att jag tagit på mig lite mascara på ögonfransarna sprang jag ut till vardagsrummet där Alicia och Zayn satt och tittade på tv.
"Good morning Zayn. Du Alicia, kan inte du typ hjälpa mig med mitt hår... Jag vet inte vad jag ska göra med det!" sa jag. Zayn såg lite förvånad ut över hur jag kunde byta språk så enkelt.
"Morning." sa båda i mun på varandra. De tittade på varandra med en kärleksfull blick och fnittrade åt varandra. Jag himlade med ögonen och väntade på svar från Alicia.
"Vad ska du göra? Vill du ha en fläta eller något?" sa hon när hon släppt Zayn med blicken och log mot mig. Zayn såg fortfarande ut som ett frågetecken.
"Du vet, jag ska ju träffa Alex och klara ut allt för honom från igår." Hon nickade åt mig och gjorde en gest som sa att jag skulle komma och sätta mig framför henne i soffan. Hon flyttade sig och gjorde lite plats åt mig där jag satte mig ner.
"Hmm... I guess I like have to get used to all the strange language going on between you two." sa Zayn och vi började skratta. Jag kände hur Alicias lätta fingrar började kamma igenom mitt hår. Jag älskade när hon gjorde mitt hår och njöt verkligen när någon höll på med det.
Vi satt en lång stund och små pratade och Alicia gjorde om mitt hår minst fem gånger bara för jag tyckte det var så skönt. Men det slutade med att jag fick två lätta flätor i luggen som slutade i en och samma där bak. Jag skuttade tillslut ner för trapporna i trapphuset och kände hur det kittlade i magen. Jag var både orolig och förväntansfull. Orolig för hur han skulle reagera på allt, förväntansfull för att få träffa den personen jag gillar mest i världen (efter min storesyster).
Jag mötte hans vackra ögonen och kände hur ett svagt leende sprack ut i mitt ansikte. Jag rusade ut genom porten och sprang in i hans trygga famn. Han omfamnade mig och jag kände hur jag bara ville kyssa hans underbara läppar. Men jag var för feg, jag visste fortfarande inte hur han reagerade på allt från igår. Vi släppte varandra försiktigt och jag tittade ner i marken.
"Im so sorry for everything from yesterday, I can explain all of it." sa jag och tvingade min blick upp mot hans ansikte. Han tittade ner på mig med en orolig blick.
"I just wanna know what happend. I wanna know what I did. I really don't want to lose you." sa han. Jag blev förvånad och kände hur jag fick en stor klump i magen, hur kunde han tro att han hade gjort något??
"You didn't do anything, Alex!! You did nothing wrong!!" brast jag ur mig. Hans blick gled neråt.
"Oh, I thought that I did something that did you upset." Han stammade fram orden och jag märkte hur även han var nervös. Jag la en hand på hans kind och smekte honom lätt. Han tittade upp från marken och mötte min blick. Jag log mot honom och jag fick ett snett leende tillbaka.
"You mean so much to me, Alex." Även fast det kände så rätt att säga det till honom så högg det till i magen när jag sa det. Jag hade aldrig sagt det till någon tidigare men jag menade det verkligen. Ingen kille i världen har fått mig att känna det som han fick mig att känna. Men det kände ändå så riskabelt att låta honom veta. Han skulle hur lätt som helst kunna krossa mig nu.
"You are the most beautiful girl in the world. I've never felt this way before." Vi log så mycket åt varandra så det kände som om mina kinder skulle spricka. Jag stärkte på mig och var till och med tvungen att ställa mig på tå för att komma upp till hans läppar. När våra läppar möttes kände jag hur det rusade genom hela kroppen. Jag tog mina armar runt hans nacke och kyssen blev ännu mer intensiv. Han tog sina händer och satte de längs med mina höfter. Hans händer gled ner till min rumpa och jag kände hur han lyfte upp mig i hans famn. Våra läppar släppte inte varandra när han snurrade runt mig. Han var så perfekt. Perfekt kille, perfekt kyss.
Vi vandrade hand i hand längs med alla små gator och stora vägar i London. Jag berättade om allt vad som hänt och Alex förstod varför jag gjorde som jag gjorde. Han förstod allting och hjälpte mig med allting. Han lyssnade verkligen och det betydde verkligen mycket för mig.
När klockan blivit mycket skuttade vi hem till våra olika lägenheter och bestämde att vi skulle träffas dagen efter. Nu såg jag Alex som min pojkvän. Världens bästa pojkvän.

Okej nu behöver jag hjälp! Vad vill ni ska hända?
Lite drama mellan Harry, Willow och Niall, kanske?
Eller ska något hända mellan Alicia och Zayn? Det har ju faktiskt inte hänt så mycket mellan de...
Fast jag har en liten plan om vad som ska hända...
Glöm inte at kommentera!

Kapitel 28

Förlåt för dålig update!!!
Eftersom jag inte har haft med så mycket fans med och så, så har jag bestämt att de inte har så mycket fans som de har i verkligheten. De har varit med i The X Factor och släppt WMYB men inte skivan ännu. De har fans, men det är inte lika galet som det är just nu.
Blir det här krångligt?? Aja jag kände att jag var tvungen för att göra novellen lite enklare och lite mer som jag vill ha den.
Hoppas ni inte blir missnöjda nu!



Harrys perspektiv:
Jag kunde se tårarna som ville komma fram bakom hennes ögonlock. Jag fick ont i magen av att se henne ledsen. Jag gillade verkligen Willow, på riktigt och ville bara hjälpa henne.
Vi kom fram till en parkbänk och slog oss ner bredvid varandra. Hennes blick vilade någon annan stans långt bort  i parken. Jag försökte fånga hennes blick men den satt envist kvar där borta. Jag kunde se att hon inte vågade titta på mig eftersom att hon förmodligen skulle börja gråta då.
"Please Willow..." försökte jag. Jag tog hennes hand och smekte den lätt. Hon tittade försiktigt på mig och tårar började bildas i hennes ögon.
"Im just so confused... " började hon med en skakande röst. "You don't know why Im staying at Alicias, right?" jag skakade på huvudet. "It's so hard to say but... My friends kicked me out. I don't really know why but you know when we were out partying together?"
"Yes?" svarade jag. Hennes blick flackade och jag såg hur hon försökte hålla bort tårarna som envist rann ner för hennes kinder.



Willows perspektiv:
"When I got home, they were like really mad at me. And I was very drunk so we got in to a big fight..." jag suckade innan jag sa det sista. "... And they kicked me out and said that they never ler me come back." jag kände hur tåren rann ur ögat. Det gjorde så ont att komma ihåg den stunden. De sa mycket mer saker som verkligen skar in i mitt hjärta. Mina allra bäst vänner kallade mig de värsta sakerna du kan tänka dig. Jag kände hur Harry tog tag i min hand liten hårdare. Jag tittade försiktigt upp på honom och mötte hans blick. Den var orolig, nästan nära till tårar. Jag ville inte att Harry skulle vara ledsen. "No Harry, don't fel sorry for me." Jag tog min hand och la den på hans kind och klappade honom lätt. "If that wouldn't had happend, I never would have met Ali, and you!" Våra sorgsna ansikten sprack båda upp i svaga fåniga leenden.
Vi tittade varandra i ögonen utan att säga något, utan att ens behöva säga något. Jag kände hur jag blev glad över att vara med honom här och bestämde mig för att inte förstöra stunden mer. "You know one secret about me, that i like to draw, but you wanna know another ting I like to do, that we have in commen?"
"Of course, I wanna know everything abort you." sa han med den där perfekta mörka rösten. Jag tvivlade. Jag ville egentligen inte att någon skulle veta att jag älskade att sjunga. Han skulle säkert vilja att jag sjöng för honom då, och det klarade jag inte.
"Uhhmmmm..." stönade jag långsamt fram. "eh, I allso like... Cats!" for ut mig. Eftersom jag var, eller kanske vart, en directioner så visste jag om att Harrys första ord var Cat. Jag kunde bara inte berätta det, jag klarade inte av pressen på att vara duktig. Han började skratta.
"Did you just say that you like to DO cats????" Jag började också skratta.
"No!!! I said wrong! I just mean that I like cats." Vi garvade åt varandra som två stora muppar. 
"Yeah, cats are awesome." Sa Harry när vi lugnat ner oss. "Come on, lets go and eat something." Sa han och ställde sig upp. Jag fick en ide och kände hur mitt ansikte sprack upp i ett lurigt leende.
"Yeah, but I can't walk!" Harry tittade på mig som ett frågetecken.
"Why?"
"It's something wrong with my foot. Or leg..." sa jag och låtsades göra en lidsam blick. "You have to cary me!" Hans ansikte lös upp och han fattade att jag bara inte orkade gå själv.
"Haha you sneekie little thing!" sa han och skrattade. Han vände sig med ryggen mot bänken. "Jump on." Jag ställde mig upp på bänken och hoppade försiktigt på Harrys rygg. Jag satte min händer runt hans axlar och kramade om honom.
Jag kunde känna hans underbara doft genom min näsa och blev nästan som berusad utav den. Parken var tom på folk till vår förvåning. Harry bar mig till ett litet fik jag brukade äta på där han tillslut satte ner mig framför dörren in.
"Thanks Harry" sa jag och log lite. Han besvarade mitt leende och tittade ner i marken. Vi gick in på det mysiga lilla fiket och köpte varsin macka och läsk. Vi satte oss på ett avskilt bord längst in i lokalen. Vi började dra igång ett avslappnat samtal om våra uppväxter. När vi tillslut fick brist på saker att säga och mackorna var slut hörde vi hur en bekant låt började spelas i högtalarna i cafet. You're insecure, don't know what for. You're turning heads when you walk through the door. Don't need make up, to cover up. Being the way that you are is enough.
"Oh, this is your song!" sa jag och log stort mot Harry. Han nickade lite.
"Everyone else in the room can see it, everyone else but you." Sjöng han med. Hans röst var somen ängels i mina öron. Hur kunde han sjunga så fint?? Jag log imponerat. Utan att tänka på vad jag gjorde tog jag över och började sjunga.
"Baby you light up my world like nobody else. The way that you flip your hair gets me overwhelmed. But when you smile at the ground it aint hard to tell. You don't know, oh oh. You don't know you're beautiful." Jag slutade tvärt när jag märkte vad jag själv gjorde. FAN, HUR KUNDE JAG SITTA OCH SJUNGA FÖR HARRY STYLES??? Jag tittade ner i backen och kände ångern som sköjlde över mig. Jag vågade inte möta hans blick. Hur kunde jag... På något sätt får jag fjärilar i magen utav Harry medan han samtidigt kan göra mig så bekväm i situationen och trygg att jag släpper kontrollen helt, som nyss. Tillslut tvingade min blick upp från bordet och på Harry. Han satt och gapade. "Sorry..." sa jag snabbt.
"You're sorry?? You sing really good!" Jag ruskade bara på huvudet. Jag trodde inte på vad han sa. "Why haven't you told me that you're an amazing singer?" Jag skakade bara på huvudet igen.
"Im not." Han utstrålade bara förvåning.
"Your voice is really beautiful! How can you not know that??" Hans röst var övertalande en jag tvivlade fortfarande. Varför skulle en kille som kommit trea i The X Factor tycka att jag sjöng bra..?
"I don't usually sing for people. It just like... flew out of me." sa jag tyst. Harry såg nästan ut som om han skulle började skratta.
"You're silly!" sa han. Låten började gå mot sitt slut. "You don't know you're beautiful, oh oh. That's what makes you beautiful." Sjöng han och tittade mig i ögonen. Jag kände hur jag smälte inom mig. Jag rodnade och log mot bordet under mig. Han böjde sig lite över bordet och tog upp mitt huvud med hans fingrar. Min blick mötte hans gröna vackra ögon. Han tog bort en slinga av mitt hår som låg i mitt ansikte. Jag kände hur jag skulle kunna vara kvar i det här ögonblicket föralltid.

Kapitel 27

 

 

Willows perspektiv:

Jag slängde min halvätna macka i soporna och ställde in min tallrik i diskmaskinen. Jag gick in till Alicias sovrum där jag hade min resväska och började rota efter något att ha på mig. Jag kopplade in min Iphone i högtalarna och satte på Under The Sheets. Jag hörde hur Alicia kom in i rummet.

"So what are you doing today?" Frågade hon och log.

"Actually Im meeting Harry in about a hour." Jag kände hur mitt leende växte när jag nämnde hans namn. Hon flinade tillbaka på mig.

"So your ditching me?" Hon fick en låtsats ledsen min. "Jaaahaaapp." Sa hon med lite svenska inblandat. "Then I will be here all by myself." Jag log bara åt henne. Jag visste att det inte gjorde henne något. Vi förstod liksom varandra så bra. Även fast vi kanske inte vet alls mycket om varandra eller att vi kanske träffa varandra för några dagar sen känns det som om jag känt henne i evigheter. Vi kunde varandra utan och innan. Jag började gräva i min väska igen. "What song is this?"

"Oh, Under the sheets." Hennes ögon lös till.

"Yeah, Ellie Goulding, right? I love her voice! She sings Your Song, right?"

"Yes." Jag log lite och funderade. "Hah, Actually she is my cousin."

"Whaaaat? That's really cool!! Your cousin is like pro at singing!" Jag log till svar. Hela min familj var väldigt intresserade av musik. Jag hade alltid älskat att sjunga men aldrig för någon annan än min familj. När jag var liten hade jag och Ellie alltid älskat att göra massa konserter för familjen och släkten. Men hon var den enda som vågade sjunga när det kom gäster. "Do you sing?"

"No. Or I sing but only when no one hears." Jag tittade ner i marken.

