Willows perspektiv:

Jag slängde min halvätna macka i soporna och ställde in min tallrik i diskmaskinen. Jag gick in till Alicias sovrum där jag hade min resväska och började rota efter något att ha på mig. Jag kopplade in min Iphone i högtalarna och satte på Under The Sheets. Jag hörde hur Alicia kom in i rummet.

"So what are you doing today?" Frågade hon och log.

"Actually Im meeting Harry in about a hour." Jag kände hur mitt leende växte när jag nämnde hans namn. Hon flinade tillbaka på mig.

"So your ditching me?" Hon fick en låtsats ledsen min. "Jaaahaaapp." Sa hon med lite svenska inblandat. "Then I will be here all by myself." Jag log bara åt henne. Jag visste att det inte gjorde henne något. Vi förstod liksom varandra så bra. Även fast vi kanske inte vet alls mycket om varandra eller att vi kanske träffa varandra för några dagar sen känns det som om jag känt henne i evigheter. Vi kunde varandra utan och innan. Jag började gräva i min väska igen. "What song is this?"

"Oh, Under the sheets." Hennes ögon lös till.

"Yeah, Ellie Goulding, right? I love her voice! She sings Your Song, right?"

"Yes." Jag log lite och funderade. "Hah, Actually she is my cousin."

"Whaaaat? That's really cool!! Your cousin is like pro at singing!" Jag log till svar. Hela min familj var väldigt intresserade av musik. Jag hade alltid älskat att sjunga men aldrig för någon annan än min familj. När jag var liten hade jag och Ellie alltid älskat att göra massa konserter för familjen och släkten. Men hon var den enda som vågade sjunga när det kom gäster. "Do you sing?"

"No. Or I sing but only when no one hears." Jag tittade ner i marken.

"You have to sing for me sometime!" Jag skakade bara på huvudet. Jag hittade äntligen två plagg jag skulle kunna ha.

"What about these?" Sa jag och höll fram en vit lite transparant t-shirt med en liten ficka och ett par höga gråa shorts.

"Yeah, that will be great." Sa hon och log. Jag bytte om och ställde mig bredvid Ali i spegeln. Vi båda tittade på oss själva i spegeln. Jag var nöjd med kläderna. Men jag kunde inte rå för att vara lite avundsjuk på Alicias kropp. Den var liksom perfekt, inte jättesmal och lite kurvig. Jag var inte alls kurvig på något ställe alls. Jag var assmal och platt. Vi var så olika men ändå så lika. På utseendet och kläderna så vi helt olika ut men på något sätt så tänkte vi helt likadant. Jag hoppade på henne med ett leende och kramade om henne.

"What was that for?" frågade hon när vi släppt varandra.

"Everthing. You saved me and I loooooove you, Ali!" Vi skrattade.

Jag satte mig vid hennes sminkbord och drog upp mitt hår i en ganska slarvig knut. Jag satte en ljusrosa rosett under knuten på baksidan och sprayade lite hårspray över håret. Jag tog lite puder och la lite ljus ögonskugga på ögonlocket. Till sist drog jag ett tunt streck av min svarta kajal och kände mig nöjd. Jag ställde mig framför Alicia och väntade på hennes åsikt.

"Hey hottie." Sa hon och log. Jag log tillbaka och tittade ner på mina kläder. "Just one thing!" Sa hon och drog fram ett läppstift från en låda. Hon gav det till mig och jag tittade nyfiket vilken ärg det var. Till min förvåning var det illrött när jag drog bort locket. Jag tittade osäkert på Ali. "Yeah, your gonna look stunning in that!" sa hon posetivt. Tvivlande ställde jag mig framför spegeln och började försiktigt måla på det röda läppstiftet. Jag tittade mig i spegeln och såg hur det blev riktigt snyggt! Hela jag blev mer intressant nu. Jag vände mig mot Alicia och log och hon gjorde detsamma. Jag tittade på klockan och såg att den blivit halv två.

"Harry is here like any minute!" sa jag snabbt. "I have too go. Bye." Jag greppade åt mig mina solglasögon och sprang ut i hallen. "Bye Mel, Bye Louis!" Ropade jag och utan att vänta på svar sprang jag ner för trapporna i trapphuset.

