kapitel 36

Alicias perspektiv:

Jag visste inte vad som hände runt omkring mig nu. Allt jag visste var att Zayn hade kommit tillbaka. Han hade burit upp mig till lägenheten, suttit mig i soffan och virat fyra filtar runt mig. Nu stod han och gjorde te åt oss båda i köket.

Vi hade inte sagt ett ord till varandra sedan vi satt därute. Nu hördes bara vattenkokaren i köket och mina tänder som hackade mot varandra. Mitt huvud snurrade och jag hade ont i hela kroppen, men jag visste inte om det berodde på kylan eller allt annat. Tårarna hade konstigt nog slutat rinna ner för mina kinder.

Zayn kom ut från köket med varsin kopp åt oss. Jag tog emot den varma koppen och tog en stor klunk som brände min tunga. Förutom smärtan i tungan, så värmde teet skönt i munnen och halsen. Zayn satte sig ner bredvid mig och tystnaden låg i luften.

Där satt vi i flera minuter, helt tysta och drack vaniljteet.

"Zayn..." sa jag och bröt tystnaden. Han tittade upp från sin kopp med stora ögon. "I am so sorry..." Mer hann jag inte säga innan han avbröt mig.

"No, it's me who should be apologizing..." sa han snabbt. "It's not my business..."

"Zayn." sa jag för att han skulle sluta. Han slutade tvärt och tittade upp på mig igen. "I'm sorry. The way i've been treated you isn't right." Jag såg hur han ville säga ifrån men han lät mig prata, vilket jag ville. "I have some big trust issues with people. And just by saying that, i've got this big stomach pain."

Jag vågade inte tittade i hans ögon när jag berättade. Jag pausade och drog mig lätt under ögonen. Utan att titta på honom fortsatte jag. "And also by saying that, i could get hurt. Because if I say that I can't trust people, I've got a weakness. And weak is the one big thing, I can not be."

Hela min kropp sa nej. Det här var mot alla mina principer. Jag har aldrig berättat något om det här för någon. "I can't let people come too close to me, because then I just push them away. If I let anyone know too much of me, they can crush me, so hard. And I can't handle that."

Jag tog en till paus och slöt ögonen och bara andades ut. Det här krävde så mycket av mig, att det gjorde ont i varenda muskel i min kropp. "So I build up this thick walls around me and just pretend like nothings wrong. But with you it's diffrent, that's just it..." Man kunde nästan känna spänningen i rummet.

"With you Im not a good actor anymore. No one, exept you and Mel, can see thru my lies. You can see that Im really hurted, inside..." Han la försiktigt sin hand på min axel. Att känna hans stöd just nu var allt jag ville. Men jag fortsatte bara att titta åt ett annat håll och fortsatte att berätta.

"Before I met you, no one could see that Im not as strong as i seem to be. But you can... And that makes me go crazy. It makes me angry as hell, but then also it feels like I really can trust you. But I've been too afraid of doing that. Too afraid of looking weak." Nu gäller det.

"Until now, i have just pretended like I didn't notised this but... You are my true weakness Zayn." Jag tvingade huvudet att vändas mot hans. Jag hittade hans förvirrade blick i min.

"I love you, Zayn. And that's what makes me weak when Im around you." Hans ansiktesuttryck byttes ut mot något mer förvånat. Han drog en hand genom håret. Han såg riktigt chokad ut.

"You are the only one who can crush me now, because the only one I care about is... you." Hans blick flackade.

"Come here." Sa han och drog in mig i hans underbara famn. Där jag hörde hemma.

"I love you to." Jag blev varm i hela mig. "I've decided. Im going to tell you everything."

Jag suckade innan jag sa det sista. "I don't care about how much Im going to regret it after or how much anxiety i will have. This is right, and I can trust you. Im going to open up to you."

 

---

 

 

Jag är ganska säker på att min ångest kommer radera den här texten jag skrev under kapitelt om en dag eller två. 

För är det inte ens okej att vara så här ärlig, ens när jag är anonoym. 