"You have to sing for me sometime!" Jag skakade bara på huvudet. Jag hittade äntligen två plagg jag skulle kunna ha.

"What about these?" Sa jag och höll fram en vit lite transparant t-shirt med en liten ficka och ett par höga gråa shorts.

"Yeah, that will be great." Sa hon och log. Jag bytte om och ställde mig bredvid Ali i spegeln. Vi båda tittade på oss själva i spegeln. Jag var nöjd med kläderna. Men jag kunde inte rå för att vara lite avundsjuk på Alicias kropp. Den var liksom perfekt, inte jättesmal och lite kurvig. Jag var inte alls kurvig på något ställe alls. Jag var assmal och platt. Vi var så olika men ändå så lika. På utseendet och kläderna så vi helt olika ut men på något sätt så tänkte vi helt likadant. Jag hoppade på henne med ett leende och kramade om henne.

"What was that for?" frågade hon när vi släppt varandra.

"Everthing. You saved me and I loooooove you, Ali!" Vi skrattade.

Jag satte mig vid hennes sminkbord och drog upp mitt hår i en ganska slarvig knut. Jag satte en ljusrosa rosett under knuten på baksidan och sprayade lite hårspray över håret. Jag tog lite puder och la lite ljus ögonskugga på ögonlocket. Till sist drog jag ett tunt streck av min svarta kajal och kände mig nöjd. Jag ställde mig framför Alicia och väntade på hennes åsikt.

"Hey hottie." Sa hon och log. Jag log tillbaka och tittade ner på mina kläder. "Just one thing!" Sa hon och drog fram ett läppstift från en låda. Hon gav det till mig och jag tittade nyfiket vilken ärg det var. Till min förvåning var det illrött när jag drog bort locket. Jag tittade osäkert på Ali. "Yeah, your gonna look stunning in that!" sa hon posetivt. Tvivlande ställde jag mig framför spegeln och började försiktigt måla på det röda läppstiftet. Jag tittade mig i spegeln och såg hur det blev riktigt snyggt! Hela jag blev mer intressant nu. Jag vände mig mot Alicia och log och hon gjorde detsamma. Jag tittade på klockan och såg att den blivit halv två.

"Harry is here like any minute!" sa jag snabbt. "I have too go. Bye." Jag greppade åt mig mina solglasögon och sprang ut i hallen. "Bye Mel, Bye Louis!" Ropade jag och utan att vänta på svar sprang jag ner för trapporna i trapphuset.

 

Jag mötte Harry som stod mot sin flotta svarta bil utanför porten och log. Jag kramade om honom en lång stund sedan öppnade han dörren åt mig och vi båda hoppade in i bilen. Han körde oss till ett mycket välbekant ställe.

"Oh, uhmm.. I used to live there." Sa jag försiktigt och pekade. Jag började tänka på allt och kände hur jag fick en stor klump i magen. Harrys ögon var på vägen.

"Oh, really?" Sa han med ett leende. När han mötte min blick så försvann leendet. Han parkerade bilen en bit bort nära en park. "What is bothering you?" Jag vågade inte möta hans blick när vi steg in i parken och började gå bredvid varandra. Jag kände hans blick på mig. "What happend Willow?" Jag tittade försiktigt upp på honom.

"Nothing..." Jag skakade på huvudet. Jag kände hur hans hand tog i min och tittade snabbt upp på honom igen. Jag visste inte om jag skulle berätta allt för Harry? Jag vill inte att han skulle tycka att jag var en idiot....



Kort kapitel idag! Tänkte att det var bättre än inget!

Tack för att ni kommenterar vad ni vill ska hända! Det är asbra för då får jag massa idéer om hur jag kan förbättra handlingen. Så fortsätt med det :)

Kapitel 26

 

 

Louis perspektiv:

Jag gick till Alicias sovrum och plockade ihop Zayns alla saker som låg hullerombuller. När jag packat färdigt bestämde jag mig för att säga hej till Mel. Jag gick till hennes rum och knackade på. Inget svar. Jag öppnade dörren försiktigt och slogs av en hemsk blick, än en gång. Precis som förra gången jag hittade henne så låg ihopkrupen och såg helt förstörd ut. Hela hennes ansikte var svullet och hennes kinder blöta. Jag kände hur hela jag blev ledsen när jag såg henne.

Hon tittade förskräckt upp på mig och mötte min blick. Jag kunde se att hela hon var trasig. Hennes ögon var röda och uttorkade och utstrålade lidande.

"What... Louis... How did you know...?" klämde hon fram. Jag sprang fram till henne och satte mig bredvid henne. Jag tog bort håret från hennes ansikte.

"Mel, I didn't know. What happend to you, sweetheart?" sa jag. Hon skakade på huvudet.

"No..." Jag suckade. Skulle hon verkligen försöka få bort mig igen?

"Mel, you know I wont leave you like this. You have to tell me." Hon tittade upp på mig.

"Okey, Louis. But I cant do it right now..." Hennes röst sprack och hon brast ut i tårar. Jag drog upp henne i min armar och höll om henne. Hon grät mot min axel och jag klappade henne på håret. "They..." Hennes röst darrade. "They left me.... Like everybody else.... And it's all my fault!"

Hon berättade om det hemska samtalet fån hennes så kallade "kompisar" och hur Alex hade varit där. Hur hon hade skrikit åt honom att gå. Hur hon legat hela natten utan en enda blund.

"Now everthing is ruined because of me. Alex probably thinks im crazy and my best friends in the hole world hates me. It really hurts, all does words they said. I dont know what to do, Louis." Jag torkade några tårar från hennes kinder.

"Linn and Engla dosen't deserve a friend like you, Mel. What they said to you is not okay. They don't seem like such nice people... "

"But they are! It's just me. I messed it all up. Everthing is my fault!" Hennes tårar fortsatte rinna. Jag ville inte se henne såhär ledsen.

"Maybe they aren't that bad. Try to talk to them, not now but in a few days. Maybe they regret everthing. And I think that you should talk to Alex, too. Tell him why you acted strange. He will understand. " Hon nickade och log snett.

"Yeah. That's probably the best thing. But for now I just want to stay here and sleep. You can sleep here if you want." Jag log mot henne.

"That sounds good. But I want you to go and talk to Alicia. "

 

 

Melanies perspektiv:

Jag nickade åt Louis och gick ut till vardagsrummet där Alicia och Willow satt och drack te. De tittade på mig och såg oroliga ut.

"But what hap..." började Alica och ställde sig upp. Jag rusade in i hennes armar och kände hur tårarna började komma igen.

"I will give you soom privacy." Sa Willow och gick. Tårarna forsade och Alicia klappade mitt hår.

"Vad har hänt, Melanie?" Frågade hon lugnt.

"Jag vet inte... Allt är förstört på grund av mig."

"Det tror jag inte. Berätta för mig nu." Jag ruskade mig ur hennes armar och vi satte oss i soffan.

"Alex var här och vi hade haft jättekul och sånt. Men sen ringde Linn och Engla på min mobil..." Jag fortsatte och berättade medan Alicia satt och lyssnade. Jag förenklade det lite och berättade bara det viktigaste. Hon satt tyst och lyssnade på allt. Tillslut när jag var färdig kramade hon om mig.

"It will all work out, sis. I will help you fix it." Hennes röst lugnande ner mig. Hennes famn gjorde mig trygg och jag kände mig hemma. Jag torkade bort lite tårar från min kind. Vi släppte kramen och jag gjorde ett försök att le.

"I love you, bigsis. Du är bäst." Hon log mot mig.

"Du och jag mot världen, bästis. Som det alltid vart." Vi log stora leenden mot varandra och jag kände hur jag började fnittra. Vi är verkligen stora muppar. Jag torkade bort de sista tårarna och kramade om henne. Vad hade jag gjort utan henne och Louis? Louis kom ut till oss och fick ett leende när han såg oss. Han såg på mig och kunde förstå att allt blivit bättre nu. Jag gav honom en tacksam blick eftersom det var tack vare han jag hade suttit mig och berättat allt för Alicia.

"Visst kan Louis sova här?" Frågade jag Alicia. Hon flinade.

"Hah, Louis you can sleep here. But NO funny business!" Skrattade hon fram. Jag blängde på henne.

"Are you serious? He is like 6 years older than me!" Hon skrattade bara. Jag och Louis tittade på varandra och brast också ut i skratt. Även fast jag förut tyckt han var gudomligt snygg och het så ser jag honom på ett helt annat sätt nu. Han är fortfarande snygg men han är liksom min bror.

"Hahaha. I think she has another guy to do that with!" sa Louis. Jag kände hur det hettade till på kinderna. Jag slog till Louis på axeln. "What? We all now it is true!" Jag skakade bara på huvudet medan Louis och Alicia skrattade åt min pinsamhet.

"No, my lilsister is a good girl." Sa Alicia. Jag var inte säker på om hon var ironisk eller om hon menade det. Förmodligen båda.

"Yeah yeah. Cuz you are such a good example??" Sa Louis skämtsamt och jag började garva. "I really dont want to know what you and Zayn do in the night..." Nu var det Alicia som blev generad och jag och Louis som skrattade.

"Yeah, yeah." Suckade hon fram. "Maybe we should find poor Willow? She dont know what's going on."

Vi hämtade Willow och satte oss allihopa och drack te i vardagsrummet. Vi satt länge och hade kul och skrattade. Tillslut delade vi upp oss och gick och la oss. Jag tog min säng, Louis tog soffan och Willow och Alicia delade på Alicias säng.




Förlåt att det tar så lång tid att skriva! Jag vet ärligt talat inte varför....

GLÖM INTE ATT KOMMENTERA, KÄRA NI! Då kommer det mer imorgon! :)

Kapitel 25

 

Melanies perspektiv:

Hela huvudet snurrade och jag kunde inte tänka. Jag tappade hela hållningen och fall ner till marken. Jag hörde Alex ord susa igenom mina öron men kunde inte förstå vad han sa. Jag kände hur det brände i ögonen. Det gjorde ont i hela kroppen. Jag kände hur Alex tog tag i mig och jag vaknade upp för några sekunder.

"Mel! Melanie! What happend??" Halvskrek han med panik i rösten. Jag skakade bara på huvudet. Jag kände hur tårarna var nära.

"No." Hans blick var orolig. "No. I can't do this. Im sorry Alex. You have to go." Hela hans blick var undrande.

"What, no i can't leave you like this. Have I done something?"

"No, Alex. Just go. I want to be alone." Hela min röst darrade. "GO!" Han viskade snabbt att han var ledsen sedan såg jag hur hans skepelse gick ut genom dörren.

Helt tom som jag var, la jag mig på min säng. Jag kröp ihop mig till en liten boll. Helt okontrollerat så rann den första stumma tåren ner för min kind. Utan ett ljud eller snyftning så började fler och fler tårar komma.

Timme efter timme låg jag där. Hur kunde det här hända? Hur kunde jag låta det här hända? Varför..? Jag sov inte en blund de natten.

 

 

Willows perspektiv:

Jag vaknade sakta och tittade chokat omkring mig. Jag låg i en främmande säng. Jag visste att det inte var Harrys säng eftersom att jag kom ihåg den, men antog att det var någon annans av killarnas.

Jag satte mig sakta upp och gnuggade mig i ögonen. Jag hade fortfarande på mig Harrys tröja och jag log när jag tänkte på gårdagen. Tänk om faktiskt Harry Styles gillade mig? Eller så inbillade jag mig bara.

Jag hörde steg utanför dörren och såg hur Niall försiktigt tittade in genom dörrkarmen. Han log stort mot mig.

"Oh, good morning Niall." Sa jag. Han tog ett steg in i rummet. "Where am I? And what time is it?"

"Good morning, Willow." Hon skrattade lätt. "You are in my room. It is 12 o'clock" Han satte sig ner på sängen mittemot mig. "You fell asleep in the couch yesterday, so i carried you in here."

"Thanks. Where is everbody else?"

"Zayn and Alicia are in Zayns apartment. And all the other allso got home to there own apartments." Jag kände hur jag blev lite besviken. Jag ville ju vara med Harry.

"So Harry is in his apartment?" råkade flyga ur mig. Jag såg hur Nialls leende upphörde och han tittade ner i marken.

"Yeah." Sa han tyst. "Come, i will fix you some breakfast." Sa ha lite gladare. Jag log och nickade. Vi gick ut till hans kök och han tog fram lite toast. Jag tryckte i mig mackorna snabbt och han gjorde detsamma. Vi småpratade lite och han frågade lite om mig. Han sa att han ville lära känna mig bättre. Allt det här var bara för overkliget för mig. Jag sitter hemma hos Niall Horan och pratar med honom. Unbelievable.

"Maybe we should go and check the others?" sa jag när vi båda ätit upp. Hans leende blev lite snett.

"Yeah probably." svarade han och tittade ner i tallriken. Vi tog undan frukosten och gick till Zayns lägenhet och plingade på. Zayn kom och öppnade dörren. Han hade bara mjukisbyxor och ingen tröja på sig. Jag kände hur det hettade till på kinderna och tittade ner. Även fast han var Alicias så tyckte jag han var assnygg! Och liksom han är ändå Zayn Malik.

"Good morning." Sa Niall och jag.

"Hey guys." svarade han och släppte in oss. Vi gick till vardagsrummet där Alicia satt i soffan. Hennes hår var i en boll och hennes smink låg under ögonen, som jag tror mitt också gjorde. Hon hade på sig en stor svart tröja med tryck som jag antog var Zayns och ett par gråa mjukisar.

"Hey babe" Sa Ali och tittade på mig och blinkade mot mig. "Good morning Niall." Hennes blick vändes mot Niall.

"Hey you." Sa jag och blinkade tillbaka.