Jag mötte Harry som stod mot sin flotta svarta bil utanför porten och log. Jag kramade om honom en lång stund sedan öppnade han dörren åt mig och vi båda hoppade in i bilen. Han körde oss till ett mycket välbekant ställe.

"Oh, uhmm.. I used to live there." Sa jag försiktigt och pekade. Jag började tänka på allt och kände hur jag fick en stor klump i magen. Harrys ögon var på vägen.

"Oh, really?" Sa han med ett leende. När han mötte min blick så försvann leendet. Han parkerade bilen en bit bort nära en park. "What is bothering you?" Jag vågade inte möta hans blick när vi steg in i parken och började gå bredvid varandra. Jag kände hans blick på mig. "What happend Willow?" Jag tittade försiktigt upp på honom.

"Nothing..." Jag skakade på huvudet. Jag kände hur hans hand tog i min och tittade snabbt upp på honom igen. Jag visste inte om jag skulle berätta allt för Harry? Jag vill inte att han skulle tycka att jag var en idiot....

Kort kapitel idag! Tänkte att det var bättre än inget!

Tack för att ni kommenterar vad ni vill ska hända! Det är asbra för då får jag massa idéer om hur jag kan förbättra handlingen. Så fortsätt med det :)

Louis perspektiv:

Jag gick till Alicias sovrum och plockade ihop Zayns alla saker som låg hullerombuller. När jag packat färdigt bestämde jag mig för att säga hej till Mel. Jag gick till hennes rum och knackade på. Inget svar. Jag öppnade dörren försiktigt och slogs av en hemsk blick, än en gång. Precis som förra gången jag hittade henne så låg ihopkrupen och såg helt förstörd ut. Hela hennes ansikte var svullet och hennes kinder blöta. Jag kände hur hela jag blev ledsen när jag såg henne.

Hon tittade förskräckt upp på mig och mötte min blick. Jag kunde se att hela hon var trasig. Hennes ögon var röda och uttorkade och utstrålade lidande.

"What... Louis... How did you know...?" klämde hon fram. Jag sprang fram till henne och satte mig bredvid henne. Jag tog bort håret från hennes ansikte.

"Mel, I didn't know. What happend to you, sweetheart?" sa jag. Hon skakade på huvudet.

"No..." Jag suckade. Skulle hon verkligen försöka få bort mig igen?

"Mel, you know I wont leave you like this. You have to tell me." Hon tittade upp på mig.

"Okey, Louis. But I cant do it right now..." Hennes röst sprack och hon brast ut i tårar. Jag drog upp henne i min armar och höll om henne. Hon grät mot min axel och jag klappade henne på håret. "They..." Hennes röst darrade. "They left me.... Like everybody else.... And it's all my fault!"

Hon berättade om det hemska samtalet fån hennes så kallade "kompisar" och hur Alex hade varit där. Hur hon hade skrikit åt honom att gå. Hur hon legat hela natten utan en enda blund.

"Now everthing is ruined because of me. Alex probably thinks im crazy and my best friends in the hole world hates me. It really hurts, all does words they said. I dont know what to do, Louis." Jag torkade några tårar från hennes kinder.

"Linn and Engla dosen't deserve a friend like you, Mel. What they said to you is not okay. They don't seem like such nice people... "

"But they are! It's just me. I messed it all up. Everthing is my fault!" Hennes tårar fortsatte rinna. Jag ville inte se henne såhär ledsen.

"Maybe they aren't that bad. Try to talk to them, not now but in a few days. Maybe they regret everthing. And I think that you should talk to Alex, too. Tell him why you acted strange. He will understand. " Hon nickade och log snett.

"Yeah. That's probably the best thing. But for now I just want to stay here and sleep. You can sleep here if you want." Jag log mot henne.

"That sounds good. But I want you to go and talk to Alicia. "

Melanies perspektiv:

Jag nickade åt Louis och gick ut till vardagsrummet där Alicia och Willow satt och drack te. De tittade på mig och såg oroliga ut.

"But what hap..." började Alica och ställde sig upp. Jag rusade in i hennes armar och kände hur tårarna började komma igen.

"I will give you soom privacy." Sa Willow och gick. Tårarna forsade och Alicia klappade mitt hår.

"Vad har hänt, Melanie?" Frågade hon lugnt.

