Kapitel 44

 

Melanies perspektiv: 

Två veckor kändes plötsligt som lång tid att vara utan Alex med tanke på att jag spenderat nästan varje dag med honom, de senaste veckorna, när han kramade om mig hårt. Jag kunde känna hans underbara parfym fylla min näsa, den där som alltid fick mig att känna mig hemma. Ingen av oss ville riktigt släppa den mysiga kramen, men vi visste att vi var tvungna. 

Tillslut särade han sig från mig och viskade i mitt öra så jag fick gåshud. 

"You're soon home with me again." Jag gjorde ett misslyckat försök på ett leende och nickade litet. Han tog försiktigt handen under min haka och kysste mig mjukt på mina läppar 

"Awwwyou lovebirds are just so cute!" Hörde jag Willow säga bakom mig. Både jag och Alex vände sig generat om med flin på läpparna.  

"Nope, I don't really think that.. I just can't get used to seing my babysis kissing a boy.." Sa Alicia beskyddande med en oroad blick. Alla som nu stod framför oss brast ut i skratt, lika gjorde vi.  

"Get some tan now, and have the best time." Sa Alex glatt och kramade mig snabbt en sista gång.  

"Bye Alex." Svarade jag med ett leende. Jag började gå tillsammans med den stora gruppen människor på väg till våran gate på flygplatsen.  

Vi slog oss alla ner vid några stora bänkar och jag satte mig bredvid Louis och Eleanor. Jag hade bara träffat Eleanor några fåtal gånger innan dess, men jag visst att hon var en väldigt rolig och snäll tjej som passade sjukt bra tillsammans med Louis. De var liksom varandras kill-och tjejversioner. Jag hoppades även på att lära känna henne bättre nu, de två kommande veckorna i Spanien. 

 

 

 

Willows perspektiv: 

Jag tog ett djupt andetag för att försöka få kontroll över mina nuvarande hastiga andetag. Jag tog de sista stegen innan man gick in i flygplanet. Jag stirrade ner på det sista trappsteget och kände hur mina händer darrade. Allt jag kunde tänka på var hur det skulle vara att flyga.  

Plötsligt blev jag avbruten utav att någon tog mig i handen och la armen runt mig. Jag tittade upp och mötte Harrys trygga ögon. Jag skakade desperat på huvudet och önskade att han kunde ta bort mig här ifrån.  

"Come on, babe. Everything will be okay." Viskade han ljuvligt i mitt öra. Jag svalde hårt innan jag lyssnade på hans ord och tog det sista steget in i planet.  

Harry hjälpte mig och hitta våra platser eftersom jag inte riktigt var i bästa skicket att tänka på saker. Vi satte oss ner bredvid varandra vid en fönsterplats och jag började snabbt trumma nervöst på armstödet. 

Jag hade aldrig flugit förut. Jag hade bilat till Irland när jag var liten, men aldrig flugit.  

 

Jag stampade lätt med foten och bet sönder mina läppar medan flygvärdinnorna gick igenom säkerhetsreglerna. Så fort de slutat pratat la Harry en hand på mitt lår och sökte min flackande blick.  

"It's okay, Willow." Hans röst var verkligen hur lugn och trygg som helst, men jag kunde ändå inte riktigt lugna mig. Han la en puss på min läppar och kramade om mig från sidan. Jag drog upp armstödet som gjorde avståndet mellan oss och bäddade ner mig i hans famn.  

Vad som än händer, är jag med den person jag älskar mest i hela världen. Ingen kan ändra på det.  

"I love you, Harry." For ur mig. Jag kom precis på vad jag egentligen jag sagt till honom och kände hur mina kinder hettades. Han tittade på mig med en förvånad men varm blick.  

"I love youtoo, my love." Sa han och kysste mig. Jag kände hur hela jag blev varm. Jag tappade all min tvivel jag hade haft innan.

35lfbt4_large



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

drommaromonedirection

Hej där alla Directioners där ute! Här skriver jag en liten novell som handlar om Alicia och Melanie. De två systrarna flyttar till London efter en mycket svår uppväxt i Sverige. En dag går systrarna på en konsert med One Direction och Alicia får en stor överraskning! Mer avslöjar jag inte. Läs, kommentera och sprid! Tack, ni är bäst!

RSS 2.0