"Morning." Svarade Niall med ett leende. Alla satte sig i soffan och började halvtitta på tven.

"So what were you guys doing all morning??" Sa Zayn och flinade lurigt. Jag blev förvånad och generad.

"We were just sleeping." Sa Niall snabbt. Jag vågade inte riktigt titta på honom. Zayn och Ali började asgarva åt oss och vi bara satt där och tittade ner i marken. Trodde de att det var något på gång mellan oss?

"Yeah sure!" sa Zayn mellan skratten.

"No, I slept and then I got up and we eat some breakfast. That's all." sa jag. Jag ville inte att de skulle tro något annat. De nickade bara och såg inte så övertygade ut. Vi satt och snackade om något annat en stund.

"Willow, maybe we should get back?" frågade Alicia. Jag nickade och vi ställde oss upp. Alicia gick och kysste Zayn hejdå och jag gick och kramade Niall.

"Maybe you want to take a coffe or something, soon?" Frågade Niall mig tyst när ha släppt mig. Han log sitt charmiga leende. Jo, varför skulle jag inte vilja ta kaffe med världens snällaste Niall?

"Yes, that sounds nice." Svarade jag och log. Jag kramade om Zayn snabbt och vi sa hejdå.

Jag och Alicia gick ner för trapporna till Louis och Harry och knackade på. Jag hoppades att Harry skulle öppna. Men det var Louis.

"Hey guys." Han log.

"Hi Lou. Maybe you can drive us home?" Sa Alicia och drog till med ett extra fjäskigt leende. Han skrattade.

"Yeah, of course." Sa han och gick och hämtade sin jacka. Vi gick ner längst ner i huset och jag kände hur jag blev ledsen när jag tänkte på att jag inte fick säga hejdå till Harry. Tänk om jag aldrig mer kommer träffa honom?? Plötsligt kom jag på att jag glömt mitt linne i hans rum igår. Jag stannade och Louis och Ali tittade förvånat på mig. Perfekt ursäkt att få träffa Harry.

"Uhmm, I forgot my shirt in Harrys room yesterday! Im just gonna go up and take it." De nickade och jag försvann upp till lägenheten.

Jag drog ner handtaget utan att knacka eftersom jag visste att han var hemma.

"Harry!" Ropade jag medan jag var på väg till hans rum. Jag log när jag hörde hans röst svara inifrån sitt rum.

"Yeah, in here!"

Jag gick in i hans rum och fick se hans fantastiska gröna ögon och hans underbara leende. Vi log som fån och kom fram till varandra i en kram som om vi inte setts på år.

"Hey babe." Sa han efter vi släppt varandra. Jag smälte.

"Hi. I could'nt leave without saying goodbye." hans ögon lyste upp. "And I fotgot my shirt." Jag pekade på linnet som låg på sidan av sängen. Vi började skratta. vi tystnade och tittade varandra i ögonen.

"Please meet me again." Sa han och jag log och nickade. "Tomorrow? Jag nickade till svar igen. Jag gick och hämtade mitt linne och sedan så kröp jag in i Harrys varma famn igen. Vi stod länge och bara kramades men tillslut så särade vi på oss och jag skyndade mig till dörren.

"Bye Harry!" ropde jag. Snabbt var jag nere i Louis bil.

"What's took so long?" frågade Louis när han körde ut från utfarten.

"Uhhmm, nothing." Jag kände hur jag log löjligt mycket så jag vände blicken mot fönstret. Louis skrattade åt min självklarhet.

"Oh, maybe I dont wanna know..." Båda börja skratta högt. Vi körde hem till Alis lägenhet och var snabbt där. Alla tre gick tillsammans upp eftersom Louis skulle med och hämta Zayns väska som han glömt. Jag och Ali gick direkt till köket och började göra lite lunch till oss medan Louis gick åt ett annat håll.


Kapitel 24

Willows perspektiv:

Jag hörde Alicias knackningar på deras ytterdörr och kände hur hjärtat började pumpa. Hur skulle jag klara de här? Jag skulle hem till Niall Horan i One Direction!!! Shit. Jag kände hur mitt hjärta stannade och hur tiden stod stilla när Niall öppnar dörren med ett stort leende. Drömmer jag allt det här??
"Hi." hon kramade honom och Zayn gjorde detsamma. "This is my friend, Willow. " vi skakade hand och jag log som ett fån.
"Nicke to meet you, im Niall." jag fnittrade åt honom.
"Oh yeah I know. Im a bit fan of you and the band." tvingade jag fram. Han log till svar och bjud in oss in till hallen. Vi hängde av oss ytterkläderna och gick sakta in i den stora, fina, moderna lägenheten där resten av killarna antagligen satt och väntade. Det kändes som en evighet tills vi äntligen kom fram till vardagsrummet men när vi tillslut kom fram och fick se alla deras underbara ansikten tappade jag nästan andan. Där var de, de snyggaste killarna som finns i hela världen, rakt framför mig. Jag tog handen för munnen för att dölja min lilla fangirlning jag hade i mig. Jag menar, jag kan ju inte stå och skrika här som värsta fanet, jag skulle ju faktiskt umgås som kompisar med de ikväll. Men jag kunde fortfarande inte fatta det.
"Hey." sa jag, Zayn och Ali när vi kom in i rummet. "This beautiful girl is Willow." la Alicia till och jag kände hur det hettade till i kinderna. Jag tittade ner i golvet för att dölja det. "She is a big fan of you." hon log och jag nickade lite. Såklart att jag skulle bli blyg nu...
"yeah..." jag log och tittade upp på de och mötte Harrys blick. De där fantastiska gröna ögonen var svåra att glömma. Undra om han kom ihåg mig?
"Willow!" brast Harry ut. Jag kände hur hela jag svävade när han sa mitt namn. "i remeber you. From the club yesterday. Right Louis?" jag tvingade min blick att slita sig bort från Harrys och tittade på Louis. Han log och nickade. Tänk att de kom ihåg mig!
"Nice to meet you Willow." sa Liam artigt och stärkte fram handen. Jag skakade den och svarade.
"Oh, it should be me saying that!" sa jag snabbt.



Harrys perspektiv:

Jag kunde inte fatta att tjejen jag tänkt på hela tiden de senaste timmarna nu stod rakt framför mig. Jag trodde jag aldrig mer skulle få träffa henne. Vi klickade verkligen första gången vi träffades. Hon var så omtänksam, ärlig och så otroligt gullig. Willow, tänkte jag och log.
Jag vaknade ur mina tankar utav Alicia som plötsligt frågade vilka filmer vi skulle se. Vi bestämde att vi skulle börja med två komedier. När alla skulle sätta sig tillrätta så satte jag mig längst ut i soffan och gjorde stor plats mellan mig och armstödet för att förhoppningvis Willow skulle sätta sig där. Som jag velat så slog hon sig ner bredvid mig.
När filmerna gått ett tag märkte jag hur både jag och Willow sakta och försiktigt började flytta närmare varandra. Det var magiskt hur hennes lilla kropp nuddade min. Jag ville flirta med henne på något sätt men kunde inte komma på hur. I vanliga fall var det lätt för mig men hon var speciell, hon gjorde mig nervös. Hon kanske inte alls gillade mig?
Vi satte på en lite mer spännande film och satt tysta och tittade. Willow sträckte sig över mig för att ta hennes dricka som stod på bordet framför oss. Plötsligt kom en jättespännande scen och vi alla satt knäpptysta. Och självklart, så skräms vi alla i nästa sekund och alla hoppar två meter över soffan. Jag hörde hur Alicia och Willow skrek till och ser hur Willow spiller ut hela glaset över sin tröja. Alla tittade på henne och började avgarva. Hon rodnade mellan skratten och tittade ner på sin tröja som hade en stor colafläck på sig.
"oh...... That was not suposet to happend." skrattade Willow fram. Hon var så vacker när hon log. Hennes smilgropar gjorde henne så speciell.
"Come, i'll give a shirt you can borrow." sa jag och log varmt mot henne. Jag ställde mig upp och hon gjorde detsamma. Vi gick till min och Louis lägenhet en trappa ner.
"you've got a nice apartment. It's beautiful." jag log som svar och tittade mig runt lite. Vi gick in i mitt rum och hon satte sig på min säng.
"So tell me something about yourself, Willow. Tell me something no one know." Jag vände mig mot garderoben och slängde av mig skjortan jag hade på mig. Jag kunde känna hennes blick på mig och log. Jag tittade bak på henne och mötte hennes stirrande blick. Hon tittade generat ner i marken.
"uhhmmm...what were you saying?" jag började skratta lite lätt. Blev hon så nervös när jag tog av mig tröjan?
"Tell me something that you never told anyone. Tell me about you."
"I dont know... Im just a normal girl. Im working at Urban outfiters not so long from here. I was raised in a small town outside of London. I love to sing and hang out with friends.". Jag hämtade två t-shirtar åt oss. Jag tog på mig en grå t-shirt och gav min ramones t-shirt till Willow. Hon satte på sig den över hennes spetslinne och krånglade sig ut ur linnet under tröjan. "Something not so many know about me is that i love to draw. It sounds kind of childish but i like it." Jag tittade på henne förvånat.
"Thats your big secret? You should'nt be ashamed of that. I think it is cool! You have to show me one, one day." Hon log åt mig. Hur kunde hon tro något annat? Det var ju coolt!
"I dont usually show anyone my stuff but for you, maybe i would." Mitt ansikte sprack också upp i leende. "Now it is your turn to tell me something." Jag funderade en stund. Jag kunde ju inte säga något som var för privat så hon inte sa det till pressen eller något, men det tänkte jag knappt på. Jag visste att jag kunde lita på henne.
"Uhhmmm... I dont know. When i meet girls im often like very flirty and stuff. But when I really like a girl i get all nervous." Jag log lite snett och tittade på henne. Hon log och nickade lite försiktigt. Jag såg att jag gjorde henne nervös. "We should get back now." Sa jag och ställde mig upp.
Jag räckte fram handen åt henne och hon tog den. Jag log nöjt och ledde henne ut för lägenheten och upp för trapporna. När vi kom till de andra så släppte vi försiktigt varandra och satte oss i soffan. Jag kände lite blickar på mig och log. När jag tittade upp på Niall blev jag förvånad. Jag trodde de skulle var glada för min skull, men inte Niall, hans blick var konstig. Den var irreterad och förvånad på något sätt. Jag tittade snabbt bort och satte mig tillrätta i soffan.
Efter ganska många filmer kände jag hur min ögonlock sakta stängdes.



Nialls perspektiv:

När filmens eftertext rullade in så tittade jag mig runt. Jag och Zayn var de ända som var vakna. Vi tittade på varandra sedan på alla andra. Alicia låg i Zayns famn i en egen soffa, Louis och Liam låg skavfötters i en annan soffa och i tredje soffan låg Harry och Willow lutade sitt huvud mot honom. Jag kände hur avundsjukan steg lite i mig. På ett konstigt sätt så gillade jag Willow. Jag kände henne inte men det var något som drog mig till henne. Jag skulle kämpa för henne.



Förlåt!! Jag har vart jättedålig på att uppdatera, jag vet!
Men nu får ni iaf ett ganska kort och slarvigt inlägg!

Kapitel 23

 

Willows perspektiv:

Jag tappade hakan helt. Skämtade hon med mig? Varhon tillsammans med ZAYN MALIK??!

"Your dating Zayn??!" Halvskrek jag. Hon tittade lugnt på mig.

"Haha yeah. He is inside here." Hon öppnade dörren jag kände hur jag blev nervös. Jag var ett ganska stort fan utav 1D. När jag träffade Louis och Harry igår hade jag blivit hade jag blivit helt salig. Min kompis tvingade dit mig och jag vågade knappt säga något. De hade bjudit oss på varsina drinkar och sedan hade Liam och Niall kommit och hämtat de. Harry var jättegullig mot mig och han var såååå snygg... "Come one now." Hon drog in mig in hallen utav lägenheten. Jag gillade verkligen lägenheten och hela stämningen runt den.

Vi tog av oss skorna och jag lämnade väskorna vid dörren. Jag visste ju inte om jag skulle få stanna här över natten eller inte, men det verkade som om Alicia ville det. Jag ville i alla fall det. Vi gick till det stora vardagsrummet. Där satt Zayn i soffan och spelade Mario Kart. Han verkade inte sett oss.

"This is the livingroom and this is Zayn." Sa hon och log mot Zayn. Zayn pausade spelet och tittade förvirrat upp. Han tittade på mig med en undrande blick. Han ställde sig upp och gick fram till oss.

"Eehh, Hi." Sa han och tog fram handen. "Dont mean to be rude but who are you?" Sa han med det där leendet jag sett minst hundra gånger på min datorskärm. Jag skakade försiktigt hans hand.

"Im Willow..." Sa jag och visste inte riktigt vad jag skulle säga mer. Som tur är räddade Ali mig.

"Uhhm, Willow is a friend of mine." Hon log stolt.

"Oh, since when?" Han tittade på Ali. "A friend from Sweden?" Jag kollade förvirrat på Ali. Jag visste inte att hon var från Sverige men när jag tänkte på det kunde man se det i hennes vackra blåa ögon och ansikte. Hon skakade på huvudet.

"No. She is... eh, a new friend." Vi fnittrade och Zayn kollade konstigt på oss. Vi lämnade Zayn i vardagsrummet och Ali visade mig runt i lägenheten. Vi mötte hennes lillesyster, Melanie eller Mel och vi hälsade på varandra. Hon var en liten version av Alicia, de var jättelika. Mel hade dock lite mörkare hår. När hon tillslut visat mig allt gick vi ut och satte oss i soffan med Zayn.

"So the guys asked if we wanna come over and watch some movies?" Sa Zayn och jag kände hur det började pirra i magen. Skulle vi åka hem till ONE DIRECTION??? Alicia tittade på mig och jag log mot henne.