"Jag vet inte... Allt är förstört på grund av mig."

"Det tror jag inte. Berätta för mig nu." Jag ruskade mig ur hennes armar och vi satte oss i soffan.

"Alex var här och vi hade haft jättekul och sånt. Men sen ringde Linn och Engla på min mobil..." Jag fortsatte och berättade medan Alicia satt och lyssnade. Jag förenklade det lite och berättade bara det viktigaste. Hon satt tyst och lyssnade på allt. Tillslut när jag var färdig kramade hon om mig.

"It will all work out, sis. I will help you fix it." Hennes röst lugnande ner mig. Hennes famn gjorde mig trygg och jag kände mig hemma. Jag torkade bort lite tårar från min kind. Vi släppte kramen och jag gjorde ett försök att le.

"I love you, bigsis. Du är bäst." Hon log mot mig.

"Du och jag mot världen, bästis. Som det alltid vart." Vi log stora leenden mot varandra och jag kände hur jag började fnittra. Vi är verkligen stora muppar. Jag torkade bort de sista tårarna och kramade om henne. Vad hade jag gjort utan henne och Louis? Louis kom ut till oss och fick ett leende när han såg oss. Han såg på mig och kunde förstå att allt blivit bättre nu. Jag gav honom en tacksam blick eftersom det var tack vare han jag hade suttit mig och berättat allt för Alicia.

"Visst kan Louis sova här?" Frågade jag Alicia. Hon flinade.

"Hah, Louis you can sleep here. But NO funny business!" Skrattade hon fram. Jag blängde på henne.

"Are you serious? He is like 6 years older than me!" Hon skrattade bara. Jag och Louis tittade på varandra och brast också ut i skratt. Även fast jag förut tyckt han var gudomligt snygg och het så ser jag honom på ett helt annat sätt nu. Han är fortfarande snygg men han är liksom min bror.

"Hahaha. I think she has another guy to do that with!" sa Louis. Jag kände hur det hettade till på kinderna. Jag slog till Louis på axeln. "What? We all now it is true!" Jag skakade bara på huvudet medan Louis och Alicia skrattade åt min pinsamhet.

"No, my lilsister is a good girl." Sa Alicia. Jag var inte säker på om hon var ironisk eller om hon menade det. Förmodligen båda.

"Yeah yeah. Cuz you are such a good example??" Sa Louis skämtsamt och jag började garva. "I really dont want to know what you and Zayn do in the night..." Nu var det Alicia som blev generad och jag och Louis som skrattade.

"Yeah, yeah." Suckade hon fram. "Maybe we should find poor Willow? She dont know what's going on."

Vi hämtade Willow och satte oss allihopa och drack te i vardagsrummet. Vi satt länge och hade kul och skrattade. Tillslut delade vi upp oss och gick och la oss. Jag tog min säng, Louis tog soffan och Willow och Alicia delade på Alicias säng.

Melanies perspektiv:

Hela huvudet snurrade och jag kunde inte tänka. Jag tappade hela hållningen och fall ner till marken. Jag hörde Alex ord susa igenom mina öron men kunde inte förstå vad han sa. Jag kände hur det brände i ögonen. Det gjorde ont i hela kroppen. Jag kände hur Alex tog tag i mig och jag vaknade upp för några sekunder.

"Mel! Melanie! What happend??" Halvskrek han med panik i rösten. Jag skakade bara på huvudet. Jag kände hur tårarna var nära.

"No." Hans blick var orolig. "No. I can't do this. Im sorry Alex. You have to go." Hela hans blick var undrande.

"What, no i can't leave you like this. Have I done something?"

"No, Alex. Just go. I want to be alone." Hela min röst darrade. "GO!" Han viskade snabbt att han var ledsen sedan såg jag hur hans skepelse gick ut genom dörren.

Helt tom som jag var, la jag mig på min säng. Jag kröp ihop mig till en liten boll. Helt okontrollerat så rann den första stumma tåren ner för min kind. Utan ett ljud eller snyftning så började fler och fler tårar komma.

Timme efter timme låg jag där. Hur kunde det här hända? Hur kunde jag låta det här hända? Varför..? Jag sov inte en blund de natten.

