Take me home, 1D
Länkbyte
Kapitel 39
Några dagar senare, Melodys perspektiv:
Jag satte mig ner vid sminkbordet och drog igenom mitt långa, lite smutsblonda hår med en borste. Jag lät det hänga och puffade till det lite så det fick volym. Jag målade en tun kajal och tog lite mascara på mina ögonfransar. Det fick räck idag.
Jag log mot mig själv i spegeln. Det kändes som en bra dag.
Jag satte på mig en av Alex kepsar som låg i min säng och gick ut till köket.
"Good morning." Sa jag och satte mig vid köksbordet. Där stod Zayn och Alicia och verkade laga någon mat.
"Good morning Mel. Want some pancakes?" Frågade Zayn med ett leende, medan han la i första pankakan i stekpannan.
"Hi Mel." Sa Alicia snabbt med ett leende som jag besvarade.
"Yeah, that would be nice." Svarade jag Zayn. Jag drog upp mobilen och tittade sysslolöst igenom Instagram.
"Naah... Now i got dough all over my finger..." Sa Zayn när han råkade hälla i för mycket i stekpannan. Han log mot Alicia som stod framför honom medan han kletade ner hennes näsa med smeten på fingret. Alicia gapar och börjar skratta. Jag himlar bara med ögonen åt de.
"Not fair..." Säger Alicia och spelar ledsen. Hon putar med underläppen och torkar av sig på en pappersbit.
Zayn omfamnar henne och kysser henne. Alicia ler igen och kysser honom mer.
"Hey, hey, hey... Not when im in the room!" Sa jag snabbt och tittade åt ett annat håll. De skrattade bara åt mig och sedan fortsatte de göra pannkakorna.
"Hahaha, yeah..." Börjar Alicia. "I forgot that Mel got some big crush, on you and the boys." Sa hon och la en hand på Zayns rygg. Jag kände hur mina kinder hettade till och båda två började skratta.
"No...!" Sa jag och tittade argt på Alicia som bara hånade mig. "That was before..." De skrattade ännu mer. Zayn vände sig om och gjorde två slängkyssar till mig. Jag bara skakade på huvudet och log lite.
Tillslut var pannkakorna klara och vi satte oss vid bordet. Jag hade dukat fram allting vi behövde.
"So guess what, Alicia." Sa jag med ett leende.
"What?" Frågade hon med munnen full av mat.
"Me, Linn and Engla have worked it out now. They are really sorry for all the things they said och did."
"Yeah, they sould be... But im happy if you're happy, Mel!" Log hon.
"So..." Började jag eftersom jag var osäker vad hon skulle svara. "Can they come here for some days, soon?"
"Of course." Jag pustade ut och tittade tacksamt på henne. "I've already promised that!"
Jag sprang runt bordet och omfamnade min syster hårt. Hon och Zayn började skratt förvånat. Hon pussade mig på pannan som svar.
"Kan de komma nästa vecka?" Log jag. Hon besvarde leendet och nickade. Glatt, sprang jag till mitt rum och tog en sista titt i spegeln och rättade till mina kläder. Sedan tog jag min väska och trippade ut genom dörren och bort emot Alex hus.
Willow's perspektiv:
Att känna som det jag kände för Harry, har jag aldrig någonsin känt för någon annan. Han är så mycket mer än bara den söta killen med lockar i 1D, för mig nu. Jag är helt upp över öronen förälskad i honom. Den där killen hade verkligen fått mig att falla snabbt för honom.
Jag sneglade på Harry som satt bredvid mig i soffan och höll om mig. Vi hade tråkigt nog, bestämt oss för att titta på tv.
Han vände blicken och märkte hur jag iakttog honom. Han log lite finurligt och lyfte på ögonbrynet ovetande. Jag pussade honom snabbt på läpparna och log som ett fån åt honom. Han såg bara förvånad men samtidigt nöjd ut.
"What was that for?" Log han. Jag fnittrade till och kröp närmare honom.