"Yeah, if it's okay that Willow comes?" Jag log stort och tittade mot Zayn.

"Of course!" sa Zayn och tog upp mobilen. Det pirrade helt galet i min mage. Jag kom precis på att jag suttit och gråtit i timmar och förstod att jag måste se helt hemsk ut i ansiktet.

"Can I just fix me a little before we go?" Sa jag och försökte vara diskret. Ali flinade åt mig och jag förstod att jag inte lyckats.

"Yeah, come." Hon drog med mig till hennes rum och drog fram massa smink som jag fick låna. Jag tvättade först bort all gammal mascara som nu låg under ögonen och sedan la jag en bas med foundation och puder. Sedan la jag ett smalt kajalstreck med en kråkspark längst ut och tog lite mascara. Det fick räcka. Jag lånade Alicias borste och borstade ur mitt långa bruna hår.

"Im ready!" sa jag och låg som ett fån. "Ali, Im nervous!" jag tittade ner i marken.

"Dont worry! They are just normal boys. Be yourself and everthing will be fine." Hon log lugnande mot mig. Jag nickade och vi gick ut till hallen. Herre, jag ska hem till några av de sötast killarna på jorden!

 

Melanies perspektiv:

Jag låg i min säng och lyssnade på musik när jag hörde hur mobilen började låta. Jag tog upp den och såg att de var Alex och klickade på svara.

"Hello." sa jag.

"Hi babe." Jag log när jag hörde hans underbara röst. "What are you doing?"

"Nothing... Listening to music, thinking bout you..." Han skrattade lätt på andra sidan luren.

"So, i've got an idea. Wanna go on a date with me?" Han lät lite nervös och jag log.

"I dont know..." sa jag och spelade svårflörtad. Vi skrattade. "Of course I want to, you idiot."

"So you wanna watch a movie with me? At the cinema."

"Yes!" "Pick me up in twenty minutes! Bye babe! Puss puss." Jag betonade på puss puss. Han skrattade.

"What was that??"

"Swedish! It means kiss kiss. Puss puss!" Jag fnittrade.

"Okay, bye! Pouss pouss!" Jag fnittrade och vi la på.

Jag gick in i garderoben och satte på mig en söt liten vit klänning. Jag gick till sminkbordet och satte upp håret i en hög, stram tofs och spraya de lite. Jag tog lite puder och drog ett smalt streck med svart kajal över ögat. Sist tog jag lite vit ögonpenna innanför ögat och mascara. Jag blev nöjd med hur jag såg ut och gick. När jag gick igenom vardagsrummet satt Zayn på soffan.

"Where is Alicia?" frågade jag.

"She is in her room with Willow. Are you going somewhere?" Jag nickade och började gå mot hallen men Zayn hindrade mig. "Where are you going, Melanie?" Han hade en seriös röst. Jag blev förvånad, Alicia brukade aldrig undra var jag skulle.

"Im just going out with Alex."

"Okay. But dont come home to late. And be careful." Jag blev förvånad av hans beskyddande. Jag var inte van vid det.

"Yeah, yeah sure." jag tänkte precis gå när jag vände mig om en sista gång mot Zayn. "One thing just... Do I look okay?" Jag hörde hur jag lät nervös på rösten. Han log mot mig.

"You look beautiful, Mel."

"Thanks." Vi log mot varandra och jag gick snabbt ner för trapporna och ut genom porten.

Där möttes jag utav den finaste killen jag visste fanns. Han log mot mig med det där helt fantastiska leendet som gjorde mig knäsvag.

"You are the cutest girl in the whole world." Jag tittade ner i marken och rånade. Han kom fram till mig och tog sina armar runt mig. Vi kramade om varandra och jag tittade tillslut upp i hans blåa ögon. Våra läppar möttes i en underbar kyss som kändes i hela kroppen. Hela jag fylldes utav en helt overkligt bra känsla.

Vi bestämde oss för att se en ny romantisk komedi. Vi köpte en popcorn och dela på och två drickor. Vi gick och satte oss på våra platser och filmen startade. Vi höll varandra i handen och lyckan pirrade i mig genom hela filmen. När filmen var slut drog Alex upp mig ur stolen och snabbt sprang vi ut genom salongen för att slippa vänta på alla andra som skulle ut. Vi tog oss ut på gatorna och småsprang hand i hand på väg hem till mig. Där hemma var det ingen där vilket jag förutspått.

Jag drog med mig Alex in i mitt sovrum där vi äntligen kunde vara ensam, det jag egentligen velat hela kvällen. Jag stängde dörren och hoppade på honom. Vi kysstes intensivt och jag kände hur hela jag log. Vi drog varandra närmare. Min händer var runt hans nacke och hans

låg på min rumpa. Vi backade och la oss på min säng. Efter en stund började hans händer glida under min tröja och jag kände hur han var försiktig. Jag lät honom vad göra ville. Han kysste mig behagligt längs med halsen och jag njöt.

Tillslut särade vi på oss och tittade varandra i ögonen. Utan att behöva säga något så förstod båda att vi inte skulle gå för långt fram så här fort. Han var för perfekt. Vi låg där i tystnad och bara tittade på varandra med leenden på våra läppar. Han tog försiktigt bort en slinga av mitt hår som hände ner i mitt ansikte.

"You are the best thing that happended in my life." sa jag. Hans ögon lyste av lycka.

"And you are the best thing in the whole wide world." svarade han. Hela min kropp värmdes.

"Can you promise me something?"

"Anything for you, my heart." Jag pustade ut. Jag blev nervös för det jag skulle säga.

"Eh... Please, dont leave me."

"You are silly. I will never leave you, I promise you." Jag log mot honom och han drog in mig i hans famn. Jag la mig och lutade på hans bröst. Vi satte på en slöfilm och låg och myste bara.

Efter någon timme så hörde jag min mobil ringa och kom precis på att jag lovat Engla och Linn att ringa de. På senaste tiden hade vi inte alls kunnat prata mycket. Jag och Alex hade haft fullt och de hade haft fullt upp med... Sverige. Jag rusade upp och klickade på svara.

"It's Mel." svarade jag och hoppades på att de inte var sura.

"Mel du lovade att ringa oss!!!" Sa de surt på andra linjen. De skulle sova hos Engla så de hade på högtalare.

"Förlåt så jättemycket!! Jag glömde helt bort att ringa er!!! förlåt mig snälla!" bad jag. Alex tittade konstigt på mig när han hörde min svenska. Linn och Engla mttrade något på andra sidan luren. "Förlåt men jag var med Alex och glömde helt bort er..." Alex tittade på mig när jag sa hans namn och jag viftade med handen för att han skulle fatta att det inte var något viktigt.

"HERREGUD Melanie! Du är ALLTID med den där jävla Alex. Har du glömt bort oss eller??" Halvskrek Linn.

"Fan asså Mel. Du är inte dig själv längre. Den där idioten har fan gjort dig till någon helt annan!" röt Engla. Jag blev mållös.

"Men... Förlåt..." tvingade jag fram.

"Är det de enda du kan få fram??" Jag ville inte höra längre. Vad skulle jag göra? Jag kände hur tårarna var nära.

"Jag.."

"Fan! Ingen bryr sig om dig längre din fucking jävla fitta." Linn skrek.

"Gå och lev ditt jävla framgångs liv i London utan oss. Vi vill fan inte höra av dig mer. Stick och brinn ditt äckel." Sedan hörde jag bara hur det började tuta i luren. Jag satt mållös och tappade mobilen i marken. Jag brydde mig inte. Det kändes som hela mitt liv gick i kras. De två personerna som alltid stått vid min sida genom allt, har lämnat mig. Jag kände hur hela jag blev tom.


Kapitel 22

 

Zayns perspektiv:

Jag vaknade trött och kände hur den lilla kroppen som legat bredvid mig sakta slank ur mina armar. Jag öppnade ögonen och mötte Alicia med ryggen mot mig.

"No, dont go." Sa jag och log. Hon vände sig om och såg glad ut. "Come here." Jag satte mig lite upp och tog henne i händerna och drog ner henne bredvid mig. Vi tog armarna runt varandra och möttes i en kyss. Jag fick den där stöten jag alltid fick när hennes läppar nuddade mina. Jag log och kände hur hon sakta särade sig från mig.

"I really have to pee..." Sa hon och fnissade. Jag släppte henne och lät henne motvilligt gå. Jag satte mig upp i sängen och tog på mig ett par mjukisbyxor och gick ut i köket. Jag började ta fram lite frukost och såg att klockan var halv ett. Alicia kom med slöa steg ut fån toan. Hon släpade benen efter sig.

"Ey, babe. Help me with the breakfast." Sa jag och log mot mig. Hon tittade på mig med en mördar blick. Hela hennes ansikte utstrålade utmattning.

"Are you kidding me?? I feel like im going to die any minute. My head is KILLING ME." Jag skrattade bara åt henne. "Im cant stad up... seriously... Can I please go to bed again?" Hon tittade på mig med valpögon.

"But it's soon one o'clock!" Hon tittade på mig med mördarblicken igen. "Allright, allright... I can come in to you with some food. But just so you know, Im not going to let you stay in bed for all day just because you got hangover." Hon tittade tacksamt på mig och försvann ut till sovrummet.

Jag började göra lite mackor åt mig och Alicia och började genast tänka på Louis. Jag undrade var han var och vad som hade hänt igår och precis då hör jag hur två människor kom skrattandes. Jag vände mig om och såg Louis komma med Melanie på ryggen. De skrattade som galningar och jag log åt de.

"Good morning Zayn." Sa både i kör.

"Hey you." sa jag och flinade. Louis satte ner Mel och båda satte sig vid köksbordet. "So, how is everthing...?" Sa jag förvirrat.

"Everthing is great, I think..." sa Mel.

"She means, It's not so good but im happy now anyway." Sa Louis och de tittade på varandra. Jag blev förvånad när jag märkte hur trygga de blivit med varandra. Det verkade som de förstod varandra på ett speciellt sätt.

"Hah, yeah. Im happy, cause now, on one night, I got a bigbrother." Vi skrattade och de tittade gulligt på varandra. Jag var fortfarande förvånad.

"Yeah, I got one more lil sis now." Sa Louis stolt.

Louis och jag hjälptes åt och fixa mackor åt alla medan Mel gick och pratade med Alicia. Mel var lugn nu och verkade kunna förlåt Alicia. Hon kom strax ut från rummet och såg helt okej ut. Hon och Louis började prata ganska tyst med varandra och jag bestämde mig för att gå till Alicia och tog med mig lite mackor och huvudvärkstabletter åt henne.

"You are my hero." Sa hon när hon såg smörgåsarna. Hon tryckte snabbt i sig de.

"How did it go?" Sa jag och syftade på när hon pratade med Mel.

"It went well, she forgive me and we promised each other to talk more. She is the best ting in the world." Hon log. "And your second!" Sa hon och log gullig. Hon pussade mig och på näsan och jag blev varm.

"You are wonderful sweetheart."

"You know what... Im sooooooooooooooo hungry for kebab!!" Hon flinade. "I dont know if there is any kebab places here in England but it's like a big thing in Sweden." Jag nickade till svar.

Jag tog mig upp ur sängen och tog på mig en av mina tröjor jag hade med mig.

"When my asprin has started to work, Im going for a walk." Sa Alicia.

"With me?"

"No, I want to go alone. I wanna take some pictures." Svarade hon och pekade på systemkameran som låg på skrivbordet. "You can stay here." Jag nickade. Jag gick ut till vardagsrummet där Mel och Louis satt och spelade Wii. De spelade Mario Kart och Mel ägde ut Louis.

"Unfair!" skrek Louis när hon varvade honom. Vi skrattade åt honom. Tillslut satte jag mig bredvid de och började och spela.

 

 

Alicias perspektiv:

Jag tog mig sakta upp ur sängen och in i min garderob. Hela rummet snurrade och huvudet värkte. Det va som om allt ljus i rummet skar in i mina ögon.

Jag tog på mig ett vitt linne och ett par mörka jeansshorts. Jag fortsatte leta igenom garderoben efter en tjocktröja men märkte att det inte fanns någon tvättad. Jag gick till Zayns väska och tog en grå hoodie och satte den på mig. Jag tittade mig i spegeln och såg helt okej ut. Jag lät mitt långa blonda hår bara hänga ner för axlarna och satte på mig ett par glasögon.

När jag kom ut till vardagsrummet så kände jag hur huvudvärken släppt lätt. Där satt alla tre och spelade Mario Kart. Jag fnissade för mig själv.

"Im going out now." Sa jag. Alla tre nickade som svar utan att lyfta blicken från tven. Jag tog min kamera och gick ut i hallen och tog på mig ett par svarta converse.

Jag gick längs med de små gatorna tills jag tillslut kom fram till en stor park. En stor, grön, helt perfekt park. Jag började knäppa lite kort på den fina omgivningen och såg hur människor passerade mig. Det var något så vackert och förtrollande med alla dessa somriga träd, allt de gröna gräset och de gamla, charmiga parkbänkarna.

Plötsligt stannade jag till när jag såg något som inte riktigt var lika magiskt. På en bäck lite längre fram på gångvägen satt en tjej gråtande. Det hade blivit mindre folk ute och nu syntes ingen förutom hon. Hon satt med armarna runt knäna och tårar rinnande på kinderna. Jag tog ner kameran och granskade henne. Hon var i min ålder. Hon hade på sig en vit högmidjetjol och en liten spetströja över. Hennes mörka hår slingrade sig i stora lockar längs med hennes rygg. Även fast jag inte kunde se hennes ansikte kunde jag se att det var något speciellt med henne.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag ville hjälpa henne men hon kanske inte ville att jag skulle komma fram och störa henne? Hennes kropp såg utsliten och trasig ut. Tillslut tog jag mig fram till henne och nuddade henne lätt på axeln.

