Melanies perspektiv:

Jag vaknade kvickt när jag hörde ytterdörren gå igen och en duns. Jag förstod genast situationen och gick upp ur sängen och ut i hallen. Alicia låg på golvet och skrattade som en galning. Jag förstod direkt att hon var aspackad. Jag kände besvikelsen skölja över kroppen.

"Åh, hejsan Mel!!" Sa hon mellan skrattet. Zayn tittade upp på mig.

"Im sorry Mel. Are you okey Alicia?" Sa han. Jag skakade bara på huvudet åt Alicia. Det var inte Zayns fel. Jag såg framför mig alla gånger det här hänt innan. Jag kände hur jag blev arg.

"Of course." Sa hon och skrattade. Jag gick fram till de och jag och Zayn hjälpte henne upp. Jag såg hur Zayn var förvirrad och inte visste vad han skulle göra.

"We can put her here." Sa jag och pekade på soffan. Han nickade. Alicia slutade skratta.

"Vet du vad jag har gjort ikväääll?" sa hon med den alldeles för bekanta rösten jag hört minst tusen gånger. Jag ignorerade henne och tog av henne hennes höga klackar. Zayn satte sig ner och tittade förvirrat runt sig.

"Zayn, maybe you can get some comfy clothes for her?" Frågade jag och han nickade och försvann till hennes rum. Jag hämtade en handduk som jag sköljde med lite varmt vatten och satte mig på knä framför soffan vid Alicia. Jag suckade och tog bort håret från hennes ansikte. Hon tittade på mig sömnigt. Jag började ta bort hennes smink som nu låg kladdigt över hela ansiktet.

"Jag är ledsen, Mel." sa hon ynkligt och sluddrigt. Jag ignorerade det bara och fortsatte tvätta hennes ansikte. Hon tittade på mig och väntade svar. "Jag är ledsen. Snälla förlåt mig bara." försökte hon igen. Jag orkade inte tänka på allt. Jag hörde hur Zayn kom mot oss.

"What is she saying?" Frågade Zayn försiktigt.

"Nothing." sa jag tyst. Jag ville inte säga att jag förlät henne, för det kunde jag inte göra just nu. "Nothing that is important to me.". Jag ville att Alicia skulle höra det. Hon tog upp sin hand och la den på pannan.

"Uhmm.. Can I just go to the bathroom?" frågade Zayn mig. Jag nickade utan att släppa blicken från handduken i min hand. Han gick till toaletten och jag satte Alicia sakta upp. Vi hjälptes åt att få ur henne ur sin klänning och tog på henne en t-shirt som förmodligen var Zayns och ett par mjukisbyxor. Zayn kom snabbt tillbaka och satte sig i fåtöljen och Alicia la sig ner i soffan igen. Jag såg att Zayn var lite nervös och tyckte att det var en jobbig situation. Han såg att jag var arg.

"Är du arg?" frågade Alicia. Jag visste inte vad jag skulle svara.

"Alicia..." Jag kände mig irriterad. "Just..." Jag kände hur jag bubblade upp och slutade genast prata.

"Men Mel... Vad har jag gjort?? Varför är du så arg?". Jag blängde på Alicia. Är hon helt dum i huvudet?! Kommer hon inte ihåg någonting??

"WHY I am mad??? You know why im mad!!" Sa jag arg och ställde mig upp. Jag ville inte prata svenska. Jag ville prata engelska så Zayn kunde förstå hur jävla dum i huvudet hon är just nu.

"Vadå?" Hon tittade storögt på mig. Jag kände hur jag spände hela mig.

"YOU KNOW EXACTLY WHAT IM TALKING ABOUT!" Jag spottade ut orden. Jag såg hur Zayn ryggade till och kröp ihop lite. Men jag orkade inte bry mig om att han satt där. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. "You promised me, Alicia! You promised me!" Sa jag lite lugnare. Jag såg hur Zayn tog upp telefonen och började skriva på tangentbordet. Alicia satte sig upp och tittade på mig. "You promised me that you never be this drunk again." Sa jag tystare och kände hur jag höll på att bryta ihop. Hon satte händerna för ansiktet. "You said that you were past that. You said that I never would have to deal with all of this again. " Orden brände i mig. "I hate when you do this but you just keep doing it?? I really belived that you had change." Jag sparkade det hårdaste jag kunde i soffan och sprang in i mitt rum.

Jag slängde mig på sängen och kände hur hela foten värkte utav sparken. Jag tog händerna för mina ögonen för att kunna hålla tårarna inne. Jag ville inte vara med i leken. Minnen utav Alicias alla sena nätter ute spelades om och om igen. Alla de där oroliga nätterna jag legat uppe hela natten för att veta att hon kom hem och sedan behöva gå till skolan dagen efter. Alla nätter då hon har vart så full att hon dekat någonstans och jag undrat om hon ens skulle vakna upp. För ett år sen så slutade hon med allt sådant och lovade att aldrig skulle bli full eller vara ute halva nätterna. Hon höll det enda till nu. Jag trodde verkligen på att hon skulle klara det, men tydligen inte.