Jag vet inte ad jag ska säga, de va grymt bra skrivet. Men jag kan förstå dig att de e jobbigt och svårt att skriva om, när de är något man själv, har upplevt eller hur man själv känner. Det va väldigt starkt gjort av dig att skriva om de! <3

Jag vet inte ad jag ska säga, de va grymt bra skrivet. Men jag kan förstå dig att de e jobbigt och svårt att skriva om, när de är något man själv, har upplevt eller hur man själv känner. Det va väldigt starkt gjort av dig att skriva om de! <3

Jag vet inte ad jag ska säga, de va grymt bra skrivet. Men jag kan förstå dig att de e jobbigt och svårt att skriva om, när de är något man själv, har upplevt eller hur man själv känner. Det va väldigt starkt gjort av dig att skriva om de! <3

Jag vet inte ad jag ska säga, de va grymt bra skrivet. Men jag kan förstå dig att de e jobbigt och svårt att skriva om, när de är något man själv, har upplevt eller hur man själv känner. Det va väldigt starkt gjort av dig att skriva om de! <3

Jag vet inte ad jag ska säga, de va grymt bra skrivet. Men jag kan förstå dig att de e jobbigt och svårt att skriva om, när de är något man själv, har upplevt eller hur man själv känner. Det va väldigt starkt gjort av dig att skriva om de! <3

Jag vet inte ad jag ska säga, de va grymt bra skrivet. Men jag kan förstå dig att de e jobbigt och svårt att skriva om, när de är något man själv, har upplevt eller hur man själv känner. Det va väldigt starkt gjort av dig att skriva om de! <3

Jag vet inte ad jag ska säga, de va grymt bra skrivet. Men jag kan förstå dig att de e jobbigt och svårt att skriva om, när de är något man själv, har upplevt eller hur man själv känner. Det va väldigt starkt gjort av dig att skriva om de! <3

Jag vet inte ad jag ska säga, de va grymt bra skrivet. Men jag kan förstå dig att de e jobbigt och svårt att skriva om, när de är något man själv, har upplevt eller hur man själv känner. Det va väldigt starkt gjort av dig att skriva om de! <3

Jag vet inte ad jag ska säga, de va grymt bra skrivet. Men jag kan förstå dig att de e jobbigt och svårt att skriva om, när de är något man själv, har upplevt eller hur man själv känner. Det va väldigt starkt gjort av dig att skriva om de! <3

Jag vet inte ad jag ska säga, de va grymt bra skrivet. Men jag kan förstå dig att de e jobbigt och svårt att skriva om, när de är något man själv, har upplevt eller hur man själv känner. Det va väldigt starkt gjort av dig att skriva om de! <3

Jag vet inte ad jag ska säga, de va grymt bra skrivet. Men jag kan förstå dig att de e jobbigt och svårt att skriva om, när de är något man själv, har upplevt eller hur man själv känner. Det va väldigt starkt gjort av dig att skriva om de! <3

Jag vet inte ad jag ska säga, de va grymt bra skrivet. Men jag kan förstå dig att de e jobbigt och svårt att skriva om, när de är något man själv, har upplevt eller hur man själv känner. Det va väldigt starkt gjort av dig att skriva om de! <3

När jag läste kände jag igen mig själv helt ärligt, jag har så mycket ångest, är rädd för att lita på personer så det finns inte! Jag vet inte dina problem men om detta är skrivet så som du känner dig vet jag absolut hur det känns, Älskar din novell grymt bra skrivet!

Jätte bra!


Du behöver inte tro mig, men jag vet hur det är.!
Jag tänker berätta det här, och därmed vara anonym, jag lider av en sjukdom, panik ångest, det styr mitt liv!, för att ens kunna funka så måste jag ta 5 tablleter morgon och kväll, jag kan itne ens gå utanför dörren själv, tänk om jag ser någon som känner mig? någon som vet vem jag är? någon som vet något om mig!

Jag försåtr exakt, men jag tycker det var starkt av dig att ändå skriva det här kapitlet så bra som du gjorde.

och glöm aldrig att du är den viktigiaste personen i ditt liv, och att du e underbar precis som du e!!!!!!

Jag har helt glömt bort att läsa igenom din novell, men nu gjorde jag det på en kväll/natt.
Jag vill säga att din novell är fängslande och rå på något sätt. Inte så att den handlar om droger och sex, utan det är något med att den innehåller ärliga känslor och djupare ämnen, t ex deras svåra uppväxt. Jag tycker att det är bra att du skriver om att livet inte automatiskt bara består av fjärilar och regnbågar bara för man träffat One Direction. Bra jobbat, jag gillar den verkligen och kommer fortsätta läsa! :) (och ursäkta om jag skriver något helt obegripligt just nu, måste sluta skriva på natten.. Och nu blev detta världens längsta kommentar också. Tack för mig)