Alicias perspektiv:

"Ladies and gentlemen, we are now landing in England" Hördes det ur högtalarna. Jag tog ur min hörlurar och ruskade om Melanie som hade somnat.

"MEL! MEL! Vi landar typ nu!"

Hon öppnade ögonen irriterat och tittade på mig.

"Nu händer det, Melanie. Vi är i England!" sa jag ivrigt. Hon tittade på mig och jag såg hur hon försökt dölja ett leende. Jag skrattade lätt åt henne och hon brast ut i ett leende. "Vadå, så du hatar mig inte längre, eller?"

"Det klart jag inte gör, jag ville bara inte lämna alla kompisar i Sverige förut. That's all." Svarade hon och tittade på mig med en trött lång blick och ett leende.

"Åh, det blir nog bra ska du se, syrran." Sa jag och kramade om henne. Jag blev lättad när jag såg henne glad. Det var allt jag ville. Hon var allt jag hade.

Vi tog vårat handbagage och gick ur planet. Jag tog ett stort andetag i den engelska luften. Det kändes berusande. Jag är där jag alltid velat vara.

"Kom nu din tönt." Sa Melanie med ett leende som stod och stirrade på mig när jag bara stod där. Jag öppnade ögonen och vi började garva åt varandra.

Vi gick och hämtade våra väskor och satte oss i en taxi. Det kändes så annorlunda att behöva prata engelska med alla. Jag hade inget problem med det med tanken på att det var mitt första språk men det kändes verkligen annorlunda. Jag sa adressen till taxichauffören och han startade bilen och vi åkte iväg ut på Englands vägar.

Jag kunde inte slita blicken från fönstret där allt nytt svischade förbi. När klev jag ur taxin och blickade jag på det lilla, gulliga lägenhetshuset som var vårt nyblivande hem. Det var ett ljust, avlångt hus med balkonger längst upp på det. På vardera sida om det satt några liknande hus som gjorde att det liknade radhus. Det låg centralt och gjorde det enkelt för oss att gå ner på stan eller ta tunnelbanan.

Vi hjälptes åt att ta in alla väskor in i hissen och sedan åkte vi längs upp i byggnaden där våran lägenhet låg. När hissen öppnade sig såg vi en dörr lite längre in. Jag bara stod och tittade på dörren. Melanie började gå mot dörren men jag tog tag i hennes hand så hon stannade till.

"Jag vågar inte, Mel." Sa jag och tittade henne i ögonen.

"Jag vet, Alicia. Jag är också nervös. Men kom nu, det är ju ingen mening med att stå här och vänta." Sa hon förstående. Jag nickade åt henne och tog ut alla saker ifrån hissen och gick fram till dörren. Nu händer det. Jag vred om låset och öppnade dörren.

Melanies perspektiv:

Jag tittade in i lägenheten och möttes av en härlig känsla. Det var ett stort vardagsrum, ett litet kök, ett badrum, en stor balkong och två små sovrum. Väggarna var vita med stora fönster från topp till tå där solen vackert lyste in. Lägenheten var inte allt för ny men ändå fräsch med mycket bra känsla i det. Jag gick från rum till rum på det bruna trägolvet och inspekterade varje litet hörn av alla rum. Det kändes rätt på något vis här inne. Jag såg framför mig hur fint det skulle bli att sätta in möbler här inne.

Jag gick ut till köket där Alicia stod och tittade sig omkring.

"Asså jag älskar det, måste jag erkänna!" sa jag och brast ut i ett stort leende. Alicia tittade mig i ögonen och jag såg hur glad hon blev när sa det.

"Åhhhhhhh! Vi kommer få det så fint här inne!!" nästan skrek hon ut och började hoppa omkring med mig. Jag skrattade medan hon stod och skrek av glädje.

"Vi åker och köper möbler i morgon" Sa hon och gick ut till ur rummet. "Lust att ta oss ut på Londons gator och ta något gott att äta?"

"Självklart." Svarade jag och tog upp mobilen och smsade Linn och Engla. "Nu har vi kommit in i våran nya, extremt fina, lägenhet i LONDON! Vi ska nu ner på stan och äta lite middag. Saknar er redan och längtar tills ni kommer om några veckor! Jag hör av mig på skype någon gång i morgon! Puss!".

Om tre veckor skulle Engla och Linn komma hit i en vecka och hälsa på. Jag hoppas verkligen att tiden går snabbt till dess och att jag hittar på något jag kan göra på dagarna. Jag har ju ändå en månads sommarlov kvar.

Jag gick till ytterdörren och ropade på Alicia som stod i badrummet och speglade sig. Vi gick ner på stan och irrade runt och inte hittade något men tillslut hittade vi en gullig italiensk restaurang som vi satte oss på och började äta.

"Vet du, jag har faktiskt en överraskning till dig." sa hon lurigt med ett leende på läpparna. Jag tittade förvirrat och konstigt på henne.

"What?" sa jag förvånat. Hon började rota i sin väska och tillslut tog hon upp två lappar. Jag såg frågande på henne. Hon gav mig en av lapparna och jag slog ner blicken på de. Jag kunde inte tro det. Allt stod som still. Jag bara satt där och gapade i något som kändes som en evighet. Plötsligt fick jag tillbaka medvetandet och började skrika.

"OH MY GOD!!!!! Hur fick du tag i biljetter till ONE DIRECTION!????!!!?!?" skrek jag av lycka.

"Gillar du det?" sa hon och log nöjt. "Gillar det???? JAG ÄLSKAR DET OCH JAG ÄLSKAR DIG!!!" sa jag och slängde mig på henne.

Jag kunde inte fatta det! Jag skulle på en One Direction konsert nu på fredag! Det är ju i övermorgon!!

Resten av middagen satt jag och skakade och jag kunde inte prata om något annat.

När Alicia äntligen lugnat ner mig så gick vi hem och bäddade upp två madrasser i vardagsrummet som vi sov på tillfälligt. Jag kunde inte tänka på något annat än vad som skulle hända på fredag och jag låg uppe halva natten och bara fantiserade mig bort.

  

_______________________________________________________________________________________________________________________________


Imorgon kommer jag nog inte hinna med att skriva eftersom jag är uppbokade hela dagen, så jag tänkte att det var bäst att lägga ut ett till kapitel idag :) Hoppas alla gillar novellen ännu!