"Uhhmm.. Are you okay?" Frågade jag henne försiktigt. Hon tittade upp på mig med sina stora blåa rödsprängda ögon. Även fast hennes kinder var röda och blöta så var hon vacker.

"Do I look okay..?" Sa hon och log snett åt mig. Hon menade inget drygt. "No... Im not." Hon torkade sig om ena kinden. Jag satte mig bredvid henne på bänken.

"What has happend to you?" frågade jag. Hon log ner blicken.

"I dont know were to begin..." Sa hon och tystnade snabbt. "You dont wanna hear."

"You can trust me. You got nothing to lose." Jag log lite halvt. Hon tittade upp på mig.

"Maybe... This is really wierd becaouse your a total stranger, but im going to tell you." Började hon. Jag ville verkligen veta vad som hänt. Det verkade liksom värt det. "I live with my best friends, Rebecca and Cherie. We lived i a small town outside London and decided to move here so we bought an apartment together." Hon suckade högt. "We have lived here over a year now. But now everthing is messed up." Hon började snyfta igen. Jag la en hand på hennes rygg för att trösta henne. "The other day when I came home after some party they threw me out. They said that I party to much and that I dont take responsibilities for anything." Tårarna forsade. "Now I have nowhere to go, nowhere to live and nowhere to be. And I cant leave London. It is my home now. I've got a job here and everthing. I dont know where to go!!" Hon var jätteupprörd. Jag var förvirrad och visste inte vad jag skulle göra. "And I dont party to much. Im just having fun..." Jag förstod henne verkligen. Jag kunde se mig själv för några år sedan i henne. "I dont why Im telling you this... It's not like you can do anything." Hennes tårar blev fler.

"Hey, calm down and listen to me." Hon kollade upp på mig. "I know it is hard to hear now but it gets better. Trust me, I know. I've been in you situation before. It gets better." Jag log halv mot henne och fick ett likadant leende tillbaka. "I will help you." Jag ställde mig upp framför henne. "Come on." Hon tittade förvirrat på mig.

"Where are we going? You are just a stranger, how can I trust you?" Sa hon och tittade på mig.

"You know you can." Hon log mot mig. "Do you have all of your stuff?"

"Yeah I think so." Hon tog fram en rullväska och en stor trunk som legat bakom parkbänken.

"Come on then" Sa jag och vi började gå. Hon stannade tvärt och tittade på mig.

"I dont know your name..." Sa hon och jag började skratta.

"Alicia, and yours?"

"Im Willow." Vi log mot varandra och började gå igen. Vi satte oss på ett fik och började prata. Willow var inte lika ledsen längre. Vi pratade länge och hon var verkligen schysst. Hon hade inget emot att prata om sig själv och sina problem. Det var en lättnad för mig. Allt var så enkelt med henne, det var som om jag känt henne i åratal. När vi hade fikat klart så reste vi oss sakta upp.

"So what am i going to do now...?" sa hon förvirrat.

"Your coming with me." sa jag med ett leende.

"Thanks, Alicia. Can I call you Ali?" Jag blev förvånad av frågan. Ingen har någonsin kallat mig något annat än Alicia.

"Uhhmm, Of course. I have never had a nickname before." jag log. "Exept that my boyfriend call med sweet things..." shit! Jag har helt glömt bort att höra av mig till Zayn. Och så måste jag ju berätta för Willow att jag är tillsammans med honom innan hon kommer hem till mig. Tänk om hon flippar? Jag tog upp mobilen och smsade Zayn att jag snart var hemma. Det hade börjat blivit kväll och det hade börjat blivit lite mörkt. "We hurry home before it gets cold and dark." Vi gick mot dörren på fiket.

"Yeah, yeah mom..." sa hon och flinade. Vi skyndade oss hem och jag stannade precis innan jag skulle öppna dörren.

"And theres one thing I got to tell you... Do you know who Zayn in One Direction is?"

"Of course! I love 1D. I actully met Harry and Louis on the club yesterday." Jag blev förvånad. Hade vi vart på samma klubb och allting igår? Läskigt...

"What, really?? You where out yesterday??"

"Yeah, but what about Zayn?" frågade hon nyfiket.

"He's my boyfriend and I where actully at the same club as you yesterday with the boys..." hennes haka åkte ner till marken.

"Your dating Zayn??!"

"Haha yeah. He is inside here." Jag öppnade dörren. "Come on now." jag drog med henne in i hallen. Hon var helt fastfrusen.


Jag är faktiskt sjuk så jag tycker ni borde kommentera! :D haha nejdå!

Kapitel 21

 

Melanies perspektiv:

Jag vaknade kvickt när jag hörde ytterdörren gå igen och en duns. Jag förstod genast situationen och gick upp ur sängen och ut i hallen. Alicia låg på golvet och skrattade som en galning. Jag förstod direkt att hon var aspackad. Jag kände besvikelsen skölja över kroppen.

"Åh, hejsan Mel!!" Sa hon mellan skrattet. Zayn tittade upp på mig.

"Im sorry Mel. Are you okey Alicia?" Sa han. Jag skakade bara på huvudet åt Alicia. Det var inte Zayns fel. Jag såg framför mig alla gånger det här hänt innan. Jag kände hur jag blev arg.

"Of course." Sa hon och skrattade. Jag gick fram till de och jag och Zayn hjälpte henne upp. Jag såg hur Zayn var förvirrad och inte visste vad han skulle göra.

"We can put her here." Sa jag och pekade på soffan. Han nickade. Alicia slutade skratta.

"Vet du vad jag har gjort ikväääll?" sa hon med den alldeles för bekanta rösten jag hört minst tusen gånger. Jag ignorerade henne och tog av henne hennes höga klackar. Zayn satte sig ner och tittade förvirrat runt sig.

"Zayn, maybe you can get some comfy clothes for her?" Frågade jag och han nickade och försvann till hennes rum. Jag hämtade en handduk som jag sköljde med lite varmt vatten och satte mig på knä framför soffan vid Alicia. Jag suckade och tog bort håret från hennes ansikte. Hon tittade på mig sömnigt. Jag började ta bort hennes smink som nu låg kladdigt över hela ansiktet.

"Jag är ledsen, Mel." sa hon ynkligt och sluddrigt. Jag ignorerade det bara och fortsatte tvätta hennes ansikte. Hon tittade på mig och väntade svar. "Jag är ledsen. Snälla förlåt mig bara." försökte hon igen. Jag orkade inte tänka på allt. Jag hörde hur Zayn kom mot oss.

"What is she saying?" Frågade Zayn försiktigt.

"Nothing." sa jag tyst. Jag ville inte säga att jag förlät henne, för det kunde jag inte göra just nu. "Nothing that is important to me.". Jag ville att Alicia skulle höra det. Hon tog upp sin hand och la den på pannan.

"Uhmm.. Can I just go to the bathroom?" frågade Zayn mig. Jag nickade utan att släppa blicken från handduken i min hand. Han gick till toaletten och jag satte Alicia sakta upp. Vi hjälptes åt att få ur henne ur sin klänning och tog på henne en t-shirt som förmodligen var Zayns och ett par mjukisbyxor. Zayn kom snabbt tillbaka och satte sig i fåtöljen och Alicia la sig ner i soffan igen. Jag såg att Zayn var lite nervös och tyckte att det var en jobbig situation. Han såg att jag var arg.

"Är du arg?" frågade Alicia. Jag visste inte vad jag skulle svara.

"Alicia..." Jag kände mig irriterad. "Just..." Jag kände hur jag bubblade upp och slutade genast prata.

"Men Mel... Vad har jag gjort?? Varför är du så arg?". Jag blängde på Alicia. Är hon helt dum i huvudet?! Kommer hon inte ihåg någonting??

"WHY I am mad??? You know why im mad!!" Sa jag arg och ställde mig upp. Jag ville inte prata svenska. Jag ville prata engelska så Zayn kunde förstå hur jävla dum i huvudet hon är just nu.

"Vadå?" Hon tittade storögt på mig. Jag kände hur jag spände hela mig.

"YOU KNOW EXACTLY WHAT IM TALKING ABOUT!" Jag spottade ut orden. Jag såg hur Zayn ryggade till och kröp ihop lite. Men jag orkade inte bry mig om att han satt där. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. "You promised me, Alicia! You promised me!" Sa jag lite lugnare. Jag såg hur Zayn tog upp telefonen och började skriva på tangentbordet. Alicia satte sig upp och tittade på mig. "You promised me that you never be this drunk again." Sa jag tystare och kände hur jag höll på att bryta ihop. Hon satte händerna för ansiktet. "You said that you were past that. You said that I never would have to deal with all of this again. " Orden brände i mig. "I hate when you do this but you just keep doing it?? I really belived that you had change." Jag sparkade det hårdaste jag kunde i soffan och sprang in i mitt rum.

Jag slängde mig på sängen och kände hur hela foten värkte utav sparken. Jag tog händerna för mina ögonen för att kunna hålla tårarna inne. Jag ville inte vara med i leken. Minnen utav Alicias alla sena nätter ute spelades om och om igen. Alla de där oroliga nätterna jag legat uppe hela natten för att veta att hon kom hem och sedan behöva gå till skolan dagen efter. Alla nätter då hon har vart så full att hon dekat någonstans och jag undrat om hon ens skulle vakna upp. För ett år sen så slutade hon med allt sådant och lovade att aldrig skulle bli full eller vara ute halva nätterna. Hon höll det enda till nu. Jag trodde verkligen på att hon skulle klara det, men tydligen inte.

Smärtan i tårna blev för mycket och jag satte mig upp och tittade på foten. Jag hade börjat blöda mycket från tre stycken tår. Jag tog tag i foten och pressade in mina fingrar och hoppades på att det onda skulle gå bort. Jag kände en tår rinna ner för min kind och plötsligt började jag gråta. Jag pressade samman mina ögonlock för att få det att sluta. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag önskade att det bara var en dröm som jag snart kunde vakna upp ur.

Jag öppnade tillslut ögonen efter kanske en timme och hörde att det knackade på dörren. Tårarna rann fortfarande. Jag tänkte bara att det skulle vara Alicia som skulle göra ett försök på att säga ett dåligt förlåt och vände mig sakta om. Jag ville verkligen inte förlåta henne. Jag ryckte till när jag såg vem som sakta öppnade dörren in till mig.

 

 

Tidigare, Louis perspektiv:

Jag vaknade upp i min säng utav min mobil som lät. Jag kände en lite huvudvärk och mindes vad som hänt på kvällen. Jag och Harry hade umgåtts med lite brudar och druckit lite. Jag kände att jag var lite bakis men att jag hade nyktrat till rejält. Jag tittade på mobilen som låg på nattduksbordet. Klockan hade precis blivit 05.00 och jag räknade ut att jag hade sovit i en och en halv timme sen vi kom hem. Jag hade tre nya meddeladen från Zayn. Hi mate. How are you? Liam said that you have come home. Andra smset, Sorry Louis. But are you awake and sober? Sista smset, I got like some problems here and i don't know what to do...

Jag kände hur oron steg i magen. Vad har hänt?? Jag klickade snabbt fram Zayns nummer och klickade på ring.

"Hello." sa han tyst. Jag kände hur jag blev lite lugnare. "Hi, Zayn. What's going on?" Jag hörde hur han pustade ut. "Uhm.. Wait im just gonna go somewhere else." jag väntade kvar i luren ett tag.

"Ummh.. yeah so..." Så började han berätta om vad som hänt. Allt med Mel och Alicia. Han berättade hur Mel blivit arg och ledsen och hur han förstod att det inte var första gången för Alicia att vara såhär full. "I dont know what to do. Alicia is really sad and Mel is locked in her room. I wanna stay here with Alicia but I feel so sorry for Melanie. She where so hurt..." jag visste inte riktigt vad jag skulle säga när han tillslut tystnade. "You want me to come over?" frågade jag. Han sa att han ville det och jag var snabbt ute ur lägenheten.

Jag små sprang genom Londons mörka gator och pustade ut när jag äntligen kom fram till deras dörr. Jag drog sakta ner handtaget eftersom jag inte ville göra något läte. Jag gick in i vardagsrummet och såg hur Zayn satt och höll om Alicia. Hon hade slutna ögon och jag antog att hon hade somnat. Jag satte mig en bit ifrån de i soffan.

"Hey, man." Sa jag tyst. "Hi, Lou." svarade han. Vi började tyst prata lite mer om vad som hänt och vi kom fram till att jag skulle gå och kolla till Mel. Jag kanske inte känner henne alls men hon behöver verkligen någon nu. Hon ska inte behöva vara ensam nu. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra men eftersom jag hade småsystrar så kände jag att jag ville hjälpa henne. Jag gick försiktigt till hennes rum och knackade på dörren. Som jag anat, svarade hon inte så jag öppnade försiktigt dörren och tittade in.

Mel låg i hoppkurade i sängen och grät. Hon höll hårt om sin fot som till min förvåning blödde längst ut på tårna. Hon såg helt krossad ut.

"Hi Melanie." Sa jag och gick fram till sängen och satte mig vid henne. Hon såg förvånad ut och torkade snabbt upp tårarna, som ändå fortsatte rinna.

"What the hell are you doing here?" frågade hon ledsamt. "Were you not drunk or something?" Jag skakade på huvudet.

"No, im sober now. What happend to your fot? It looks bad." Sa jag och tittade på foten. Hon skakade på huvudet som svar. "I will go and get some paper for that." Sa jag och hämtade lite toarulle. När jag kom tillbaka så torkade jag försiktigt runt hennes sår. Hon såg eländig ut och jag såg att det sved. Hon var tyst.