"I don't know." Svarade jag och ryckte på axlarna. Han skrattade till och kramade om mig hårdare. Han slöt ögonen och kysste mig passionerat. Jag kunde inte få nog av hans kyssar, det var som om man var beroende av de. Mina händer log runt hans nacke och hans runt min rygg. Han slutade tvärt och tittade mig djupt i ögonen.
"You truly are the most beautiful girl in this world, Willow. " Hans ögon ljög inte, men jag kunde inte hjälpa att tvivla på vad han sa. Jag sänkte blicken och log lite medan mina kinder blev rosiga. "I've never met someone like you." Han höjde mitt huvud och log emot mig. Hans kyssar mötte mina och jag kände hur hela jag blev varm. Jag fann inga ord att säga till honom. Men han förstod på något sätt att jag kände likadant.
Har jag några läsare kvar? :( <3
Förlåt
Jag ska försöka hinna skriva lite imorgon efter första dagen i (bajs)åttan!
Pussochkram
Kapitel 38
Zayns perspektiv:
"I've decided. Im going to tell you everything." suckade Alicia. "I don't care about how much Im going to regret it after or how much anxiety i will have. This is right, and I can trust you. Im going to open up to you."
När jag såg henne sitta där helt urgråten och vilsen, kunde jag inte känna mig att än förkrossad. Mitt Hjärta satt där med tårar rinnande ner för ansiktet, en helt annan hållning än hon brukar och darrande händer. Jag ville inte se henne såhär.
Allt hon redan berättat för mig hade berört mig. Att hon vågar berätta för mig betyder mycket. Jag förstod för första gången nu hur mycket jag faktiskt älskade den här tjejen.
Vi satte oss tätt ihop och hon vilade huvudet mot mitt bröst. Jag klappade henne lugnt på hennes gnistrande, långa, blonda hår. Sedan började hon berätta, och jag kunde höra hur hon tog vissa pauser och tvingade fram orden ur munnen.
"When I was 13, a rainy day I was out with Mel doing some shoping. I buyed her a pair of rain boots, of some money I'd saved for a long time. We can say that money was a bit of problem, when I was younger..."
Hon berättade hur hon hittat sin mamma död i badrummet med en tom tablettburk. Hela deras värld sattes uppochner. De hamnade i fosterfamilj, efter fosterfamilj. Hennes uppväxt blev trasig, precis som hennes lillesysters, och båda blev väldigt eftertänksamma med allt de gjorde.
Alicia började snabbt festa mycket som ung och blev väldigt vilse i sig själv. Hon drack, började röka och tog droger i bara fjorton års ålder. Hon fick fel kompisar och bytte hela hennes utseende.
Jag nickade och svarade kort i hennes pauser. Jag visste inte riktigt vad jag skulle kunna säga mer än då, och hon skulle nog ändå inte vilja det. När hennes tårar blev flera var jag alltid beredd att torka upp de med min tröjärm.
"In the darkest time in my life, when I was about 15... I met this guy." Hennes händer knuts till knytnävar. " He was a total idiot. But I... Kind of... Fell in love with him. He treated me so, so bad, but I always forgave him." Jag kände hur ilskan började koka i mig, men jag höll mig lugn så ingenting visades. "One night he took me home with him after a party and we were both drunk. He started being all over me and my body and in the begining, I enjoyed it... But after a while, he wanted more... And I didn't."
Jag spända alla mina muskler i kroppen för att försöka på koll på ilskan inom mig. Jag andades ut innan hos sa det jag förstod hon skulle säga. "He forced me to have sex with him.." Hennes ögon bildade mer tårar när hon sa det sista och jag gjorde allt för att inte låta min aggression utlösas. "He said, if I didn't do it, he would beat me up. And I had no adult or someone that I could talk to, about it. And because of that I did not really know, what was wrong and what was right for someone to do. So I let him."