Willows perspektiv:

Jag vaknade sakta och tittade chokat omkring mig. Jag låg i en främmande säng. Jag visste att det inte var Harrys säng eftersom att jag kom ihåg den, men antog att det var någon annans av killarnas.

Jag satte mig sakta upp och gnuggade mig i ögonen. Jag hade fortfarande på mig Harrys tröja och jag log när jag tänkte på gårdagen. Tänk om faktiskt Harry Styles gillade mig? Eller så inbillade jag mig bara.

Jag hörde steg utanför dörren och såg hur Niall försiktigt tittade in genom dörrkarmen. Han log stort mot mig.

"Oh, good morning Niall." Sa jag. Han tog ett steg in i rummet. "Where am I? And what time is it?"

"Good morning, Willow." Hon skrattade lätt. "You are in my room. It is 12 o'clock" Han satte sig ner på sängen mittemot mig. "You fell asleep in the couch yesterday, so i carried you in here."

"Thanks. Where is everbody else?"

"Zayn and Alicia are in Zayns apartment. And all the other allso got home to there own apartments." Jag kände hur jag blev lite besviken. Jag ville ju vara med Harry.

"So Harry is in his apartment?" råkade flyga ur mig. Jag såg hur Nialls leende upphörde och han tittade ner i marken.

"Yeah." Sa han tyst. "Come, i will fix you some breakfast." Sa ha lite gladare. Jag log och nickade. Vi gick ut till hans kök och han tog fram lite toast. Jag tryckte i mig mackorna snabbt och han gjorde detsamma. Vi småpratade lite och han frågade lite om mig. Han sa att han ville lära känna mig bättre. Allt det här var bara för overkliget för mig. Jag sitter hemma hos Niall Horan och pratar med honom. Unbelievable.

"Maybe we should go and check the others?" sa jag när vi båda ätit upp. Hans leende blev lite snett.

"Yeah probably." svarade han och tittade ner i tallriken. Vi tog undan frukosten och gick till Zayns lägenhet och plingade på. Zayn kom och öppnade dörren. Han hade bara mjukisbyxor och ingen tröja på sig. Jag kände hur det hettade till på kinderna och tittade ner. Även fast han var Alicias så tyckte jag han var assnygg! Och liksom han är ändå Zayn Malik.

"Good morning." Sa Niall och jag.

"Hey guys." svarade han och släppte in oss. Vi gick till vardagsrummet där Alicia satt i soffan. Hennes hår var i en boll och hennes smink låg under ögonen, som jag tror mitt också gjorde. Hon hade på sig en stor svart tröja med tryck som jag antog var Zayns och ett par gråa mjukisar.

"Hey babe" Sa Ali och tittade på mig och blinkade mot mig. "Good morning Niall." Hennes blick vändes mot Niall.

"Hey you." Sa jag och blinkade tillbaka.

"Morning." Svarade Niall med ett leende. Alla satte sig i soffan och började halvtitta på tven.

"So what were you guys doing all morning??" Sa Zayn och flinade lurigt. Jag blev förvånad och generad.

"We were just sleeping." Sa Niall snabbt. Jag vågade inte riktigt titta på honom. Zayn och Ali började asgarva åt oss och vi bara satt där och tittade ner i marken. Trodde de att det var något på gång mellan oss?

"Yeah sure!" sa Zayn mellan skratten.

"No, I slept and then I got up and we eat some breakfast. That's all." sa jag. Jag ville inte att de skulle tro något annat. De nickade bara och såg inte så övertygade ut. Vi satt och snackade om något annat en stund.

"Willow, maybe we should get back?" frågade Alicia. Jag nickade och vi ställde oss upp. Alicia gick och kysste Zayn hejdå och jag gick och kramade Niall.

"Maybe you want to take a coffe or something, soon?" Frågade Niall mig tyst när ha släppt mig. Han log sitt charmiga leende. Jo, varför skulle jag inte vilja ta kaffe med världens snällaste Niall?

"Yes, that sounds nice." Svarade jag och log. Jag kramade om Zayn snabbt och vi sa hejdå.

Jag och Alicia gick ner för trapporna till Louis och Harry och knackade på. Jag hoppades att Harry skulle öppna. Men det var Louis.

"Hey guys." Han log.

"Hi Lou. Maybe you can drive us home?" Sa Alicia och drog till med ett extra fjäskigt leende. Han skrattade.

