Kapitel 24

Willows perspektiv:

Jag hörde Alicias knackningar på deras ytterdörr och kände hur hjärtat började pumpa. Hur skulle jag klara de här? Jag skulle hem till Niall Horan i One Direction!!! Shit. Jag kände hur mitt hjärta stannade och hur tiden stod stilla när Niall öppnar dörren med ett stort leende. Drömmer jag allt det här??
"Hi." hon kramade honom och Zayn gjorde detsamma. "This is my friend, Willow. " vi skakade hand och jag log som ett fån.
"Nicke to meet you, im Niall." jag fnittrade åt honom.
"Oh yeah I know. Im a bit fan of you and the band." tvingade jag fram. Han log till svar och bjud in oss in till hallen. Vi hängde av oss ytterkläderna och gick sakta in i den stora, fina, moderna lägenheten där resten av killarna antagligen satt och väntade. Det kändes som en evighet tills vi äntligen kom fram till vardagsrummet men när vi tillslut kom fram och fick se alla deras underbara ansikten tappade jag nästan andan. Där var de, de snyggaste killarna som finns i hela världen, rakt framför mig. Jag tog handen för munnen för att dölja min lilla fangirlning jag hade i mig. Jag menar, jag kan ju inte stå och skrika här som värsta fanet, jag skulle ju faktiskt umgås som kompisar med de ikväll. Men jag kunde fortfarande inte fatta det.
"Hey." sa jag, Zayn och Ali när vi kom in i rummet. "This beautiful girl is Willow." la Alicia till och jag kände hur det hettade till i kinderna. Jag tittade ner i golvet för att dölja det. "She is a big fan of you." hon log och jag nickade lite. Såklart att jag skulle bli blyg nu...
"yeah..." jag log och tittade upp på de och mötte Harrys blick. De där fantastiska gröna ögonen var svåra att glömma. Undra om han kom ihåg mig?
"Willow!" brast Harry ut. Jag kände hur hela jag svävade när han sa mitt namn. "i remeber you. From the club yesterday. Right Louis?" jag tvingade min blick att slita sig bort från Harrys och tittade på Louis. Han log och nickade. Tänk att de kom ihåg mig!
"Nice to meet you Willow." sa Liam artigt och stärkte fram handen. Jag skakade den och svarade.
"Oh, it should be me saying that!" sa jag snabbt.



Harrys perspektiv:

Jag kunde inte fatta att tjejen jag tänkt på hela tiden de senaste timmarna nu stod rakt framför mig. Jag trodde jag aldrig mer skulle få träffa henne. Vi klickade verkligen första gången vi träffades. Hon var så omtänksam, ärlig och så otroligt gullig. Willow, tänkte jag och log.
Jag vaknade ur mina tankar utav Alicia som plötsligt frågade vilka filmer vi skulle se. Vi bestämde att vi skulle börja med två komedier. När alla skulle sätta sig tillrätta så satte jag mig längst ut i soffan och gjorde stor plats mellan mig och armstödet för att förhoppningvis Willow skulle sätta sig där. Som jag velat så slog hon sig ner bredvid mig.
När filmerna gått ett tag märkte jag hur både jag och Willow sakta och försiktigt började flytta närmare varandra. Det var magiskt hur hennes lilla kropp nuddade min. Jag ville flirta med henne på något sätt men kunde inte komma på hur. I vanliga fall var det lätt för mig men hon var speciell, hon gjorde mig nervös. Hon kanske inte alls gillade mig?
Vi satte på en lite mer spännande film och satt tysta och tittade. Willow sträckte sig över mig för att ta hennes dricka som stod på bordet framför oss. Plötsligt kom en jättespännande scen och vi alla satt knäpptysta. Och självklart, så skräms vi alla i nästa sekund och alla hoppar två meter över soffan. Jag hörde hur Alicia och Willow skrek till och ser hur Willow spiller ut hela glaset över sin tröja. Alla tittade på henne och började avgarva. Hon rodnade mellan skratten och tittade ner på sin tröja som hade en stor colafläck på sig.
"oh...... That was not suposet to happend." skrattade Willow fram. Hon var så vacker när hon log. Hennes smilgropar gjorde henne så speciell.
"Come, i'll give a shirt you can borrow." sa jag och log varmt mot henne. Jag ställde mig upp och hon gjorde detsamma. Vi gick till min och Louis lägenhet en trappa ner.
"you've got a nice apartment. It's beautiful." jag log som svar och tittade mig runt lite. Vi gick in i mitt rum och hon satte sig på min säng.
"So tell me something about yourself, Willow. Tell me something no one know." Jag vände mig mot garderoben och slängde av mig skjortan jag hade på mig. Jag kunde känna hennes blick på mig och log. Jag tittade bak på henne och mötte hennes stirrande blick. Hon tittade generat ner i marken.
"uhhmmm...what were you saying?" jag började skratta lite lätt. Blev hon så nervös när jag tog av mig tröjan?
"Tell me something that you never told anyone. Tell me about you."
"I dont know... Im just a normal girl. Im working at Urban outfiters not so long from here. I was raised in a small town outside of London. I love to sing and hang out with friends.". Jag hämtade två t-shirtar åt oss. Jag tog på mig en grå t-shirt och gav min ramones t-shirt till Willow. Hon satte på sig den över hennes spetslinne och krånglade sig ut ur linnet under tröjan. "Something not so many know about me is that i love to draw. It sounds kind of childish but i like it." Jag tittade på henne förvånat.
"Thats your big secret? You should'nt be ashamed of that. I think it is cool! You have to show me one, one day." Hon log åt mig. Hur kunde hon tro något annat? Det var ju coolt!
"I dont usually show anyone my stuff but for you, maybe i would." Mitt ansikte sprack också upp i leende. "Now it is your turn to tell me something." Jag funderade en stund. Jag kunde ju inte säga något som var för privat så hon inte sa det till pressen eller något, men det tänkte jag knappt på. Jag visste att jag kunde lita på henne.
"Uhhmmm... I dont know. When i meet girls im often like very flirty and stuff. But when I really like a girl i get all nervous." Jag log lite snett och tittade på henne. Hon log och nickade lite försiktigt. Jag såg att jag gjorde henne nervös. "We should get back now." Sa jag och ställde mig upp.
Jag räckte fram handen åt henne och hon tog den. Jag log nöjt och ledde henne ut för lägenheten och upp för trapporna. När vi kom till de andra så släppte vi försiktigt varandra och satte oss i soffan. Jag kände lite blickar på mig och log. När jag tittade upp på Niall blev jag förvånad. Jag trodde de skulle var glada för min skull, men inte Niall, hans blick var konstig. Den var irreterad och förvånad på något sätt. Jag tittade snabbt bort och satte mig tillrätta i soffan.
Efter ganska många filmer kände jag hur min ögonlock sakta stängdes.



Nialls perspektiv:

När filmens eftertext rullade in så tittade jag mig runt. Jag och Zayn var de ända som var vakna. Vi tittade på varandra sedan på alla andra. Alicia låg i Zayns famn i en egen soffa, Louis och Liam låg skavfötters i en annan soffa och i tredje soffan låg Harry och Willow lutade sitt huvud mot honom. Jag kände hur avundsjukan steg lite i mig. På ett konstigt sätt så gillade jag Willow. Jag kände henne inte men det var något som drog mig till henne. Jag skulle kämpa för henne.



Förlåt!! Jag har vart jättedålig på att uppdatera, jag vet!
Men nu får ni iaf ett ganska kort och slarvigt inlägg!


Kommentarer
Anonym

Den var inte alls slarvig del den är skit bra, längtar tills näts del kommer :)

2012-05-05 @ 17:04:31
Victoria

sv; tack! desamma du! :)

2012-05-05 @ 17:45:29
URL: http://onednovelleer.blogg.se/
Jenny

Åhh så bra ! Hoppas inte att Niall och Harry bli osams brara :)

Haha jag gillar hon Willow :) men aja as bra som vanligt :)))

2012-05-06 @ 00:07:08
URL: http://adirectionstory.blogg.se/
miranda

skit bra kapitel ! :) x

2012-05-06 @ 19:46:49
URL: http://ourdirection.devote.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

drommaromonedirection

Hej där alla Directioners där ute! Här skriver jag en liten novell som handlar om Alicia och Melanie. De två systrarna flyttar till London efter en mycket svår uppväxt i Sverige. En dag går systrarna på en konsert med One Direction och Alicia får en stor överraskning! Mer avslöjar jag inte. Läs, kommentera och sprid! Tack, ni är bäst!

RSS 2.0