Hejdå bloggen!
Kapitel 46, Sista kapitelt
Alicias perspektiv:
Jag drog på mig mina slitna shorts och trippade ut ur det stökiga hotellsovrummet. Jag gick in i det lilla badrummet och borstade slarvigt igenom håret och lät det falla lätt mot mina axlar. Jag drog några snabba tag med tandborsten och sedan var jag snabbt ute ur hotellsviten.
Jag skuttade fram till Harry och Willows hotelldörr och knackade på.
"Come in!" Ropade Willow inifrån. Jag öppnade dörren och såg hur hon höll på att ta på sig skorna.
"Hey, where's Harry?" Frågade jag när jag inte såg honom någonstans.
"Oh, he is at some supermarket, he'll meet us by the pool." Sa hon lätt. Jag nickade till svar. Hon reste sig upp från stolen och drog bak allt det långa mörka håret. Jag kände hur ett leende bubblade upp i mig när jag såg vilken tröja hon hade på sig.
"Aww, you're having that shirt!" Sa jag och kände mig lite varm i kroppen. Hon såg på mig med tindrande ögon och ett bländande leende.
"Do you remeber?" Hennes röst klingade till lite extra, nästan som att hon sjöng.
"Of course I remeber that lace shirt." Sa jag och fnittrade. "You wore it the first day I met you." Vi log som fån mot varandra. Under bara en sommar har vi lyckats bli som riktiga systrar. Ska ens det vara möjligt?
"You are the best." Sa hon och la armarna runt mig. "What would I have done without you??" Vi skrattade lätt och tog oss strax därefter ner till poolen.
Melanie låg i en solstol och lät solen värma hennes solbrända hud. Louis och Eleanor lekt gulligt och lite busigt med varandra i poolen, med en del andra hotellgäster.
Jag och Willow satte oss vid Mel och började snabbt skratta och ha roligt tillsammans.
Strax därefter rullade resten av gänget dit och alla samlades runt oss. Niall hade även tagit med sig tjejen han hade träffat dagen innan, och de båda verkade vara ganska förtjusta i varandra. Nialls leende var äkta.
Och där satt vi alla, hela dagen och bara njöt av solen, stället och framför allt varandra.
Dagen blev snabbt till kväll och man kunde se hur det lilla av solen som var kvar, sakta tog sig ner för horisonten. Värmen hade lagt sig och det hade blivit tomt runt poolen. Willow och Harry stod och kysste i poolen, Mel, Louis och Eleanor spelade kort på poolkanten, Niall satt och höll om Stephanie lite längre bort medan de pratade och lärde känna varandra bättre, och jag, jag satt med ett glas cola och lyssnade fridfullt på hur Liam och Zayn pratade gamla bandminnen.
Allt kändes bara så bra nu. Det låter kanske klyschigt, men här var jag, på ett jättefint ställe och hade verkligen roligt med de personerna jag älskade mest här i livet, så det klart jag har det bra. Egentligen mycket mer än bara bra.
Jag lyfte blicken och mötte Zayns bruna, trygga ögon. Emot allt vad jag trodde innan, så känner jag mig helt fri, nu när Zayn vet allt om mig och jag om honom. Jag är helt utlämnad till honom, det som jag aldrig ville bli till någon, men... Det känns bara helt rätt. Jag vet att Zayn inte ska någonstans och jag vet att jag kan lite på honom.
"Are you tierd, babe? Wanna go to bed?" Frågade Zayn. Jag skakade på huvudet och log stort mot honom. Liam reste på sig och gick till Lou och de andra för att spela kort.
"Come here." Sa jag och bjud in Zayn till min fotölj. Jag lyfte på mig och han satte sig med öppna armar. Jag bäddade ner mig i hans famn och andades in hans underbara doft. Vi satt där under tystnad och bara betraktade de andra i glädje.
"Zayn?" Sa jag och tittade upp på honom. Han tittade på mig och smekte min handrygg. "Do you remeber when we first met?" Jag bet mig lite i läppen.