"Yeah, of course." Sa han och gick och hämtade sin jacka. Vi gick ner längst ner i huset och jag kände hur jag blev ledsen när jag tänkte på att jag inte fick säga hejdå till Harry. Tänk om jag aldrig mer kommer träffa honom?? Plötsligt kom jag på att jag glömt mitt linne i hans rum igår. Jag stannade och Louis och Ali tittade förvånat på mig. Perfekt ursäkt att få träffa Harry.

"Uhmm, I forgot my shirt in Harrys room yesterday! Im just gonna go up and take it." De nickade och jag försvann upp till lägenheten.

Jag drog ner handtaget utan att knacka eftersom jag visste att han var hemma.

"Harry!" Ropade jag medan jag var på väg till hans rum. Jag log när jag hörde hans röst svara inifrån sitt rum.

"Yeah, in here!"

Jag gick in i hans rum och fick se hans fantastiska gröna ögon och hans underbara leende. Vi log som fån och kom fram till varandra i en kram som om vi inte setts på år.

"Hey babe." Sa han efter vi släppt varandra. Jag smälte.

"Hi. I could'nt leave without saying goodbye." hans ögon lyste upp. "And I fotgot my shirt." Jag pekade på linnet som låg på sidan av sängen. Vi började skratta. vi tystnade och tittade varandra i ögonen.

"Please meet me again." Sa han och jag log och nickade. "Tomorrow? Jag nickade till svar igen. Jag gick och hämtade mitt linne och sedan så kröp jag in i Harrys varma famn igen. Vi stod länge och bara kramades men tillslut så särade vi på oss och jag skyndade mig till dörren.

"Bye Harry!" ropde jag. Snabbt var jag nere i Louis bil.

"What's took so long?" frågade Louis när han körde ut från utfarten.

"Uhhmm, nothing." Jag kände hur jag log löjligt mycket så jag vände blicken mot fönstret. Louis skrattade åt min självklarhet.

"Oh, maybe I dont wanna know..." Båda börja skratta högt. Vi körde hem till Alis lägenhet och var snabbt där. Alla tre gick tillsammans upp eftersom Louis skulle med och hämta Zayns väska som han glömt. Jag och Ali gick direkt till köket och började göra lite lunch till oss medan Louis gick åt ett annat håll.

Willows perspektiv:

Jag tappade hakan helt. Skämtade hon med mig? Varhon tillsammans med ZAYN MALIK??!

"Your dating Zayn??!" Halvskrek jag. Hon tittade lugnt på mig.

"Haha yeah. He is inside here." Hon öppnade dörren jag kände hur jag blev nervös. Jag var ett ganska stort fan utav 1D. När jag träffade Louis och Harry igår hade jag blivit hade jag blivit helt salig. Min kompis tvingade dit mig och jag vågade knappt säga något. De hade bjudit oss på varsina drinkar och sedan hade Liam och Niall kommit och hämtat de. Harry var jättegullig mot mig och han var såååå snygg... "Come one now." Hon drog in mig in hallen utav lägenheten. Jag gillade verkligen lägenheten och hela stämningen runt den.

Vi tog av oss skorna och jag lämnade väskorna vid dörren. Jag visste ju inte om jag skulle få stanna här över natten eller inte, men det verkade som om Alicia ville det. Jag ville i alla fall det. Vi gick till det stora vardagsrummet. Där satt Zayn i soffan och spelade Mario Kart. Han verkade inte sett oss.

"This is the livingroom and this is Zayn." Sa hon och log mot Zayn. Zayn pausade spelet och tittade förvirrat upp. Han tittade på mig med en undrande blick. Han ställde sig upp och gick fram till oss.

"Eehh, Hi." Sa han och tog fram handen. "Dont mean to be rude but who are you?" Sa han med det där leendet jag sett minst hundra gånger på min datorskärm. Jag skakade försiktigt hans hand.

"Im Willow..." Sa jag och visste inte riktigt vad jag skulle säga mer. Som tur är räddade Ali mig.

"Uhhm, Willow is a friend of mine." Hon log stolt.

"Oh, since when?" Han tittade på Ali. "A friend from Sweden?" Jag kollade förvirrat på Ali. Jag visste inte att hon var från Sverige men när jag tänkte på det kunde man se det i hennes vackra blåa ögon och ansikte. Hon skakade på huvudet.