Hon pausade och samlade sig. Jag torkade hennes tårar försiktigt och klappade henne. "After that, he continued doing that to me. And I let him, because I was so madly in love with him. He cheated on me, I don't no how many times and hit me when we got in to fights. It was a few times I even blacked out when he hit me. I always came back to him" Jag fick en stor klump i magen. Varför skulle någon någonsin vilja göra illa min fina ängel??
"But then... One day, when we had been together, on and off, for three years. I caught him cheating on me with my bestfriend. She was actully the only friend I had. But then It was enough." Hon pillade hårt och nervöst på hennes nagelband på händerna och blev bara mer och mer våldsam. När hon tystnade i några sekunder tog jag hennes hand och kysste den lätt på det stället hon pillat upp.
"I got so angry that i grabed an empty vodka bottle and just throwed it at them the hardest I could and ran away. It was stupied and irresponsible but I just got so mad... I don't know If they got hurt, I never met them since then." Hon andades hetsigt. Jag gjorde allt jag kunde tänka på för att göra henne lugn.
"After many depressed nights and a lot of tears, I decided to be become better. I stopped Partying, drinking and being so damn immature. I dyed me hair to my original color and got rid of all the black, big, eyeliners och eyeshadows." Hon pustade ut och jag kände hur hon slappnade av lite mer. "When I'd pulled myself together, eventually, when I just turned eighteen, I moved Me and Mel away from the foster homes and got a little apartment for us in Stockholm, and also became Mel's full guardian." Det smög sig ett litet leende på hennes läppar bland alla hennes tårar.
"And then we moved here, that was the best thing in my hole life." Mitt leende kom strax efter också fram. "You were the best thing that ever happend in my life." Hela jag blev varm. Jag pussade henne på pannan. "But It was just so hard with everything in the begining. I couldn't believe that it actully existed boys like you, who were kind and really just wanted my best. But now I know." Hennes tårar slutade rinna och hon satte sig upp framför mig. Hon la handen på sidan av mitt ansikte och tittade in i mina ögon.
"I love you Zayn Malik. And i could not have fallen in love with a better person than you." Mitt hjärta hoppade till och jag kännde hur jag blev mållös. Vad svarar man på det?
"I love you too, Alicia. I know that you are broken, but I will do my best to fix you." stammade jag fram. Vi tittade på varandra en lång stund sedan möttes vi i en lång kyss. En passionerad, nästan bättre än någon annan av våra tidigare kyssar. Hon var mitt allt och hon skulle förbli det.
Vi la oss till rätta i soffan igen och jag klappade henne än en gång på hennes hår. Av en impuls börjar jag sakta och lätt sjunga Fix you med Coldplay. En låt som står mig så nära hjärtat.
"Lights will guide you home. And ignite your bones, And I will try to fix you" Jag sjöng de sista orden och kände hur allt blev bra. Jag älskade flickan som låg i mitt knä och kände mig lättad över att veta allt om henne nu.
4
Kommenteraaaaaaaaa! :)
läs
Kapitel 37
Harrys perspektiv:
Jag backade lite från Willow och vi avslutade kyssen.
Hela min kropp kändes varm och lyckan sprudlade inom mig. Hon hade faktiskt kysst mig tillbaka. Hon tyckte om mig för den jag var.
Vi log mot varandra och hennes ögon glittrade i nattskenet. Jag la båda mina händer på varsin sida om hennes ansikte och smekte hennes kinder medan hon la sina armar runt mina höfter. Utan att behöva säga något visste jag att det här kände rätt, för båda oss. Hon pussade mig lätt på kinden, sedan omfamnade jag henne i en lång kram.
För en gång skull kände allting rätt med en tjej. Jag gillade henne verkligen mycket.
Jag kunde inte motstå från att kyssa henne igen. Jag mötte hennes läppar än en gång och vi båda log samtidigt. Nu när jag visste att jag kunde pussa henne, ville jag inte sluta. Jag kunde inte få nog av de där mjuka, perfekta, med en liten smak av jordgubbsläppglans, läpparna.