"Of course i do. I remeber the first time I saw you, you came there, behind stage with your white shirt and your jewlery. Your big blonde hair were a mess, but it's exactly what suits you." Jag fnittrade lite generat men smickrat. "I remeber thinking how beautiful you looked. I hadn't seen a girl shine like you did. You really caught my eye, but.." Han skrattade lätt. "If someone would've asked about it, I would have denie it, beacuse of my shyness." Vi båda skrattade lätt. Hans ord värmde mig ännu mer än solen någonsin skulle kunna.
"Do you remeber, >I love you Zayn Malik. And i could not have fallen in love with a better person than you.<?" Sa jag och citerade mig själv från den där gången vi hade bråkat och blivit sams. Då jag berättat allt för honom. Han mötte min blick och log ett leende som sa, självklart.
">I love you too, Alicia. I know that you are broken, but I will do my best to fix you.<" Citerade han sig själv.
"And that's just it, Zayn." Han tittade oförstående på mig. "You did. You fixed me."
"And you saved me." Sa han med den mest fantastiska rösten jag visste. Vi möttes i en kyss. En sådan man aldrig får nog av. och det började bubbla i min mage. "Jag älskar dig." Sa han med sin underbart dåliga svenska.
Klyschigt eller ej, men allt kändes bra nu.
Och nu skrev jag det absolut sista kapitelt utav min novell, Vägen Till Ditt Hjärta.
Det känns lite jobbigt, men jag vet att det här är rätt. Nu börjar jag på nytt, någon annanstans.
Hoppas vi hörs igen! :) Och tack!
Jag har helt glömt bort..
WÄÄÄÄ
Jag har verkligen inte hunnit skirva sista kapitelt än :(
Och nu åker jag utomlands i en vecka också! BAJS
Men jag ska skriva lite nu! PUSS
yes
Kapitel 45
Måste bara påminna om att de fortfarande inte är jättekända i min novell. De har ju bara släppt WMYB :) Och glöm inte att det här är nästsista delen så koooooommentar!
Nialls perspektiv:
Jag kände hur jag fick en klump i magen när jag såg Harry och Willow gå hand i hand längst med korridoren. De kysste varandra precis innan Harry satte i kortet till dörren och gick in i deras hotellrum. Även fast det är enklare att se de tillsammans nu, jämfört med förut, så kan jag inte riktigt låtsats som att det inte störde mig, för det gjorde det. Men jag är lycklig för deras skull. Det svider bara lite, men jag kommer snart över det.
"You got the key, mate?" Frågade Liam och avbröt mina tankar. Jag nickade och satte i kortet i dörren, som låstes upp. Jag ska vara glad för att inte vara i Liams situation, tänkte jag för mig själv. Jag hade redan bestämt mig för att verkligen försöka få Liam på bra humör. Även fast det inte syntes mycket, visste jag att den kille var ledsen.
Vi strosade runt genom rummen och tittade igenom rummen. Det var fint och flott, men jag kunde inte riktigt bli så förbluffad som jag skulle blivit för några år sedan. Vi slängde oss på varsin soffa i vardagsrummet och bara pustade ut.
"You know, I met some cute fans downstairs." Sa Liam.
"Yeah?" Svarade jag enkelt.
"Yeah, it's so cool that you really can meet fans anywere you go." Sa han glatt. Vi visste båda två att det kunde vara lite jobbigt med fansen, men vi älskade det samtidigt. Vi älskade det särskilt när man kan stanna upp och förstå hur coolt det faktiskt var, som nu.
Några timmar efter var jag och Liam på väg ner till de andra som hade bestämt sig att ta en drink vid baren och bara chilla vid poolen. Solen hade hunnit gå ner, men det var inte riktigt mörkt ute. Delvis så lyste den stora, lyxiga poolen upp ljuset när man kom ut till uteplatsen.