"No. She is... eh, a new friend." Vi fnittrade och Zayn kollade konstigt på oss. Vi lämnade Zayn i vardagsrummet och Ali visade mig runt i lägenheten. Vi mötte hennes lillesyster, Melanie eller Mel och vi hälsade på varandra. Hon var en liten version av Alicia, de var jättelika. Mel hade dock lite mörkare hår. När hon tillslut visat mig allt gick vi ut och satte oss i soffan med Zayn.

"So the guys asked if we wanna come over and watch some movies?" Sa Zayn och jag kände hur det började pirra i magen. Skulle vi åka hem till ONE DIRECTION??? Alicia tittade på mig och jag log mot henne.

"Yeah, if it's okay that Willow comes?" Jag log stort och tittade mot Zayn.

"Of course!" sa Zayn och tog upp mobilen. Det pirrade helt galet i min mage. Jag kom precis på att jag suttit och gråtit i timmar och förstod att jag måste se helt hemsk ut i ansiktet.

"Can I just fix me a little before we go?" Sa jag och försökte vara diskret. Ali flinade åt mig och jag förstod att jag inte lyckats.

"Yeah, come." Hon drog med mig till hennes rum och drog fram massa smink som jag fick låna. Jag tvättade först bort all gammal mascara som nu låg under ögonen och sedan la jag en bas med foundation och puder. Sedan la jag ett smalt kajalstreck med en kråkspark längst ut och tog lite mascara. Det fick räcka. Jag lånade Alicias borste och borstade ur mitt långa bruna hår.

"Im ready!" sa jag och låg som ett fån. "Ali, Im nervous!" jag tittade ner i marken.

"Dont worry! They are just normal boys. Be yourself and everthing will be fine." Hon log lugnande mot mig. Jag nickade och vi gick ut till hallen. Herre, jag ska hem till några av de sötast killarna på jorden!

Melanies perspektiv:

Jag låg i min säng och lyssnade på musik när jag hörde hur mobilen började låta. Jag tog upp den och såg att de var Alex och klickade på svara.

"Hello." sa jag.

"Hi babe." Jag log när jag hörde hans underbara röst. "What are you doing?"

"Nothing... Listening to music, thinking bout you..." Han skrattade lätt på andra sidan luren.

"So, i've got an idea. Wanna go on a date with me?" Han lät lite nervös och jag log.

"I dont know..." sa jag och spelade svårflörtad. Vi skrattade. "Of course I want to, you idiot."

"So you wanna watch a movie with me? At the cinema."

"Yes!" "Pick me up in twenty minutes! Bye babe! Puss puss." Jag betonade på puss puss. Han skrattade.

"What was that??"

"Swedish! It means kiss kiss. Puss puss!" Jag fnittrade.

"Okay, bye! Pouss pouss!" Jag fnittrade och vi la på.

Jag gick in i garderoben och satte på mig en söt liten vit klänning. Jag gick till sminkbordet och satte upp håret i en hög, stram tofs och spraya de lite. Jag tog lite puder och drog ett smalt streck med svart kajal över ögat. Sist tog jag lite vit ögonpenna innanför ögat och mascara. Jag blev nöjd med hur jag såg ut och gick. När jag gick igenom vardagsrummet satt Zayn på soffan.

"Where is Alicia?" frågade jag.

"She is in her room with Willow. Are you going somewhere?" Jag nickade och började gå mot hallen men Zayn hindrade mig. "Where are you going, Melanie?" Han hade en seriös röst. Jag blev förvånad, Alicia brukade aldrig undra var jag skulle.

"Im just going out with Alex."

"Okay. But dont come home to late. And be careful." Jag blev förvånad av hans beskyddande. Jag var inte van vid det.

"Yeah, yeah sure." jag tänkte precis gå när jag vände mig om en sista gång mot Zayn. "One thing just... Do I look okay?" Jag hörde hur jag lät nervös på rösten. Han log mot mig.

"You look beautiful, Mel."

"Thanks." Vi log mot varandra och jag gick snabbt ner för trapporna och ut genom porten.

Där möttes jag utav den finaste killen jag visste fanns. Han log mot mig med det där helt fantastiska leendet som gjorde mig knäsvag.