Smärtan i tårna blev för mycket och jag satte mig upp och tittade på foten. Jag hade börjat blöda mycket från tre stycken tår. Jag tog tag i foten och pressade in mina fingrar och hoppades på att det onda skulle gå bort. Jag kände en tår rinna ner för min kind och plötsligt började jag gråta. Jag pressade samman mina ögonlock för att få det att sluta. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag önskade att det bara var en dröm som jag snart kunde vakna upp ur.

Jag öppnade tillslut ögonen efter kanske en timme och hörde att det knackade på dörren. Tårarna rann fortfarande. Jag tänkte bara att det skulle vara Alicia som skulle göra ett försök på att säga ett dåligt förlåt och vände mig sakta om. Jag ville verkligen inte förlåta henne. Jag ryckte till när jag såg vem som sakta öppnade dörren in till mig.

Tidigare, Louis perspektiv:

Jag vaknade upp i min säng utav min mobil som lät. Jag kände en lite huvudvärk och mindes vad som hänt på kvällen. Jag och Harry hade umgåtts med lite brudar och druckit lite. Jag kände att jag var lite bakis men att jag hade nyktrat till rejält. Jag tittade på mobilen som låg på nattduksbordet. Klockan hade precis blivit 05.00 och jag räknade ut att jag hade sovit i en och en halv timme sen vi kom hem. Jag hade tre nya meddeladen från Zayn. Hi mate. How are you? Liam said that you have come home. Andra smset, Sorry Louis. But are you awake and sober? Sista smset, I got like some problems here and i don't know what to do...

Jag kände hur oron steg i magen. Vad har hänt?? Jag klickade snabbt fram Zayns nummer och klickade på ring.

"Hello." sa han tyst. Jag kände hur jag blev lite lugnare. "Hi, Zayn. What's going on?" Jag hörde hur han pustade ut. "Uhm.. Wait im just gonna go somewhere else." jag väntade kvar i luren ett tag.

"Ummh.. yeah so..." Så började han berätta om vad som hänt. Allt med Mel och Alicia. Han berättade hur Mel blivit arg och ledsen och hur han förstod att det inte var första gången för Alicia att vara såhär full. "I dont know what to do. Alicia is really sad and Mel is locked in her room. I wanna stay here with Alicia but I feel so sorry for Melanie. She where so hurt..." jag visste inte riktigt vad jag skulle säga när han tillslut tystnade. "You want me to come over?" frågade jag. Han sa att han ville det och jag var snabbt ute ur lägenheten.

Jag små sprang genom Londons mörka gator och pustade ut när jag äntligen kom fram till deras dörr. Jag drog sakta ner handtaget eftersom jag inte ville göra något läte. Jag gick in i vardagsrummet och såg hur Zayn satt och höll om Alicia. Hon hade slutna ögon och jag antog att hon hade somnat. Jag satte mig en bit ifrån de i soffan.

"Hey, man." Sa jag tyst. "Hi, Lou." svarade han. Vi började tyst prata lite mer om vad som hänt och vi kom fram till att jag skulle gå och kolla till Mel. Jag kanske inte känner henne alls men hon behöver verkligen någon nu. Hon ska inte behöva vara ensam nu. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra men eftersom jag hade småsystrar så kände jag att jag ville hjälpa henne. Jag gick försiktigt till hennes rum och knackade på dörren. Som jag anat, svarade hon inte så jag öppnade försiktigt dörren och tittade in.

Mel låg i hoppkurade i sängen och grät. Hon höll hårt om sin fot som till min förvåning blödde längst ut på tårna. Hon såg helt krossad ut.

"Hi Melanie." Sa jag och gick fram till sängen och satte mig vid henne. Hon såg förvånad ut och torkade snabbt upp tårarna, som ändå fortsatte rinna.

"What the hell are you doing here?" frågade hon ledsamt. "Were you not drunk or something?" Jag skakade på huvudet.

"No, im sober now. What happend to your fot? It looks bad." Sa jag och tittade på foten. Hon skakade på huvudet som svar. "I will go and get some paper for that." Sa jag och hämtade lite toarulle. När jag kom tillbaka så torkade jag försiktigt runt hennes sår. Hon såg eländig ut och jag såg att det sved. Hon var tyst.

"I got mad and kicked the couch so hard that i started to bleed." Sa hon när jag hade plåstrat om hennes fot. Jag tog lite papper och torkade lätt bort hennes tårar. Hon var mycket lugnare nu. "Louis why did you come here? You dont even know me." Hon tittade på mig.