Vi satte oss vid ett bord utanför krogen och hälsade på hela gänget som redan satt där. De hade redan dricka i händerna så jag bestämde mig för att gå och beställa till mig själv.
"Someone want something?" Frågade jag artigt och tittade på alla leende ansikten.
"Yeah, order some good drink for me, thanks." Sa Liam och jag nyckade glatt. Jag gick fram till baren och tog två snygga drinkar, sådana som man bara får på hotell. Jag blickade ut i lokalen medan jag väntade på min beställning. Baren var ganska full, och de få bord de hade var upptagna. Alla var glada och dansade till den höga musiken.
Jag fick snabbt glasen och började tränga mig ut till uteplatsen. När jag precis skulle ta mina sista steg ut ur folkmassan och går bakom en persons rygg så vänder hon sig om och får hela Liams drink över sig. Hon tittade chockat ner på sin vita tröja som var dränkt av vätska.
"I'm so so so sorry!!" Skrek jag för att försöka överrösta musiken. Skamset, frös jag där jag stod. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Hon tittade sakta och försiktigt upp när hon hörde min röst. Jag mötte hennes blåa, tilldragande ögon och kände hur jag blev ännu mer generad. Hon var vacker, mycket vacker med sitt blonda, långa hår och hennes söta smilgropar.
Hennes leende bländade mig när hon blinkade till lite åt mig. Hon tog upp handen och försökte dölja sitt stora leende.
"I'm sorry!" Upprepade jag. Hon såg väldigt glatt på mig, vilket kände ganska konstigt eftersom jag nyss spillt över hela hennes tröja. Hon sa något ohörbart och jag skakade på huvudet. Jag tog tag i hennes arm och ledde ut henne. Vi ställde oss lite längre bort från borden, nära poolen.
"I'm really sorry.. Do you speak english..? I'm just too clumsy.." Babblade jag på och log lite nervöst.
"You're Niall." Sa hon och höll på att börja fnittra. Då förstod jag varför hon hade varit så glad, hon måste vetat vem jag var.
"Yes." Svarade jag och log mot marken.
"Oh my god.." Viskade hon och dolde munnen än en gång. Jag skrattade till lite åt hennes gulliga reaktion.
"I'm so clumsy... Here, you can have my sweatshirt." Sa jag och tog av mig min tjocktröja och gav den till henne. Hon försökte dölja sitt stora leende medan hon tog på sig den. "What's your name then?" Sa jag generat.
"Stephanie." Sa hon lite blygt och tittade i marken. Hon såg så söt ut i den stora tjocktröjan, så jag kunde inte sluta stirra.
"Stephanie, wait here, and I'll get you a drink to apoligize." Sa jag och pekade lite lätt på solstolen. Hon nickade försiktigt och satte sig på stolen. Jag log stort när jag vände mig om och kände hur den lilla klumpen i magen försvunnit.
Kapitel 44
Melanies perspektiv:
Två veckor kändes plötsligt som lång tid att vara utan Alex med tanke på att jag spenderat nästan varje dag med honom, de senaste veckorna, när han kramade om mig hårt. Jag kunde känna hans underbara parfym fylla min näsa, den där som alltid fick mig att känna mig hemma. Ingen av oss ville riktigt släppa den mysiga kramen, men vi visste att vi var tvungna.
Tillslut särade han sig från mig och viskade i mitt öra så jag fick gåshud.
"You're soon home with me again." Jag gjorde ett misslyckat försök på ett leende och nickade litet. Han tog försiktigt handen under min haka och kysste mig mjukt på mina läppar.
"Awww, you lovebirds are just so cute!" Hörde jag Willow säga bakom mig. Både jag och Alex vände sig generat om med flin på läpparna.
"Nope, I don't really think that.. I just can't get used to seing my babysis kissing a boy.." Sa Alicia beskyddande med en oroad blick. Alla som nu stod framför oss brast ut i skratt, likaså gjorde vi.
"Get some tan now, and have the best time." Sa Alex glatt och kramade mig snabbt en sista gång.