"I got mad and kicked the couch so hard that i started to bleed." Sa hon när jag hade plåstrat om hennes fot. Jag tog lite papper och torkade lätt bort hennes tårar. Hon var mycket lugnare nu. "Louis why did you come here? You dont even know me." Hon tittade på mig.

"Zayn was worried about you and called me. I came right away becouse I know you needed someone."

"I can take care of myself, you know that? but thank you anyway, Louis." Hon log lite snett åt mig.

"Yeah i know that. Can i give you a hug now?" Hon log stort.

"Of course. I can't belive that Louis Tomlinson is sitting and cheering me up and asks if he could get a hug." Jag såg hur hon blev lite gladare. Vi skrattade lätt åt varandra. Jag drog in henne i en kram och log stort. Hon var en sån söt tjej. Jag gillade henne verkligen, hon påminde mig om mina systrar. Vi la oss ner i sängen och började prata.

"You are amzing. You know that, Boo Bear?" Sa hon och betonade på Boo bear och flinade. Jag blev förvånad.

"Thanks, but HOW do you know that name?? It's embarassing!" Sa jag högt och tittade förvirrat på henne.

"Dah! Im your biggest fan!! Forgot that?" Jag kom just ihåg att vi träffades på vår konsert och att hon var värsta fanet då.

"Yeah, I forgot that." sa jag och skratta lite.

"I would never forget one of you. Now you're maybe my sisters friends but you have ment so much to me some. And maybe Im getting to know you as something other then just a poster on the wall but you and your music have helped me through some tough times. And it's not just me It is so many more out there." Hon tittade på mig seriöst och jag kände mig hedrad. Det blev varmt i mig. "I really mean it."

"That means the world for us and me. I mean, how can everthing I do make different in some other lives? We are just normal guys."

"I can tell you a something, if you promise to not tell anyone? I really mean anyone, because I never told anyone." Hon tittade på mig med en allvarlig blick.

"Of course, Mel. You can trust me." Sa jag och verkligen menade det.

"Good, and dont tell anyone of the boys. And dont laugh..." Jag nickad åt henne. "After my mom died everthing got bad. Me and Alicia were put in a fosterfamily, cause mom never told us who our dad is. I were so mad at mom for leaving us, even though I was'nt that old. I always asked myself how she can be so selfish to take her own life." Jag visste inte om det. Jag blev chokad.

"Im sorry, Mel. I did'nt know that." Jag menade det verkligen.

"Yeah, thanks. When we were put in these fosterhomes everthing starting to get bad. We were badly abused and raped. It got worst when we got older." Hon suckade högt och jag såg hur hon verkligen tvinade ut orden. Hon flackade med blicken och jag så hur hon tyckte det var jobbigt att prata om det. Men jag visste att hon egentligen ville berätta allt. Hon var nära till tårar men ändå hade hon nästan ett leende på läpparna för att dölja det. Jag kunde läsa det på henne. Hon ville inte visa sig svag, och byggde väggar runt sig. Och nu var hon på väg att riva ner alla stora stenväggar för att släppa in mig. "All this beating and stuff became stuff we regret. I got really mad and stoped eating and Alicia started partying, drinking and got very closed. We were sent to family after family couse no one could take us. We both had huge anger issues and started fighting and stuff. The social services sent us to all this psychologists and therapist, and I dont know about Alicia but I just keept quiet. I refuced to talk to someone. I shuted up and just got mad and started to become violent. I stoped eating and became very skinny. That was just the one thing I actully could control. When me and Alicia both had our worst time I were hospitalized twelve times on one year. I passed out and just collapsed. I just wanted to hurt myself..." Hennes ord började snurra i mitt huvud och jag kände hur jag fick ont i magen. Det brände inom mig. Jag tittade upp på Mel och såg att hon var tårfärdig. Jag tog armarna runt henne och hörde hur hon började snyfta. Jag kände hur hela jag blev tom. Hur kunde allt detta hända en fin tjej som Melanie?

"You dont deserve all of that." sa jag snabbt.

"Maybe I should get to the point?" Hon släppte kramen och log lite. Jag nickade. "When I finally find you guys I saw a change. I took myself away from all of the bad stuff, thanks to you. Your music, made my mind come to another place, your videos made me smile even though I cryed and all nights I were bout to cry myself to sleep, I thought of you, and everthing got okey." Jag sprack upp i ett leende och kände hur jag verkligen tog till mig det. "You are amzing, and you really make a diffrent." Jag kramade om henne en gång till och klppade henne på håret.

"That's the best thing someone ever told me." Vi log som fån till varandra. Vi pratade hela natten lång och somnade tillslut bredvid varandra när solen var på väg uppåt.




Förlåt sämst blogning!!! :( Jag har haft så mycket plugg och så... det är därför!
Nu vill jag faktiskt ha lite KOMMENTARER! För jag får ju typ inga? :( Men de som kommenterar, TACK! Ni är guldvärda!

Kapitel 20

 

Zayns perspektiv:

Jag tappade kontrollen till ilskan och hoppade på idioten och drog bort honom från Alicia. Jag såg i ögonvrån hur Liam tog Alicia i hans famn och lugnade henne. Hon var panikslagen. Jag kände hur jag spände mig i hela kroppen.

Jag hoppade på idioten igen och gav honom ett hårt slag i ansiktet. Han föll till marken och jag såg hur blodet rann ur hans näsa. Jag skulle precis ge mig på honom igen när Alicia hejdade mig.

"He is so not worth it!" sa hon förbannat. Han tog sig bort från Niall och Liam och gick fram till killen som ställt sig upp igen. "You should'nt have done that to a girl like me." Han såg förvirrad och lite nervös ut. Alicia gick till en främling och tog hans drink han hade i handen. Hon gick fram till killen och slängde hela drinken på honom. Jag kände ett leende som växte på mina läppar. han såg förvånat på henne. "Poor you. You should be more careful which girl you play with." Hon flinade ett bitchigt leende åt honom. Hon spände sin högra knytnäve och slog den hårt mot hans ansikte medan hon sparkade honom mellan benen. Han skrek till och föll till marken. "That should teach you."

Killarna och jag brast ut i stora leenden och tittade förvånat på varandra. Alicia gav oss en nöjd blick och vi tog oss ut ur klubben. När va hade tagit oss ut och vi kunde höra vad alla sa utan att behöva skrika över musiken så kramade jag om Alicia hårt.

"Are you alright, babe?" Hon svepte sina armar runt mig. Jag kände att hon inte vara så ledsen men hon darrade fortfarande lite.

"Yeah, im okey. I just panicked when I could'nt get away." Jag klappade hennes hår. "Thank you for helping me." Sa hon till oss alla. Jag hörde hur hon fortfarande var full. Hon var tung i mina armar och blev lite rädd att hon skulle däcka.

"I got so angry that I lost control. It was good that you stopped me, Alicia." Jag kände Liams beskyddande blick på mig. Jag visste att han var besviken på mig eftersom jag slog ner den där idioten. "I wanna take you home now." Sa jag till Alicia som nickade till svar. Jag släppte henne långsamt.

"Yes, you go. Me and Niall will find Harry and Lou and take them home too. I can text you when we are home safe?" Sa Liam åt mig.

"Yeah, that sounds good. I will stay the night at Alicia's." Liam nickade till svar. Alicia vacklade fram till Niall för att säga hejdå. Han tog emot henne så hon inte skulle ramla. Jag gick närmare så jag skulle kunna ta emot henne om det behövdes.

"Careful." Sa Niall med ett leende. Han kramade om henne. "And not so much drinks next time." Hon fnittrade på ett konstigt sätt. Alkoholen gjorde henne verkligen inte sig själv. Hon vacklade till Liam och gav honom en kram.

Vi skildes åt och jag tog upp Alicia i mina armar. Jag såg att hon verkligen inte skulle kunna gå själv. Det var en kort bit till Alicias lägenhet. Medan jag gick där med henne i armarna sa hon många oförståeliga saker. Hennes engelska blev ganska dålig och hon sluddrade. Hon fnittrade åt sig själv minst tusen gånger. Det var längesen jag såg en så här berusad person. När vi kom fram till deras dörr så satte jag ner henne och tog fram hennes nycklar och låste upp.

"Shut up now. Dont wake Melanie." Sa jag utan att låta otrevlig. Jag öppnade dörren och hon snubblade genast på dörrkarmen och föll handlöst ner med en duns till golvet.

 

 

Nialls perspektiv:

Efter en timmes sökande i klubben hittade vi Louis och Harry med några tjejer. De var lite fulla, men inte så mycket.

"Hi." Sa jag och Liam till tjejerna som satt runt de. Harry höll om en söt tjej som log som en galning. "Boys, we have to go home now."

"But, DADS. We dont wanna go home!" Sa Louis som en liten unge. Tjejerna fnittrade åt honom och han såg nöjd ut. "We are having fun with these beautiful ladies." De log mer.

"Yeah, they are all beautiful, but we have to go now." Sa jag. Efter en lång stund så kunde vi äntligen skilja de från de fyra tjejerna. Vi tog oss ut på gatan och satte oss i en taxi. Louis och Harry satt och sjöng och var glada medan jag och Liam var trötta och nära på att somna. När vi kom fram så såg jag och Liam till satt Louis och Harry gick och la sig. De hade redan nyktrat till sig och blivit lite klarare i huvudet. Sedan gick jag upp till min lägenhet och bäddade ner mig i sängen.


Kapitel 19

  



Harrys perspektiv:

"Let's go out to some club or something!! I have'nt done that since i moved here!!" Sa Alicia glatt.

"Yeah, awesome idea!" Sa Louis och vi andra höll med. Jag ställde ner ölflaskan jag hade i handen.

"But I have to go and change clothes then!" Sa Alicia och skuttade ut till hennes sovrum. Zayn följde med henne. Jag och de andra killarna satt kvar och bestämde oss att behålla kläderna vi hade på oss eftersom alla såg okej ut. Jag ruffasade till håret och drog bak luggen som jag brukade göra. Jag klev upp ur soffan och gick till en spegel som hängde på väggen. Jag såg helt okej ut.

Strax därefter kom Zayn och Alicia ut. Alicia hade satt på sig en vit, spetsliknande klänning och några smycken till. Hon hade måla sig lite extra och man såg hennes långa ögonfransar.

"So, how do I look?" Sa hon och tittade på mig och killarna. Vi log mot henne.

"You look lovely." Sa Liam vänligt. Vi andra nickade. Zayn tog sig till henne och kysste henne stolt på kinden. Jag visste att Zayn gjorde så för att visa oss andra att Alicia var hans och att vi inte fick stjäla henne. Vi förstod nog alla det. Jag flinade bara åt det, eftersom ingen hade tankarna på det.

"Should we go?" fick jag tillslut ur mig. De andra instämde och vi gick ut. Vi visade Alicia vårat favorit ställe vi brukade gå ut till, där det inte brukar vara så mycket fans. Vi älskar fansen men jag vill i all fall inte att de ska mig full eller något.

När vi kom dit var det ganska packat och vi gick fram till baren och alla tog varsin shot förutom Liam.

"Im starting to fell tipsy!" Sa Alicia och flinade.

 

 

Alicias perspektiv:

Jag log flirtigt mot Zayn som satt där på sin barstol. Han tittade på mig med en hungrig blick. Jag drog upp honom från stolen och ut på golvet.

"No, babe. You know I can't dance!" Sa han. Jag fnittrade åt honom.

"Scchhh, just dance with me." svarade jag. Jag började dansa nära honom och kände hans händer på mig. Vi hoppade i takt till musiken precis som alla andra på golvet. Efter en stund gick vi till baren igen och satte oss. Efter ganska många shots kände jag hur jag tappade kontrollen. Det var en härlig känsla.

Musiken dunkade ut ur de stora högtalarna runt om oss. Jag känd hur jag musiken tog över. Jag ställde mig upp och började dansa galet. Tillslut drog jag ut Zayn till golvet igen.

 

 

Zayns perspektiv:

Hon drog upp mig ur stolen och började dansa vilt med henne. Jag såg på henne att hon började bli riktigt full vilket jag själv inte var. Jag drack inte så jättemycket för jag ville inte få värsta baksmällan imorgon. Jag kunde inte se någon av killarna längre, de var förmodligen och dansade eller något.

När vi kom ut på golvet började hon dansa mot mig. Hon rörde sig så... sexigt. Jag kunde inte låta bli att bita mig i läppen när jag såg henne whina. Jag hade ingen aning att min tjej kunde dansa sådär.

"Damn, girl!" kom ut ur min mun. Hon svarade genom att snurra på huvudet och höfterna. Hon log leendet som gjorde mig svag. Jag började dansa mot henne och drog händerna över hennes kropp. Jag kände hur svetten började rinna från pannan efter en lång stund. Jag tog hennes hand och drog bort henne till en barstol. Hon beställde två shots innan jag hann hejda henne.

"No, babe. I don't want one." Sa jag och skakade på huvudet. Hon såg ut som ett frågetecken. Bartendern kom med två shots.

"Why?" Jag skakade bara på huvudet. "BORING!" halvskrek hon med en konstig röst. Hennes röst blev helt annorlunda nu när hon var full. Hon svepte i sig båda två shotsen. Jag tittade storögt på henne. "Whaaaat?" Hon pratade sluddrigt.

"Haha, just nothing." Sa jag och skrattade åt henne. Hon satte sig i mitt knä och la armarna runt mig. Hon tittade på mig och log. Jag höll i henne hårt så hon inte skulle ramla eftersom hon inte hade så mycket balans.

