Måste bara påminna om att de fortfarande inte är jättekända i min novell. De har ju bara släppt WMYB :) Och glöm inte att det här är nästsista delen så koooooommentar!

Nialls perspektiv: 

Jag kände hur jag fick en klump i magen när jag såg Harry och Willow gå hand i hand längst med korridoren. De kysste varandra precis innan Harry satte i kortet till dörren och gick in i deras hotellrum. Även fast det är enklare att se de tillsammans nu, jämfört med förut, så kan jag inte riktigt låtsats som att det inte störde mig, för det gjorde det. Men jag är lycklig för deras skull. Det svider bara lite, men jag kommer snart över det.  

"You got the key, mate?" Frågade Liam och avbröt mina tankar. Jag nickade och satte i kortet i dörren, som låstes upp. Jag ska vara glad för att inte vara i Liams situation, tänkte jag för mig själv. Jag hade redan bestämt mig för att verkligen försöka få Liam på bra humör. Även fast det inte syntes mycket, visste jag att den kille var ledsen. 

Vi strosade runt genom rummen och tittade igenom rummen. Det var fint och flott, men jag kunde inte riktigt bli så förbluffad som jag skulle blivit för några år sedan. Vi slängde oss på varsin soffa i vardagsrummet och bara pustade ut.  

"You know, I met some cute fans downstairs." Sa Liam.  

"Yeah?" Svarade jag enkelt. 

"Yeah, it's so cool that you really can meet fans anywere you go." Sa han glatt. Vi visste båda två att det kunde vara lite jobbigt med fansen, men vi älskade det samtidigt. Vi älskade det särskilt när man kan stanna upp och förstå hur coolt det faktiskt var, som nu.  

Några timmar efter var jag och Liam på väg ner till de andra som hade bestämt sig att ta en drink vid baren och bara chilla vid poolen. Solen hade hunnit gå ner, men det var inte riktigt mörkt ute. Delvis så lyste den stora, lyxiga poolen upp ljuset när man kom ut till uteplatsen.  

Vi satte oss vid ett bord utanför krogen och hälsade på hela gänget som redan satt där. De hade redan dricka i händerna så jag bestämde mig för att gå och beställa till mig själv. 

"Someone want something?" Frågade jag artigt och tittade på alla leende ansikten. 

"Yeah, order some good drink for me, thanks." Sa Liam och jag nyckade glatt. Jag gick fram till baren och tog två snygga drinkar, sådana som man bara får på hotell. Jag blickade ut i lokalen medan jag väntade på min beställning. Baren var ganska full, och de få bord de hade var upptagna. Alla var glada och dansade till den höga musiken.  

Jag fick snabbt glasen och började tränga mig ut till uteplatsen. När jag precis skulle ta mina sista steg ut ur folkmassan och går bakom en persons rygg så vänder hon sig om och får hela Liams drink över sig. Hon tittade chockat ner på sin vita tröja som var dränkt av vätska.  

"I'm so so so sorry!!" Skrek jag  för att försöka överrösta musiken. Skamset, frös jag där jag stod. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Hon tittade sakta och försiktigt upp när hon hörde min röst. Jag mötte hennes blåa, tilldragande ögon och kände hur jag blev ännu mer generad. Hon var vacker, mycket vacker med sitt  blonda, långa hår och hennes söta smilgropar.  

Hennes leende bländade mig när hon blinkade till lite åt mig. Hon tog upp handen och försökte dölja sitt stora leende.  

"I'm sorry!" Upprepade jag. Hon såg väldigt glatt på mig, vilket kände ganska konstigt eftersom jag nyss spillt över hela hennes tröja. Hon sa något ohörbart och jag skakade på huvudet. Jag tog tag i hennes arm och ledde ut henne. Vi ställde oss lite längre bort från borden, nära poolen.  

"I'm really sorry.. Do you speak english..? I'm just  too clumsy.." Babblade jag på och log lite nervöst.  

"You're Niall." Sa hon och höll på att börja fnittra. Då förstod jag varför hon hade varit så glad, hon måste vetat vem jag var.  

"Yes." Svarade jag och log mot marken.  

"Oh my god.." Viskade hon och dolde munnen än en gång. Jag skrattade till lite åt hennes gulliga reaktion.  

"I'm so clumsy... Here, you can have my sweatshirt." Sa jag och tog av mig min tjocktröja och gav den till henne. Hon försökte dölja sitt stora leende medan hon tog på sig den. "What's your name then?" Sa jag generat.  

"Stephanie." Sa hon lite blygt och tittade i marken. Hon såg så söt ut i den stora tjocktröjan, så jag kunde inte sluta stirra. 

"Stephanie, wait here, and I'll get you a drink to apoligize." Sa jag och pekade lite lätt på solstolen. Hon nickade försiktigt och satte sig på stolen. Jag log stort när jag vände mig om och kände hur den lilla klumpen i magen försvunnit.