"Bye Alex." Svarade jag med ett leende. Jag började gå tillsammans med den stora gruppen människor på väg till våran gate på flygplatsen.
Vi slog oss alla ner vid några stora bänkar och jag satte mig bredvid Louis och Eleanor. Jag hade bara träffat Eleanor några fåtal gånger innan dess, men jag visst att hon var en väldigt rolig och snäll tjej som passade sjukt bra tillsammans med Louis. De var liksom varandras kill-och tjejversioner. Jag hoppades även på att lära känna henne bättre nu, de två kommande veckorna i Spanien.
Willows perspektiv:
Jag tog ett djupt andetag för att försöka få kontroll över mina nuvarande hastiga andetag. Jag tog de sista stegen innan man gick in i flygplanet. Jag stirrade ner på det sista trappsteget och kände hur mina händer darrade. Allt jag kunde tänka på var hur det skulle vara att flyga.
Plötsligt blev jag avbruten utav att någon tog mig i handen och la armen runt mig. Jag tittade upp och mötte Harrys trygga ögon. Jag skakade desperat på huvudet och önskade att han kunde ta bort mig här ifrån.
"Come on, babe. Everything will be okay." Viskade han ljuvligt i mitt öra. Jag svalde hårt innan jag lyssnade på hans ord och tog det sista steget in i planet.
Harry hjälpte mig och hitta våra platser eftersom jag inte riktigt var i bästa skicket att tänka på saker. Vi satte oss ner bredvid varandra vid en fönsterplats och jag började snabbt trumma nervöst på armstödet.
Jag hade aldrig flugit förut. Jag hade bilat till Irland när jag var liten, men aldrig flugit.
Jag stampade lätt med foten och bet sönder mina läppar medan flygvärdinnorna gick igenom säkerhetsreglerna. Så fort de slutat pratat la Harry en hand på mitt lår och sökte min flackande blick.
"It's okay, Willow." Hans röst var verkligen hur lugn och trygg som helst, men jag kunde ändå inte riktigt lugna mig. Han la en puss på min läppar och kramade om mig från sidan. Jag drog upp armstödet som gjorde avståndet mellan oss och bäddade ner mig i hans famn.
Vad som än händer, är jag med den person jag älskar mest i hela världen. Ingen kan ändra på det.
"I love you, Harry." For ur mig. Jag kom precis på vad jag egentligen jag sagt till honom och kände hur mina kinder hettades. Han tittade på mig med en förvånad men varm blick.
"I love you, too, my love." Sa han och kysste mig. Jag kände hur hela jag blev varm. Jag tappade all min tvivel jag hade haft innan.
You're giving me a heart attack, AAOOW
Snart så rullar nästa kapitel in! :)
Kapitel 43
Louis perspektiv:
Jag öppnade det vita köksskåpet och letade bland de olika förpackingarna.
"Harry!" Ropade jag ut till vardagsrummet. "Where's your honey?? It's not at it usual place..." Jag fortsatte att titta bland förpackningarna, utan någon vinst.
"Have you looked in the cabinet next to the fridge?" Ropade Harry tillbaka.
"Yeah... THAT is THE USUAL place...." Suckade jag. Jag hörde hur steg kom mot köket och strax efter dök Harry upp i dörren. Han ställde sig bredvid mig och tittade envist genom skåpet jag redan undersökt varje hörn av.
"But.. what the f.." Viskade Harry lågt för sig själv. När han tillslut tittat igenom det gick han till nästa skåp och hittade honungen med en gång.
"That is the wrong spot!!" Sa jag dramatiskt.
"Yeah, think it's Willow that put it there.." Sa han tankefullt och gav mig honungen. Jag skrattade till lite och gjorde färdigt mitt te. Vi gick tillsammans tillbaka till vardagsrummet och satte oss ner i soffan bredvid Zayn. Vi höll på med en fifaturnering men just nu hade vi lite paus.