"Haavee I likkee ever told yoou that you are beauuuuutiful??" Sa hon sluddrigt. Jag tog undan hennes hår från hennes ansikte.

"Yeah, you have." Sa jag och log.

"One moree!" Sa hon till killen i baren och han nickade och försvann. Han kom strax tillbaka och hade med sig två glas. Hon svepte ena och skulle precis ta andra när jag stoppade henne.

"Honey, maybe you should'nt drink anymore." sa jag. Jag ville inte att hon skulle bli mer full.

"What??" Sluddrade hon fram. Hon gick av från mitt knä. "I wanna drink and that's what Im going to do!" Hon skrek argt till mig.

"No, baby, please." Sa jag och drog undan glaset. Hon tog glaset igen och jag höll om henne lätt eftersom jag verkligen inte ville att hon skulle dricka mer. Hon slet sig ut mig grepp och svepte ner glaset. Hon var arg.

"STOP! YOU CAN'T TELL ME WHAT TO DO!!!" Skrek hon och sparkade hårt i ett bord.

Hon försvann plötsligt till dangolvet. Jag tittade runt om mig för att leta reda på någon av killarna. Det började bli sent och jag började förstå att Alicia behövde åka hem.

Jag virrade runt i folkfulla lokalen och letade efter Liam. Efter en stund hittade jag honom sittandes med Niall i en soffa. Liam var nykter och Niall verkade inte vara så berusad heller.

"Hi guys." sa jag. "Alicia is kind of waisted and I think I wanna go home with her. Can you help me find her?"

"Yeah of course." Sa Liam och båda ställde sig upp. Vi irrade runt bland de dansande människorna. Niall och Liam stod och pratade när jag hörde det. Hela kroppen frös till is när jag hörde det.

"Stop! I have a boyfriend! GET YOUR HANDS OF ME!" Jag vände mig sakta om och kände hur ilskan tog över. Där stod min fina ängel och pressades upp mot en vägg utav en äcklig stor idiot. Han hade sina händer över hela henne och jag såg hur hon var nära till tårar. Han kladdade över hela henne och tryckte henne mot väggen så hon inte kunde komma loss. Hon skrek till av rädsla. "Zaaaayn!"




Dålig update!!! JAG VET :( Förlåt, men nu blir det iaf lite drama! :) kommentera!

Kapitel 18

 

Tidigare samma kväll, Melanies perspektiv:

Jag tog upp mobilen och skrev ett sms, What are you doing?? I have like really boring! xxx. Jag hoppades att Alex skulle svara. Jag ville göra något ikväll!

Jag gick ut till vardagsrummet och satte mig bredvid Alicia.

"Jag har tråkigt..." Sa jag och visste att hon var ointresserad. Hon satt och tittade på något gammalt dåligt Sweet Sixteen avsnitt.

"Låter kul..." Sa hon ironiskt. "Du, killarna kommer ikväll så du får hålla dig på rummet om du ska vara hemma."

"WHAT??? Kommer de hit??! Omg..." Hon skrattade åt mig.

"Chilla, sis." Sa hon avslappnat. Hur kunde hon vara så lugn??

"Det förklarar all öl..." Sa jag och tittade på bordet. "Aja, men jag ska fråga om Alex kan komma över och vi stannar i rummet." Jag ångrade precis vad jag sagt. Alicia flinade.

"Ahaa bara ni tar det lugnt så..." Hon älskade att driva med mig. Jag skakade på huvudet.

"Neeej, inte så.....!"

"Men du gillar honom, va?" sa hon lite mer seriöst. Jag nickade till svar. Jag ville ju inte ljuga. Jag tog upp mobilen och såg att jag fått svar. I have really boring too! Wanna hang out? xx. Jag skickade snabbt, Ofc, come here! You can come whenever you want! xxx. Han svarade snabbt att han skulle komma om några minuter.

Jag gick in på rummet och tog bort lite kläder som låg utspridda på golvet. När det såg snyggt och prydligt ut så hörde jag hur det plingade på dörren. Jag sprang dit och haltade snabbt när jag hörde Alicia ropa.

"Du får skylla dig själv om det där inte är Alex!" Hon skrattade. Jag frös och blev rädd att killarna skulle stå på andra sidan dörren. Jag drog försiktigt ner handtaget och öppnade dörren. Jag pustade ut när jag såg att det var Alex som kom in.

"Hi babe." Sa han.

"Hi cutie." Svarade jag och kramade om honom. Hans famn var varm och härlig. Vi stod en lång stund och bara kramades. Tillslut särade vi på oss och gick till mitt rum.

Jag satte mig vid sminkbordet och han i sängen. Vi började prata och jag började måla mina naglar med ett blått nagellack. Det var så lätt att prata med Alex, allt kom liksom bara.

När vi tillslut fick tråkigt så la vi oss i sängen och satte på Dear John. Jag la mig i hans öppna armar och myste ner mig. Jag kunde ligga där dag ut och dag in. Musik började spelas i rummet bredvid och jag suckade högt. Vad håller de på med egentligen?? Alex skrattade åt mig.

Jag tittade upp på hans perfekta ansikte, där jag låg i hans famn. Jag la handen i hans nacke och började leka med hans hår. Det var så mjukt. Jag tittade på filmen men fortsatte snurra hans korta hår runt min fingerspetts.

När filmen var slut hade musiken tystnat och vi hörde inget prat. Vi bestämde oss för att gå ut och titta om de hade gått. När vi såg att rummet var tomt gick vi till köket och fixade chips och cola och satte oss framför tven.

"Oh, wait... I want popcorn!" Han nickade som svar till mig. Jag gick ut till köket och satte in ett packet i mikron. Jag satte mig på en stol och tog upp min gamla knappmobil. Jag kom på att jag inte har hört av mig till Linn och Engla på länge så jag öppnade ett nytt sms. Hi babes!! VAS HAPPENIN? Hur är det? :) Vad händer i svenneland? PUSS!, skrev jag och klickade på skicka. Jag satte och klickade runt bland gamla sms på mobilen och glömde helt bort popkornen. Plötsligt mindes jag och drog ut de svart, brända popkornen från mikron.

"Fan!!" Sa jag halvhögt för mig själv. Jag la in ett nytt packet och hörde steg bakom mig. Jag kände hur två armar omfamnade mig bakifrån. Han släppte mig lite och jag vände mig mot honom. Jag log med hela ansiktet. Jag la armarna runt hans mage och han gjorde detsamma runt mina höfter. Jag lutade huvudet emot hans överkropp och han lutade sitt huvud mot mitt.

Vi gick ut till soffan och myste ner oss bredvid varandra. Jag la mig i hans famn och han strök sin hand över mitt hår.

"You'r beautiful. You know that?" sa Alex med sin hesa brittiska röst. Jag tittade upp på honom och såg hans underbara leende.

"No im not." Sa jag och rodnade. Jag fnissade.

"You really are. Ever since I first met you, I thought you were the prettiest girl in the world." Jag frös. Driver han med mig?? JAG? Mina kinder hettades upp mer. Jag kände hur hela jag var en tomat.

"Aww, Alex! That's the sweetest thing someone ever told me!" Jag slängde mina armar runt honom och kramade om honom hårt. "You are the cutest thing on earth!"

Han log och tog mitt ansikte närmare hans. Han smekte mig lätt på kinden. Jag tog min hand i hans hår och tog huvudet ännu närmare. Nu händer det, var det enda jag kunde tänka. Vi log och tittade på varandra. Jag slöt ögonen och kände hans läppar emot mina. Jag fick en härlig stöt genom hela kroppen. Världen vändes uppochner och vi svävade på moln. Det här var världens bästa känsla. Det var inte som någon annan kyss, den här var hundra gånger bättre. Våra tungor lekte med varandra och jag kände hur han log. Vi särades och kramade varandra.

Strax där efter insåg vi att klockan var mycket och Alex drog sig hem. V behövde inte fråga varandra om vi skulle ses snart för våra blickar sa allt. Han var perfekt. När han gick ut genom dörren bäddade jag ner mig i sängen. Klockan var 00.35. Vad gör Mel och killarna egentligen? Borde de inte komma hem snart?


Kapitel 17

 

Zayns perspektiv:

Jag stängde dörren till Alicia och tog hissen ner. Jag slog Louis nummer och han svarade snabbt.

"Yeeelow." Hördes det på andra sidan.

"Hi man."

"Oh, Zayn how is everthing? Is she okey? What happend?" Hans röst blev orolig.

"It went well, I tell you about it later. Can you come and pick me up?"

"Yeah, im going now."

"Thanks, bye." Vi la på.

Jag väntade innanför porten eftersom jag inte ville bli påhoppad av fansen just nu. Jag älskar de men ibland blir det lite mycket. Fast just nu mår jag bra. Jag var glad, livet var härligt.

Jag tog upp mobilen och gjorde en tweet. Life is good and im feeling awesome. Jag satte mig på en bänk som stod i rummet. Jag väntade en liten stund och sen såg jag en bekant bil komma längst med vägen utanför. Jag gick ut och satte mig i bilen.

"Heyyy."

"Hi Louis." Vi log mot varandra.

"Tell me now!" Han såg ut som en litet, nyfiket barn.

"Uhmm, yeah. I came there and she was upset and stuff. I calmed her down and she forgot all the bad stuff yesterday. We saw some movies and she just fell asleep in my arms." Jag ville inte tänka på hennes ansikte när hon grät.

"What was wrong then?" Sa Louis intresserat. Det var skönt att han alltid lyssnade på vad man sa.

"Uhhmm.. Everthing.. It's so complicated. But she was much better today." Jag fick ett stort leende på läpparna när jag tänkte på vad vi hade gjort. Jag tittade ner för att försöka dölja det för Louis, vilket egentligen var meningslöst eftersom han såg direkt.

"So... did something happen today? Han log slugt. Jag tittade ner och ryckte på axlarna. "You hooked up, right?" Jag tittade bort och småskrattade.

"Haha, that's non of your business." Han förstod. "So, what are you and the lads doing tonight?"

"We have not plan anything. Your going to be with, Alicia?" Jag nickade.

"Yeah I think so." sa jag och knäppte av bältet. Vi var framme vid våra lägenheter på andra sidan stan. Det var inte särskilt långt bort men liksom på andra sidan centrum. Jag öppnade bildörren på Louis fina, lyxbil och gick ut.

Vi gick i tystnade upp för trapporna i det städade trapphuset.

"I'll come over to you in like ten minutes or something." Louis nickade till svar. Vi gick olika vägar och jag steg in i min lägenhet. Precis som jag lämnade den. Jag brukade alltid kolla så ingen vart i den när jag varit borta eftersom någon av killarna alltid brukade komma och sno kläder eller något.

Jag gick in till min garderob och tog fram en väska. Jag började packa ner lite saker och bytte om till ett par bruna chinos och en vanlig, grå t-shirt. Min smssingnal pep till ifrån fickan där min mobil låg. Jag tog upp den. You and the lads maybe wanna hang out here tonight?xx, stod det i smset. Det var från Alicia. Jag svarade att jag skulle höra med killarna och så gick jag in i mitt stora badrum.

Jag tittade mig i spegeln och skrämdes utav synen. Mitt hår var rufsigt och låg konstigt på mitt huvud. Jag tog upp en burk vax och började fixa det som jag alltid gjorde. Jag lät det var lite rufsigt och var inte jätte noga. Jag stoppade ner vaxet och de sista grejerna i väskan. När jag skulle lägga ner min svarta tjocktröja var den inte där jag vet att jag lagt den. Jag visste att de hade varit här och tagit något!

Jag sprang ut ur min lägenhet och in i Louis och Harrys.

"Have you taken my black hoodie??!" Skrek jag när jag kom innanför dörren. Jag gick in till deras vardagsrum där de och Niall satt.

"I have'nt!" Sa Louis och Harry samtidigt. Jag tittade på Niall som satt som stum i fåtöljen med MIN svarta tjocktröja på sig.

"Ahh... Why do you guys allways do this when im gone??" sa jag irriterat. Alla tre satt och skamset tittade ner i marken.

"I just thought I could borrow it..." Började Niall.

"Yeah, yeah... Ask me the next time." Jag satte mig i mellan Harry och Niall i den bruna soffan. Jag orkade inte hänga upp mig på det och bestämde mig för att ta en annan hoodie. "Alicia wondered if you wanna hang out tonight at hers?"

"Yeah, we have nothing to do anyway. That's sounds great." Sa Harry.

Harry gick och hämtade Kinamat vid en affär nära oss som vi delade på. Jag var utsvulten och glufsade i mig maten.

När vi ätit upp gick jag upp till Liam för att kolla om han skulle med. Jag knackade på och han kom och öppnade dörren.

"Hey man." Sa Liam. "How was everything with Alicia?"

"It went well. Me and the boys where just going to her, wanna come?"

"Yes, of course." Sa han och tog på sig jackan. Vi gick ner till Louis bil och satte oss alla i den. Vi rullade ut på vägen. Jag skickade ett sms till Alicia och sa att vi snart var där.

Vi var strax framme vid lägenheten och alla följde efter mig in i hissen.

 

 

Alicias perspektiv:

Det plingade på dörren och jag hoppade upp från soffan och gick och öppna. Som förväntat stod det tre välbekanta killar utanför. Jag blev lite nervös när jag tänkte på att självaste One Direction skulle komma in i min lägenhet, men jag visade det inte.

"Hey guys!" sa jag och lät de komma in.

"Hi." svarade alla. Zayn kom fram och kysste mig lätt på munnen. Jag blev lite generad och rodnade. Det kändes pinsamt att liksom alla andra liksom såg och sånt. Men Zayn såg bara stolt ut. Jag kramade de andra killarna och vi gick in i vardagsrummet.