Efter vad som kändes som alldeles för lite tid, särades vi ifrån varandra. Jag tog hennes hand och förde henne till den lilla soffan jag hade i hörnet av balkongen. Vi satte oss ner och jag la armen runt henne. Hon besvarade det genom att luta huvudet mot min axel. Vi blickade båda ut mot den enorma utsikten.
"How is it to like... be the kid that made his dream come true?" Frågade hon mig försiktigt. Jag tänkte efter lite innan jag svarade.
"It's kind of unbeliveble. Sometimes I don't even belivie that all of this is for real." Jag log och tänkte på allting. "I mean, it's not only that Im living my dream. Thanks to that, i have been all around the world and seen amazing places, I've had the most awesome experience you ever could imagen. But most of all im thankful because I've met the most wonderful people, thanks to all of this. I mean, Im living my dream, with four of my best friends in the hole wide world. What would I be, without my four brothers?"
Jag såg i ögonvrå hur hon lyfte sitt huvud och log mot mig till svar. Hon klappade mig lätt och omsorgsfullt på kinden, vilket gjorde att jag tittade ner på henne och log.
"You are beautiful." Log hon. Det pirrade till lite i min mage när jag förstod vad hon sa. Jag mötte hennes blick och tog bort en hårslinga från hennes ansikte medan jag svarade henne.
"You are beautiful." Envisades jag. "Please, sing to me, Willow." Hon tittade tvärt ner i marken.
"No, why?" Hon vägrade möta min blick.
"I want to hear you sing. Please, sing to me." Hon tittade osäkert upp på mig.
"Only if you sing for me first?"
"Of course. Wait a secound." Jag försvann ut till mitt sovrum och hämtade min nya gitarr jag köpt för någon dag sedan. Även fast jag inte var så duktig på att spela en, så hade jag lärt mig en sång på den och bestämde mig för att spela den.
Jag kom snabbt ut igen med gitarren i handen och satte mig bredvid henne igen. Jag drog försiktigt över strängarna och började sakta men säkert sjunga texten till John Mayer - Free Fallin'.
Hon log nöjt när jag trallade igenom versen. Jag sjöng första refrängen ut, och sedan bestämde jag att det fick räcka. Hon log stort mot mig när jag la ner gitarren.
"That gave me goosebumps, Harry." Hon visade armen snabbt. "You are an amazing singer." Jag log av hennes smicker.
"Your turn." Log jag. Hon tittade osäkert på mig och bet sig i läppen. Sakta tog hon emot gitarren jag gav henne och började fumla med strängarna.
"Okay. Sorry with Maria Mena." Hon började dra på strängarna i en vacker melodi. Hon tittade någonstans långt bort och ville inte möta min blick.
Helt förtrollad satt jag där och lyssnade till sista orden hon sjöng. Jag var mållös.
När hon la ner gitarren tittade hon bara ner. Hon vågade inte titta på mig. Hon bet sig nervöst i läppen. När jag tillslut hittade några ord, öppnade jag munnen.
"You sang angelically." Hon såg fortfarande osäker ut. "It was like you took all the air out of this hole city." Hon skakade på huvudet lite försiktigt medan hon log mot marken. "That was beautiful. Why wont you belivie it..?"
Hon tittade upp på mig med ett stort och oskyldigt leende.
Efter några timmars envisandes om vem som sjöng bäst så gled vi in på andra samtalsämnen. Tillslut somnade vi båda i den lilla, lilla soffan ute på min lilla balkong. Hon i min famn, medan vi höll om varandra. Jag visste att det här var början på något nytt, och jag visste att jag skulle vakna med ett leende.
Skönt med lite lycka i novellen? Det tycker jag i alla fall!
Vad säger ni, gillar ni the looove mellan Harry och Willow? :)
Glöm inte att kommentera ♥
Något som borde ses