"So how is everthing going with Niall, Hazza?" Frågade Zayn försiktigt. Vi båda tittade nyfiket på Harry som fingrade på sin mobil.
"Yeah, it's going okay.. He's accepting everything but he's not that happy, like he used to be." Hans blick blev sorgsam när han svarade Zayn.
"That sucks, bro." Svara Zayn. "And Liam is also going through some tough time now, dealing with everthing with Danielle and him.." Den senaste veckan har varit jobbig för Liam, eftersom han gjort slut med Danielle. Stämningen i rummet blev tyst och ledsam. Plötsligt fick jag en idé.
"You know what I think we should do to make everbody happy?" Sa jag uppmuntrande.
"What?" Frågade Harry.
"We should go on a trip!" log jag. "Somewhere nice and warm! Just to relax, have some fun. All of us!" Jag såg hur deras ansikten reagerade glatt efter de förstod att jag verkligen menade det. "Come on guys, We have three weeks left of our semester, let's make the best out of it!" Harry började nicka, gillande.
"Actually Louis, i think that sounds like a great idea!" Log Zayn.
"Yeah!" Instämde Harry. "All of the boys, Willow, Alicia and Eleanor, that would be awesome!"
"Yes, and Melenie too!" Fyllde jag i. Båda nickade glatt som svar. Jag kände hur en liten bubblande längtan kom i min mage.
"This is going to be awesome." Sa Harry. Och med de orden slängde vi oss över datorn och började titta efter flygbiljetter.
Liams perspektiv:
Jag rättade till kragen en sista gång innan jag gick ut genom dörren och ner till Harrys bil. Bilen blev snabbt fullpackad av oss alla.
"Did you bring everything, Louis?" Frågade Harry.
"Yes." Svarade Lou i passagerarsätet. Vi började åka mot Alicias och nu även Willows lägenhet och var där på nolltid.
Vi skulle samlas allihopa och bara hänga och ha trevligt. Förmodligen ett knep för att få ut mig från lägenheten jag tillbringat all min senaste tiden i. Men jag höll faktiskt med de, jag behövde komma ut. Även fast jag fortfarande var extremt ledsen över allt som hänt mellan mig och Danielle, så behöver jag börja leva mitt normala liv igen. Snart kommer vi börja jobba igen och då kan jag ju inte vara ett vrak. Så från och med nu ska jag börja leva som vanligt igen, även fast det kommer bli svårt.
Jag och Niall traskade segt upp för trapporna med de andra killarna hack i häl.
"Comeeeee on guys!! Hurry up!" Sa Louis otåligt med glatt. Det sprudlade på ett konstig sätt av de Zayn, Harry och Louis. Jag förstod att de hade något i baktanke, men orkade inte lägga mig i.
Strax där efter var vi inne i lägenheten och alla satte sig i de stora sofforna och pratet gick snabbt igång.
"So guys..." Började Harry.
"Wait!" Avbröt Louis med en hög röst. "Where's Mel, Alicia?" Hon tittade sig runt omkring.
"I don't know.. Why are you asking?" Svarade Alicia förvirrat.
"Nothing, could you please get her?" Fråga Harry. Med en förvånad blick vände sig Alicia om och skrek högt att Melanie skulle komma. Hon kom trippande och hälsade glatt på alla.
"Yeah, so guys.. There's something we wanted to talk to you about." Sa Zayn. Zayn, Harry och Louis gav underliga varandra blickar.
"We have realised that we really, really need to do something together. Something fun." Sa Harry.
"We all need that." Fyllde Louis i. Jag förstod inte var de var påväg med den här konversationen.
"So.. We have an idea.." Harry slutade prata och tittade på Zayn som förstod att han skulle avsluta.
"We should go to Spain! Two weeks from now." Utbrast Zayn. Jag tittade mig runt och såg alla glada, förvånade ansiktsuttrycken. Jag förstod direkt hur jag och även de andra tyckte om idéen.