"Zayn was worried about you and called me. I came right away becouse I know you needed someone."

"I can take care of myself, you know that? but thank you anyway, Louis." Hon log lite snett åt mig.

"Yeah i know that. Can i give you a hug now?" Hon log stort.

"Of course. I can't belive that Louis Tomlinson is sitting and cheering me up and asks if he could get a hug." Jag såg hur hon blev lite gladare. Vi skrattade lätt åt varandra. Jag drog in henne i en kram och log stort. Hon var en sån söt tjej. Jag gillade henne verkligen, hon påminde mig om mina systrar. Vi la oss ner i sängen och började prata.

"You are amzing. You know that, Boo Bear?" Sa hon och betonade på Boo bear och flinade. Jag blev förvånad.

"Thanks, but HOW do you know that name?? It's embarassing!" Sa jag högt och tittade förvirrat på henne.

"Dah! Im your biggest fan!! Forgot that?" Jag kom just ihåg att vi träffades på vår konsert och att hon var värsta fanet då.

"Yeah, I forgot that." sa jag och skratta lite.

"I would never forget one of you. Now you're maybe my sisters friends but you have ment so much to me some. And maybe Im getting to know you as something other then just a poster on the wall but you and your music have helped me through some tough times. And it's not just me It is so many more out there." Hon tittade på mig seriöst och jag kände mig hedrad. Det blev varmt i mig. "I really mean it."

"That means the world for us and me. I mean, how can everthing I do make different in some other lives? We are just normal guys."

"I can tell you a something, if you promise to not tell anyone? I really mean anyone, because I never told anyone." Hon tittade på mig med en allvarlig blick.

"Of course, Mel. You can trust me." Sa jag och verkligen menade det.

"Good, and dont tell anyone of the boys. And dont laugh..." Jag nickad åt henne. "After my mom died everthing got bad. Me and Alicia were put in a fosterfamily, cause mom never told us who our dad is. I were so mad at mom for leaving us, even though I was'nt that old. I always asked myself how she can be so selfish to take her own life." Jag visste inte om det. Jag blev chokad.

"Im sorry, Mel. I did'nt know that." Jag menade det verkligen.

"Yeah, thanks. When we were put in these fosterhomes everthing starting to get bad. We were badly abused and raped. It got worst when we got older." Hon suckade högt och jag såg hur hon verkligen tvinade ut orden. Hon flackade med blicken och jag så hur hon tyckte det var jobbigt att prata om det. Men jag visste att hon egentligen ville berätta allt. Hon var nära till tårar men ändå hade hon nästan ett leende på läpparna för att dölja det. Jag kunde läsa det på henne. Hon ville inte visa sig svag, och byggde väggar runt sig. Och nu var hon på väg att riva ner alla stora stenväggar för att släppa in mig. "All this beating and stuff became stuff we regret. I got really mad and stoped eating and Alicia started partying, drinking and got very closed. We were sent to family after family couse no one could take us. We both had huge anger issues and started fighting and stuff. The social services sent us to all this psychologists and therapist, and I dont know about Alicia but I just keept quiet. I refuced to talk to someone. I shuted up and just got mad and started to become violent. I stoped eating and became very skinny. That was just the one thing I actully could control. When me and Alicia both had our worst time I were hospitalized twelve times on one year. I passed out and just collapsed. I just wanted to hurt myself..." Hennes ord började snurra i mitt huvud och jag kände hur jag fick ont i magen. Det brände inom mig. Jag tittade upp på Mel och såg att hon var tårfärdig. Jag tog armarna runt henne och hörde hur hon började snyfta. Jag kände hur hela jag blev tom. Hur kunde allt detta hända en fin tjej som Melanie?

"You dont deserve all of that." sa jag snabbt.

"Maybe I should get to the point?" Hon släppte kramen och log lite. Jag nickade. "When I finally find you guys I saw a change. I took myself away from all of the bad stuff, thanks to you. Your music, made my mind come to another place, your videos made me smile even though I cryed and all nights I were bout to cry myself to sleep, I thought of you, and everthing got okey." Jag sprack upp i ett leende och kände hur jag verkligen tog till mig det. "You are amzing, and you really make a diffrent." Jag kramade om henne en gång till och klppade henne på håret.

"That's the best thing someone ever told me." Vi log som fån till varandra. Vi pratade hela natten lång och somnade tillslut bredvid varandra när solen var på väg uppåt.

Förlåt sämst blogning!!! :( Jag har haft så mycket plugg och så... det är därför!
Nu vill jag faktiskt ha lite KOMMENTARER! För jag får ju typ inga? :( Men de som kommenterar, TACK! Ni är guldvärda!