"I bought some beer, so go ahead a take one."Jag pekade på bordet där det stod några flaskor. Alla satte sig ner i soffan och tog varsin förutom Liam.

"I cant drink. I only got one kidney." sa Liam.

"Oh, sorry. I can get you some coke if you want?" sa jag och ställde mig upp. Han nickade till svar. Jag gick ut till köket och tog fram en flaska och ett glas. Jag gick in till de andra och gav Liam det. Han tackade. Vi började snabbt prata om något och alla var glada.

Vi skrattade och hade kul.

"Teach us swedish!" sa Niall plötsligt. "Roopmpah" skrek Louis. "Koooooottbullar!!" ropade Harry därefter. Jag skrattade.

"What do you wanna learn?" sa jag. De ryckte på axlarna.

"Beer!" Sa Louis och tittade på ölen han hade i handen. De tittade spänt på mig."Öl." Alla började garva. "What??"

"That's impossible to say!" Jag skrattade.

"Okey, We start with something easy." De nickade. "Jag är cool." De sa efter mig. "Jaaeeg er cool. What does it mean?" Jag flinade åt deras dåliga svenska. "I am cool."

Vi fortsatte en lång stund och jag lärde de att säga vad de hette och andra roliga grejer.

Efter ett tag så satte jag på hög musik och började dansa.

"I'VE GOT AN IDEA!" skrek jag plötsligt och slutade dansa. Alla tittade på mig som frågetecken. "Let's go out to some club or something!! I have'nt done that since i moved here!!"

"Yeah, awesome idea!" Sa Louis och log. De andra höll med. Även Liam, han sa att han ville hänga med och hålla koll på oss.

Kapitel 16

 

Alicias perspektiv:

Jag vaknade och märkte hur jag låg i Zayns famn. Jag log för mig själv när jag såg hur han låg där och sov.

Jag smet ur hans armar och smög ut till köket. Jag tog en liten macka och en kaffe kopp. Sedan gick jag ut till ballkongen och tände en cigg. Jag tog ett bloss och pustade ut. Det var skönt, jag behövde det verkligen. Jag satte mig på en av stolarna. Jag ryckte till när jag såg Zayn i dörrkarmen.

"Oh, good morning. Im sorry..." Sa jag och menade ciggen.

"Morning, do you smoke?" Sa han förvånat.

"Uhmm.. yeah, I started many years ago. I've tried to stop a million times but i just cant..." Jag tittade nr i marken skamset.

"Yeah, I know..." Sa han och tog upp ett ciggaretpacket. Va?

"What, do you smoke to?" frågade jag förvånat.

"Yeah..." Sa han och tände en. Jag hade ingen aning. Han ställde sig och lutade emot räcket och jag gick och ställde mig bredvid han. Vi stod och pratade ett tag. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg hans ansikte. Han va perfekt. Sedan gick jag in till mitt rum.

Jag tog av mig pyjamasen och bytte om till mina underkläder. Jag skulle precis gå in till garderoben och välja kläder när jag hör steg bakom mig och hur dörren stängdes in till mitt rum. Jag log för mig själv och vände mig om och fick se Zayn. Han spände blicken på min kropp och bet sig i underläppen. Där stod jag i mina blåa spets underkläder inför Zayn som jag nog omedvetet velat från början. Han tittade generat ner i marken.

"Uhhmm... eh.. Im sorr..." började han. Jag log lekfullt och tog mig nära honom. Han tystnade när han såg mig igen. Han bet sig i läppen igen och hans blick gick upp och ner på mig.

Jag drogs sakta mot honom. Jag hoppade på honom med en vild kyss, som snart övergick till mer. Han drog mig till honom och la armarna runt mig. Vi drogs till varandra som magneter. Jag ville ha honom.

Han backade mig till sängen och vi la oss ner. Jag kunde inte få nog av honom, jag var inte rädd. Hans händer gled över min kropp och mina över hans. Jag drog av honom tröjan och kysste hans fantastiske överkropp. Han kysste mig i nacken och jag rös. Han drog av sig byxorna.

"You wanna do this now?" viskade han i mitt öra med en hes röst.

"Of course." Viskade jag tillbaka och log.

 

*

Hjärtat slog hårt efter vad som nyss hänt.

"That was great." Sa Zayn som låg bredvid mig under täcket.

"Mm..." Sa jag och log. Det kanske inte var världens romantiskaste men, who cares? Det var inte första gången för mig och jag förstod att det inte var det för Zayn heller.

Jag pussade honom lätt på munnen och gick upp från sängen och tog på mig lite chillkläder. Zayn var snabbt uppe efter mig och klädde också på sig.

"Babe, can I just go and get some new clothes at home? I'll come back after." sa Zayn. Jag nickade och kysste honom snabbt. Han försvann ut ur lägenheten. Jag satte upp håret i en knut och gick ut till vardagsrummet.

Jag fick snabbt tråkigt och bestämde mig för att titta om Melanie var hemma. Jag gick mot hennes rum i andra sidan längenheten, tack och lov för det med tanke på vad jag gjorde för en stund sen. Jag knackade och öppnade direkt dörren utan att vänta på svar. Jag slogs av en syn jag inte var beredd på...

 

Tidigare, Melanies perspektiv:

Jag vaknade sömnigt och tittade mig bredvid mig. Han låg kvar där, bredvid mig. Jag tittade på hans vackra ansikte när han snusade så sött.

Jag smög upp och gick på toa och borstade tänderna. Jag gick ut till sovrummet och satte mig på sängkanten. Han vaknade till och tittade på mig.

"Oh... what..." Började han. "Did I sleep here?? What time is it?" Han såg stressad ut. Han satte sig upp.

"Yes, Eleven in the morning. " Jag fnittrade till.

"Oh fuck... My mom is going to kill me..." sa han och tog upp mobilen och började skriva ett sms.

"Im sorry, Alex." Sa jag och satte mig bredvid honom.

"No, it's not your fault. I just texted her. She will understand." Han log mot mig. "I should probably get going now." Han tittade mig djupt i ögonen och satt kvar. Han förtrollade mig med den där blicken.

Vi satte oss närmare varandra. Vi lutade oss båda sakta framemot emot varandra. Jag var några centimeter ifrån hans ansikte och slöt ögonen...

PANG! Så slogs dörren upp.

Jag slog upp ögonen och möttes av en lika förvånad Alex. Jag vänd blicken mot dörren och fick se min syster stå och gapa. Jag och Alex särade på oss. Det verkar som det inte bara var jag och Alex som vart chockade...

"WHAT ARE YOU DOING?" Röt jag argt till henne.

"VADFAN MEL! Vad gör HAN här? SOV HAN HÄR??" Jag blängde på henne.

"Ja, hurså?? Knacka nästa gång!!!" Jag ställde mig upp och försökte skuffa ut henne.

"Jag gjorde de, eller..." Hon stannade envist kvar. "So, should'nt you introduce me to this boy, Mel?" Sa hon och jag kände hur det hettade på kinderna. Typiskt henne att vara tvungen att va pinsam. Jag tittade på Alex som satt på sängen. Han såg ut som ett frågetecken. Antagligen hängde han upp sig på svenskan.

"Hm...." Röt jag argt. "This is Alex, Alex, this Alicia." Alicia gick fram till honom och tog i hand. Hon flinade slugt. Jag ville bara att hon skulle ut från mitt fucking rum!

"So, tell me about you, Alex. Are you a good guy?" Frågade Alicia och stirrade på honom. Hon gjorde allt för att göra det pinsamt för oss.

"Uhhmm.." Började Alex men jag avbröt honom. Han tittade ner i marken och kliade sig i huvudet.

"Oh, no, no Alicia. This can wait..." Sa jag och skjutsade bort henne mot dörren. "Alex is in a hurry!" Hon skakade på huvudet.

"Did'nt seem like that when I came in the room..." hon flinade.

"GET OUT!" skrek jag.

"Chill sis... im leaving now!" hon och gick ut ur rummet. Jag pustade ut.

"Im sorry... She is so embarrassing..." Sa jag och tittade ner i marken.

"No.. It's nothing! I really have too go now." Han gav mig en snabb kram "I'll call you later. Bye beautiful." Jag vinkade åt honom när han gick ut ur dörren.

Åhh..... varför skulle Alicia komma och förstöra allt???!



Förlåt har glöm att skriva!
Vad tycker ni? Tycker ni Alicia och Mel går fort fram kanske?

Kapitel 15

 

Tidigare samma dag, Melanies perspektiv:

Den senaste veckan hade jag och Alex träffats flera gånger. Några gånger med de andra och några gånger själva. Jag har märkt hur vi har flörtat med varandra i smyg hela tiden men det har inte hänt något mer.

Han var verkligen typ världens bästa kille! Han var otroligt snäll och omtänksam och lyssnade alltid när jag pratade. Jag hoppades han var intresserad av mig.

Idag skulle jag och han träffas och gå ner till stan.

Jag gick upp och tog en snabb dusch och torkade håret snabbt. Jag tog på mig ett av tusen par av mina slitna jeansshorts, absolut mitt favoritplagg på sommaren. Och till det tog jag en stor grå långärmadtröja där det stod Fly High och drog upp ärmarna. Jag tog lite puder och lite mascara. Jag lät håret vara lite halvlockigt som det alltid var. Jag tog på mig några ringar och mina svarta converse och sedan gick jag ut.

Jag skulle möta honom hemma hos honom så jag gick dit och väntade utanför porten. Jag såg honom komma ner efter någon minut. Han hade en röd skjorta, mörka jeans och en svart keps med röda detaljer på. Han gick igenom porten och såg mig. Han hade med sig sin longboard.

"Hey babe." Sa han och kramade om mig länge.

"Hi beautiful." Jag log mot honom.

"So, what do you wanna do today?". Jag funderade.

"I don know. Can we go to the park?" Han log och tittade ner.

"Yeah, of course." Jag log mot honom. "Uhhm, so you wanna ride on the longboard with me?" Jag nickade. "Okey, I show you how to do it." Han hoppade på brädan och körde långsamt och jag gick efter.

"You have to stand very still and dont sway or something because then your goning to turn." Berättade han medan han visade. Jag hade åkt longboard förut men det sa jag aldrig. "I kick, so you can just stand still." Han stannade och jag nickade. Han hjälpte mig att ställa mig på brädan och han ställde sig tätt bakom mig. Han tog armarna runt min midja och jag rös. Han började sparka och jag försökte fokuserade på att hålla mig still och inte på att han stod och kramade mig bakifrån. Jag log. Jag tappade kontrollen och råka svänga lite.

"Oh, sorry!" Sa jag och fnittrade.

"No worry." Sa han och skratta lite. Han ställde sig bakom mig och kramade om mig och började sparka igen.

Vi var strax där efter framme i parken. Jag vill inte sluta. Vi gick en stund och bara prata. Sedan blev jag sugen på glass så vi gick till en lite kiosk och köpte varsin. Hon tog sin glass och duttade på min näsa.

"Haha, Why did you do that for?" Frågade jag och fnittrade.

"Now your sweet!" Sa han och blinka med ena ögat.

"So I was'nt that before?" Sa jag och låtsades bli ledsen.

"Of course!" Sa han och skrattade. Jag duttade min glass på hans näsa. Han skrattade. "So am I also sweet now?".

"You were that even before!" Sa jag flörtigt men ändå skämtsamt. Han lipade busigt åt mig. Jag tog på mig hans keps och han lät mig ha den.

"Here, teach me!" Sa jag och tog hans longboard. Han ställde sig upp. Vi gick till en bra plats där det fanns mycket yta.

"I'll teach you, but you have too be carefull! I dont want you to get hurt." Jag blev varm och log. Jag nickade. Jag la ner longboarden och klev upp med ena benet. Det var vingligt.

"Here, Hold on to me." han ställde sig framför brädan och jag tog armarna runt honom. Det var inte som en kram, jag höll bara runt hans axlar, tyvärr men det var ändå mysigt. Vi höll på i flera timmar och hade jätte roligt. Det blev bara mörkare och senare ute. Tillslut kunde jag åka ganska bra själv.

"This is really fun!" Sa jag glatt när jag åkte runt i parken.

"You should get one of your own." sa Alex gulligt, inte spydigt på något sätt. "It's getting late... Maybe we should'nt be here..."

"Nooooo! I dont wanna go home." Sa jag och lät som en liten unge.

"Me neither. We can watch a movie or something?" Han log och tittade mig i ögonen.

"Yeah we can be at my place. But we have too sneak in, okey?" Han nickade och log busigt. Vi åkte hem till mig och tog hissen upp till längenheten. Jag satte ett finger för munnen för att han skulle vara tyst. Jag ville inte att Alicia skulle vara på oss och massa. Jag tog sakta ner handtaget och kikade in. Det var tomt. Vi smög snabbt till mitt sovrum och stängde dörren.

Vi satte oss i sängen och tog på en film på min dator. Jag la huvudet på hans axel. När filmen var slut hade han somnat. Han var så fin när han sov. Jag gick o bytte om till pyjamas och tog täcket över oss och så la jag mig hos honom. Jag märkte hur jag märkte hur jag fortfarande hade på mig hans keps, så jag la den på nattduksbordet. Hoppas han inte blir arg för att jag inte väcker honom. Men jag ville att han skulle sova hos mig. Jag ville inte att stunden skulle ta slut.





Ett lite slarvigt kapitel! Ajaa enjoyyyy

drommaromonedirection

Hej där alla Directioners där ute! Här skriver jag en liten novell som handlar om Alicia och Melanie. De två systrarna flyttar till London efter en mycket svår uppväxt i Sverige. En dag går systrarna på en konsert med One Direction och Alicia får en stor överraskning! Mer avslöjar jag inte. Läs, kommentera och sprid! Tack, ni är bäst!

RSS 2.0