"You are the cutest girl in the whole world." Jag tittade ner i marken och rånade. Han kom fram till mig och tog sina armar runt mig. Vi kramade om varandra och jag tittade tillslut upp i hans blåa ögon. Våra läppar möttes i en underbar kyss som kändes i hela kroppen. Hela jag fylldes utav en helt overkligt bra känsla.

Vi bestämde oss för att se en ny romantisk komedi. Vi köpte en popcorn och dela på och två drickor. Vi gick och satte oss på våra platser och filmen startade. Vi höll varandra i handen och lyckan pirrade i mig genom hela filmen. När filmen var slut drog Alex upp mig ur stolen och snabbt sprang vi ut genom salongen för att slippa vänta på alla andra som skulle ut. Vi tog oss ut på gatorna och småsprang hand i hand på väg hem till mig. Där hemma var det ingen där vilket jag förutspått.

Jag drog med mig Alex in i mitt sovrum där vi äntligen kunde vara ensam, det jag egentligen velat hela kvällen. Jag stängde dörren och hoppade på honom. Vi kysstes intensivt och jag kände hur hela jag log. Vi drog varandra närmare. Min händer var runt hans nacke och hans

låg på min rumpa. Vi backade och la oss på min säng. Efter en stund började hans händer glida under min tröja och jag kände hur han var försiktig. Jag lät honom vad göra ville. Han kysste mig behagligt längs med halsen och jag njöt.

Tillslut särade vi på oss och tittade varandra i ögonen. Utan att behöva säga något så förstod båda att vi inte skulle gå för långt fram så här fort. Han var för perfekt. Vi låg där i tystnad och bara tittade på varandra med leenden på våra läppar. Han tog försiktigt bort en slinga av mitt hår som hände ner i mitt ansikte.

"You are the best thing that happended in my life." sa jag. Hans ögon lyste av lycka.

"And you are the best thing in the whole wide world." svarade han. Hela min kropp värmdes.

"Can you promise me something?"

"Anything for you, my heart." Jag pustade ut. Jag blev nervös för det jag skulle säga.

"Eh... Please, dont leave me."

"You are silly. I will never leave you, I promise you." Jag log mot honom och han drog in mig i hans famn. Jag la mig och lutade på hans bröst. Vi satte på en slöfilm och låg och myste bara.

Efter någon timme så hörde jag min mobil ringa och kom precis på att jag lovat Engla och Linn att ringa de. På senaste tiden hade vi inte alls kunnat prata mycket. Jag och Alex hade haft fullt och de hade haft fullt upp med... Sverige. Jag rusade upp och klickade på svara.

"It's Mel." svarade jag och hoppades på att de inte var sura.

"Mel du lovade att ringa oss!!!" Sa de surt på andra linjen. De skulle sova hos Engla så de hade på högtalare.

"Förlåt så jättemycket!! Jag glömde helt bort att ringa er!!! förlåt mig snälla!" bad jag. Alex tittade konstigt på mig när han hörde min svenska. Linn och Engla mttrade något på andra sidan luren. "Förlåt men jag var med Alex och glömde helt bort er..." Alex tittade på mig när jag sa hans namn och jag viftade med handen för att han skulle fatta att det inte var något viktigt.

"HERREGUD Melanie! Du är ALLTID med den där jävla Alex. Har du glömt bort oss eller??" Halvskrek Linn.

"Fan asså Mel. Du är inte dig själv längre. Den där idioten har fan gjort dig till någon helt annan!" röt Engla. Jag blev mållös.

"Men... Förlåt..." tvingade jag fram.

"Är det de enda du kan få fram??" Jag ville inte höra längre. Vad skulle jag göra? Jag kände hur tårarna var nära.

"Jag.."

"Fan! Ingen bryr sig om dig längre din fucking jävla fitta." Linn skrek.

"Gå och lev ditt jävla framgångs liv i London utan oss. Vi vill fan inte höra av dig mer. Stick och brinn ditt äckel." Sedan hörde jag bara hur det började tuta i luren. Jag satt mållös och tappade mobilen i marken. Jag brydde mig inte. Det kändes som hela mitt liv gick i kras. De två personerna som alltid stått vid min sida genom allt, har lämnat mig. Jag kände hur hela jag blev tom.