"We have looked for flightticets and stuff, and we think we should leave in about three days from now, on friday." Avslutade Louis. Tystnaden la sig och killarna väntade på våra reaktioner. Som de väntade, var alla posetiva.
Åh
Det är bara så svårt att skriva sista kapitlena :(
Hmm
Kapitel 42
Harrys perspektiv:
Dörren smälldes igen och Niall var, lika plötsligt som han kom, borta. Då insåg jag vad jag hade varit helt blind för, de senaste veckorna.
"What did just happend...?" Stammade Willow utan en tanke på att vi faktiskt fortfarande hade en twitcam. Stressen tog över min kropp och jag tog genast på mig mitt pokerface.
"So, now, you saw the kiss!" Log jag med ett fake leende. "We don't have time for anymore questions, unfortunaly. But thanks for all the views, questions and everything! We love you, byeeee!" Jag började vinka glatt mot kameran och gav Willow en blick som sa att hon skulle göra detsamma.
"Bye everone!" Sa hon fakeglad och vinkade. Jag gav en slängkyss och stängde snabbt av kameran och twitter. Jag tittade med en orolig blick på Willow som såg lite skyldig ut. "Sorry... I just got chocked, and forgot about the hole, live thingy... I didn't mean to say that..." Sa hon snabbt. Jag log mot henne lite snett.
"It's okay, babe. But we have to do something about this..." Jag la mina händer i ansiktet och började sakta förstå vad som hänt.
"But what did happend, Harry??" Sa hon förvirrat.
"It's all getting clearer to me now. I think Niall was intressed of you, too..." Jag suckade djup. "But I didn't realise that, utill now... All of this very discreat talking bout you, all the "Do you think I look okay?" before we were suppost to meet you... How couldn't I see that?" Jag kände mig besviken på mig själv. Om jag bara hade förstått det från början, kunde vi ju pratat om hela saken. Rätt ut allt och fixat till det.
Willow tittade förvånat på mig med en undrande blick.
"I didn't realise that, neither..." Jag såg hur hon vände ner blick mot golvet i skam. "We met several times, just taking some coffee or somthing, but just as friends." Hon suckade. "Or so did I thought..." La hon till. "And he texted me quite often... But I really didn't think that he was into me... Silly me, just thought, Oh how nice with a sweet guy like Niall, as a friend." Hon suckade än en gång. Jag klappade henne lätt på kinden och gav henen ett snett leende.
"We have to do something... We have to fix this." Suckade jag. Willow tittade på mig och nickade. "But I don't know how..."
"You have to talk to him. Without me!" Svarade hon snabbt. "If im with you, it's gonna go wrong, I know it. Please, just talk to him." Hon gav mig en sorgsen blick.
"Yeah, I will do that." Nickade jag. Jag kysste henne lätt på pannan och steg upp ur soffan. "Stay here. I'll be back." Hon nickade en sista gång innan jag gick till Nialls lägenhetdörr.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga, men med mekaniska rörelser ringde jag på. Jag skulle tvinga min kropp att göra det jag måste. I vanliga fall så brukade jag bara gå in genom dörren, men just nu kändes det bara lägligt med att plinga på först.
Inga fotsteg, inget svar, bara tystnad. Jag plingade på e än gång. Tystnad. Jag förstod att han var där inne, men att han inte ville ha några besökare. Jag menar, var skulle han annars vara. Jag drog ner handtaget och gick in i den stora lägenheten. Likaså som det var tyst utanför dörren, var det tyst innanför. Jag gick direkt till sovrummet där jag hittade honom, liggandes, ihopkurad med ryggen mot mig.
"Eyy.. Mate..?" Sa jag försiktigt för att han skulle uppmärksamma min närvaro. Han vände sig om och gav mig en brusten blick men vände snabbt bort huvudet. Han tittade ner bland de korvade täckena han låg i. Han satte sig sakta upp-
"Yeah..." Svarade han lågt. Jag kände mig mållös. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga.
"Im sorry, Niall..." Började jag. "If I knew, how you felt bout Willow, I would have talked to you." Det blev tyst.
