Kapitel 30

Tre dagar senare, Willows perspektiv:
Jag vaknade med ett ryck och kände att jag var alldeles pigg.
De senaste dagarna har jag legat hemma på Alicias soffa och haft feber. Jag hade sjukanmält mig på jobbet och Alicia hade tagit hand om mig. Allt jag kunde tänka på när jag var hemma var hur mycket jag ville träffa Harry igen. Vi hade smsat lite då och då och han ville komma med soppa till mig men jag hade förbjudit honom, jag ville ju inte att han också skulle bli sjuk.
Jag satte mig upp i den stora dubbelsängen jag delade med Alicia och sträckte på mig. Jag kände hur den irriterande huvudvärken från igår var borta. Jag skuttade upp ur sängen och ut i köket där jag hittade Alicia.
"Good morning!" sa jag glatt.
"Hey, you seem happy today! Do you feel better?" frågade hon med ett trött leende. Jag nickade mot henne.
"What time is it? Maybe I can work today..."
"9.30" sa hon och började plocka fram lite mat.
"That's good. I think I skould have started 12.00 today! I'll go and call and check if I can go today.." jag gick och till badrummet och tog tempen som visade jag inte längre hade feber. "I don't have any fever anymore!" ropade jag till Alicia. Jag fick ett svagt "Good" tillbaka och så gick jag till sovrummet en än gång och tog upp min mobil. Efter ett snabbt samtal med min chef gick jag ut till Alicia igen och började ber en macka.
"What did they say?" frågade hon mig med munnen full av mat. Jag orkade inte bli äcklad av hennes bordsskick eftersom jag vant mig de senaste dagarna. Hon betedde sig bra om Zayn eller någon annan var här men inte om vi var ensamma. Jag skrattade lite för mig själv när jag tänkte på det.
"Im starting 12.00." hon tittade på mig en sviken men skämtsam blick.
"But what am I supost to do now... " Jag började bara garva åt hennes hopplösa försök att spela ledsen.
"You can meet Zayn or something... "
"Yeah... Me and and Zayn havn't met each other since you became sick, so I really miss him." Jag nickade och vår konversation fick ett avslut. Jag skuttade i väg till rummet och letade upp några lämpliga jobbkläder. Jag satte på mig ett par höga stenblekta jeans, ett vitt transparant linne och en chockrosa bh som på ett snyggt och inte för vågat sätt syndes igenom tröjan. Jag borstade igenom håret och lät det hänga lite slapp över min rygg och tog på mig lite mascara.
När jag kom ut till köket tog jag en kopp kaffe och en toast och satte mig på balkongen. Jag njöt av att andas in den friska och härliga luften som bara finns utomhus. Jag sippade upp mitt kaffe och åt snabbt upp brödet.
Efter att jag borstat tänderna, några minuter därefter så gick jag glatt ner på gatan och började gå mot tunnelbanan. Tre stationer till centrum där Urban Outfitters låg. När jag kom in på jobbet fick jag många gulliga hälsningar och kramar eftersom jag inte kunnat kommit till jobbet på länge. Dessutom hade jag inte fast anställning så jag hade inte bestämda dagar då jag jobbade. Det kändes skönt att vara tillbaka.


Senare, Nialls perspektiv:
Jag kände hur magen pirrade till när jag bestämt tog upp mobilen ur fickan. Jag hade grubblat och funderat på om jag skulle smsa Willow hela dagen. Utan att tänka skrev jag snabbt in "Hello you! I heard that you were sick :( feeling any better? Hug Niall." jag klickade snabbt på skicka innan jag hann överannalysera det. Jag gick ut till köket och började stka ägg och bacon till lunch.
Efter en halv timme, när klockan blivit två så plingade det till i min mobil och jag tog upp den ivrigt. "Hi Niaaaall! Im feeling much better now, thanks. Im actually at work right now, or I have lunchbreak... But yeah... How or you? :)" Jag kände hur ett leende lockades att komma fram på mina läppar efter att jag läst det. "That's good, and im good too! So what are you doing after work? :)" skrev jag snabbt.
Jag satte mig vid köksbordet och började äta min mat. Jag satte på tven jag hade i köket och började bläddra mellan kanalerna. Min meddelande melodi gick igång och jag låste upp mobilen. "I go of at 18.00 but I dont think im going to do something special :)" Jag skrev snabbt ett svar. "Wanna do something?" Jag
väntade förväntansfullt på ett svar.




Kul, jag skulle ju lägga ut det här igår men så börjar det åska så jag hade inget internet! FÖRLÅT <3


Kommentarer
Hanna

Superbra! :D

2012-05-27 @ 15:17:58
URL: http://onedirectiononedream.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

drommaromonedirection

Hej där alla Directioners där ute! Här skriver jag en liten novell som handlar om Alicia och Melanie. De två systrarna flyttar till London efter en mycket svår uppväxt i Sverige. En dag går systrarna på en konsert med One Direction och Alicia får en stor överraskning! Mer avslöjar jag inte. Läs, kommentera och sprid! Tack, ni är bäst!

RSS 2.0