Louis perspektiv:

Jag gick till Alicias sovrum och plockade ihop Zayns alla saker som låg hullerombuller. När jag packat färdigt bestämde jag mig för att säga hej till Mel. Jag gick till hennes rum och knackade på. Inget svar. Jag öppnade dörren försiktigt och slogs av en hemsk blick, än en gång. Precis som förra gången jag hittade henne så låg ihopkrupen och såg helt förstörd ut. Hela hennes ansikte var svullet och hennes kinder blöta. Jag kände hur hela jag blev ledsen när jag såg henne.

Hon tittade förskräckt upp på mig och mötte min blick. Jag kunde se att hela hon var trasig. Hennes ögon var röda och uttorkade och utstrålade lidande.

"What... Louis... How did you know...?" klämde hon fram. Jag sprang fram till henne och satte mig bredvid henne. Jag tog bort håret från hennes ansikte.

"Mel, I didn't know. What happend to you, sweetheart?" sa jag. Hon skakade på huvudet.

"No..." Jag suckade. Skulle hon verkligen försöka få bort mig igen?

"Mel, you know I wont leave you like this. You have to tell me." Hon tittade upp på mig.

"Okey, Louis. But I cant do it right now..." Hennes röst sprack och hon brast ut i tårar. Jag drog upp henne i min armar och höll om henne. Hon grät mot min axel och jag klappade henne på håret. "They..." Hennes röst darrade. "They left me.... Like everybody else.... And it's all my fault!"

Hon berättade om det hemska samtalet fån hennes så kallade "kompisar" och hur Alex hade varit där. Hur hon hade skrikit åt honom att gå. Hur hon legat hela natten utan en enda blund.

"Now everthing is ruined because of me. Alex probably thinks im crazy and my best friends in the hole world hates me. It really hurts, all does words they said. I dont know what to do, Louis." Jag torkade några tårar från hennes kinder.

"Linn and Engla dosen't deserve a friend like you, Mel. What they said to you is not okay. They don't seem like such nice people... "

"But they are! It's just me. I messed it all up. Everthing is my fault!" Hennes tårar fortsatte rinna. Jag ville inte se henne såhär ledsen.

"Maybe they aren't that bad. Try to talk to them, not now but in a few days. Maybe they regret everthing. And I think that you should talk to Alex, too. Tell him why you acted strange. He will understand. " Hon nickade och log snett.

"Yeah. That's probably the best thing. But for now I just want to stay here and sleep. You can sleep here if you want." Jag log mot henne.

"That sounds good. But I want you to go and talk to Alicia. "

 

 

Melanies perspektiv:

Jag nickade åt Louis och gick ut till vardagsrummet där Alicia och Willow satt och drack te. De tittade på mig och såg oroliga ut.

"But what hap..." började Alica och ställde sig upp. Jag rusade in i hennes armar och kände hur tårarna började komma igen.

"I will give you soom privacy." Sa Willow och gick. Tårarna forsade och Alicia klappade mitt hår.

"Vad har hänt, Melanie?" Frågade hon lugnt.

"Jag vet inte... Allt är förstört på grund av mig."

"Det tror jag inte. Berätta för mig nu." Jag ruskade mig ur hennes armar och vi satte oss i soffan.

"Alex var här och vi hade haft jättekul och sånt. Men sen ringde Linn och Engla på min mobil..." Jag fortsatte och berättade medan Alicia satt och lyssnade. Jag förenklade det lite och berättade bara det viktigaste. Hon satt tyst och lyssnade på allt. Tillslut när jag var färdig kramade hon om mig.

"It will all work out, sis. I will help you fix it." Hennes röst lugnande ner mig. Hennes famn gjorde mig trygg och jag kände mig hemma. Jag torkade bort lite tårar från min kind. Vi släppte kramen och jag gjorde ett försök att le.

"I love you, bigsis. Du är bäst." Hon log mot mig.

"Du och jag mot världen, bästis. Som det alltid vart." Vi log stora leenden mot varandra och jag kände hur jag började fnittra. Vi är verkligen stora muppar. Jag torkade bort de sista tårarna och kramade om henne. Vad hade jag gjort utan henne och Louis? Louis kom ut till oss och fick ett leende när han såg oss. Han såg på mig och kunde förstå att allt blivit bättre nu. Jag gav honom en tacksam blick eftersom det var tack vare han jag hade suttit mig och berättat allt för Alicia.

"Visst kan Louis sova här?" Frågade jag Alicia. Hon flinade.

"Hah, Louis you can sleep here. But NO funny business!" Skrattade hon fram. Jag blängde på henne.

"Are you serious? He is like 6 years older than me!" Hon skrattade bara. Jag och Louis tittade på varandra och brast också ut i skratt. Även fast jag förut tyckt han var gudomligt snygg och het så ser jag honom på ett helt annat sätt nu. Han är fortfarande snygg men han är liksom min bror.

"Hahaha. I think she has another guy to do that with!" sa Louis. Jag kände hur det hettade till på kinderna. Jag slog till Louis på axeln. "What? We all now it is true!" Jag skakade bara på huvudet medan Louis och Alicia skrattade åt min pinsamhet.

"No, my lilsister is a good girl." Sa Alicia. Jag var inte säker på om hon var ironisk eller om hon menade det. Förmodligen båda.

"Yeah yeah. Cuz you are such a good example??" Sa Louis skämtsamt och jag började garva. "I really dont want to know what you and Zayn do in the night..." Nu var det Alicia som blev generad och jag och Louis som skrattade.

"Yeah, yeah." Suckade hon fram. "Maybe we should find poor Willow? She dont know what's going on."

Vi hämtade Willow och satte oss allihopa och drack te i vardagsrummet. Vi satt länge och hade kul och skrattade. Tillslut delade vi upp oss och gick och la oss. Jag tog min säng, Louis tog soffan och Willow och Alicia delade på Alicias säng.

---

Förlåt att det tar så lång tid att skriva! Jag vet ärligt talat inte varför....

GLÖM INTE ATT KOMMENTERA, KÄRA NI! Då kommer det mer imorgon! :)