"I thought you saw it..." tvingade han fram. Jag gick fram och satte mig på sängkanten bredvid honom.
"I had no idea. And if i would have, I never would've let you find out about me and Willow, like this." Sa jag med lite spräckt röst. Mitt hjärta slog hårt och jag kände mig allmänt sorgsen att se en av mina bästavänner, hjärtkrossade.
"Yeah.. I believe you, Harry. It really don't seem like you'ld do something to hurt me, like this." Jag kände hur en tyngd lyftes från mina axlar. "I forgive you." Han tittade upp och mötte mig med en varm blick.
"You're the best, Niall." Sa jag med ett leende som han snabbt besvarade lite svagt. Han tittade bort innan han började prata.
"But you'll have to understand that it's gonna take a while for me to see you guys together..." Jag nickade snabbt.
"I understand. So we're all good?" Våra blickar möttes igen. Vi log lite fånigt åt varandra.
"Yeah, of course mate." Sa han och slog mig lätt på axeln. Vi skrattade lätt och jag kände hur en lättnad spreds sig i luften.
Jag hoppas verkligen jag har kvar några fina läsare, som är snälla nog att kommentera lite! :) Puss!
Brist på saker att göra? Japp
We will always love Payzer
Just nu känner jag mig lite depp... Efter att ha sett gårdagens intervju med killarna och Alan Carr så verkar det ryktena vara sanna..
Danielle och Liam, är slut...
Usch... blir verkligen ledsen på riktigt...
Åh!
Kapitel 41
Melenies perspektiv:
Jag slog upp huvudet och såg Linn och Engla komma ur dörrarna på flygplatsen. Jag kände hur lyckan vällde över mig. Att se de fick mig att verkligen förstå hur mycket jag faktiskt saknat de, mina fina bästavänner.
Deras blickar mötte min och vi log de största leenden, någonsin, åt varandra. Jag släppte allt jag tänkt på innan jag såg de och sprang allt jag kunde mot de. Vi möttes alla tre i en stor gruppkram och började bara skratta åt oss själva. Jag kände hur tårarna var nära när glädjen tog över.
"Jag har saknat er, så otroligt mycket!" skrattade jag, med lite sprucken och hes röst.
"Vi har saknat dig!" Halvskrek Linn. Vi släppte försiktigt kramen och jag vände mig först mot Linn. Vi bara log åt varandra. Strax därefter drog jag in henne i en till kram. Och därefter gjorde jag detsamma med Engla.
"Jag kan inte fatta att ni faktiskt är här." Sa jag.
"Inte jag heller, freaking LONDON, med mina freaking bästakompisar!" Log Engla. Vi skrattade bara lättsamt ett tag innan jag började prata igen.
"Jo..." Började jag. "Så ni vet ju att Alicia är tillsammans..." Engla avbröt mig och fortsatte min mening.
"Med ZAYN MALIK i One Direction!!!" Hon blev alldeles exalterad och tittade på Linn som stod höll för munnen, som hon alltid gör när hon fangirlar. Engla vände sig mot mig igen. "Jo, vi vet." Jag himlade med ögonen åt deras roliga och kanske lite löjliga beteende. För mindre än ett halvår sen hade jag också stått där och fangirlat, av bara tanken på 1D, men nu var det helt annorlunda.
"Jo, så, Alicia har ju inget körkort ännu... Och det kostar sjukt mycket att ta taxi eller buss här ifrån, till stan..." Jag tvekade lite.
"Var vill du komma egentligen? Vad har det med 1D att göra?" Frågade Linn med ett litet förvirrat ansiktsuttryck.
"Ehhmm.. Louis skjutsar oss." Sa jag snabbt och pekade på Louis som stod lite längre bort vid sin bil och höll på med mobilen. Jag visste inte hur de skulle ta det, jag vill ju inte göra en för stor grej av att det var han. Jag växlade blicken mellan deras förvånade ansikteten. De gapade och tittade på mig med obeskrivliga blickar. Och så stod de kvar en lång stund innan tillslut Engla vågade säga något.
"Du skämtar va...?" Frågade hon och stirrade på Lou.
"Det här kan inte vara sant..." Stämde Linn in. Jag kunde inte låta bli att skratta åt deras galna reaktioner
"Haha, jo, det är sant." Log jag. "Han är typ världens schystaste och roligaste kille." Deras blickar förändrades till nervösa och de verkade förstå att det var på riktigt. "Men han är bara en vanlig kille! Precis som resten av killarna. Var er själva och oroa er inte för något mer, det här kommer gå bra." Jag tog i bådas armar och drog med båda två åt Louis håll.
Båda två drog snabbt upp deras mobiler och speglade sig i de svarta skärmarna. De puffade till håret lite extra och rättade till det lilla sminket de hade på. När vi kom några meter bort tittade Louis upp från Iphonen och log glatt mot oss.
"Oh, hi girls!" Sa han med det där leendet som värmde. Jag tittade på tjejerna bredvid mig som stirrade stumt på Louis.
"Uhhm, so Lou... These girls are huge fans of you, just like i was once upon a time. So I think they are quite nervouse." Fnittrade jag.
"Oh, I see. By the way, Mel, are you not a fan of us anymore??" Sa han med en fejkad desperat och dyster röst.
"Of course, the biggest!" Jag blinkade mot honom. Han besvarde mig med ett leende. "Any way, this is Linn..." Började jag och gjorde en gest mot Linn som stod till höger om mig.
"Hi, Linn. Im Louis." Sa han och kramade henne lätt. Jag kunde se hur hon tog ett litet andetag för att inte svimma innan hon, lyckligt, kramade tillbaka.
"Hey." Sa hon snabbt och nervöst.
"And this is Engla." Fortsatte jag och pekade till vänster om mig. Louis gick till Engla och kramade om henne.
"Hi, Engla." Sa Louis enkelt med lite engelskbrytning.
"Hi, Louis." Svarade Engla och kramade om honom.
"So what about pizza?" Förslog Louis och vi andra hängde på.
Resten av kvällen blev det avslappnat och vi hade alla riktigt roligt. Att umgås med tre småtjejer, var kanske inte hur kul som helst för Lou. Men han gjorde det för min skull, vilket jag verkligen uppskattade.
När vi hade blivit hem skjutsade hade vi även hunnit träffa Alicia och Zayn, vilket också blev en lite nervös hälsning, med tanke på Zayn. När vi gjort oss i ordning oss för natten och bäddat ner oss, började Linn och Engla prata, non stop, om vilken fantastisk kul kväll det var.
Även fast jag inte fick mycket sömn den natten, så somnade jag med ett stort leende på läpparna.
Nialls perspektiv:
Chocken av att se Willow och Harry tillsammans, slog mig om, och om, igen i mitt huvud. Jag ville inte tänka på det, men ändå fortsätter det ploppa upp.
Jag hade bara gått hem och lagt mig direkt efter. Kanske en av de korkaste sakerna jag skulle kunna göra, eftersom innan jag ska sova, tänker jag som mest. Och jag vill inte tänka.
Jag grävde in mitt huvud i kudden och försökte förtränga allt.
Varför sa inte Harry att han hade börjat träffa henne? Vad var alla våra sms och fikastunder för Willow? Hur kunde Harry få alla tjejer han ville?
Mina andetag blev hastiga och jag kände hur tårarna väntade bakom ögonlocken. Jag visste att jag var självisk, och att jag egentligen borde vara glad för Harry skull, men det kändes inte bra. Jag orkade inte tänka.
Måste bara säga att Melanies del, var sjukt kul att skriva! :)
Mna tänker in sig själv så mycket, och man blir ju bara för lycklig!!! :) Hoppas ni läsare också tycker såhär.
Komentera lite nu, för jag har inte fått några kommentarer på jag vet hur länge :/
PUSS
