Kapitel 29
Tidigare samma dag, Melanies perspektiv:
Okej nu behöver jag hjälp! Vad vill ni ska hända?
Jag kramade om Louis och kände hans trygga lukt.
"Bye, sis!" sa han med ett stort leende. Jag besvarade leendet och öppnade dörren åt honom.
"Bye, my Louis!" sa jag.
"And don't fortet, just till him everything, and he will understand. Call me tonight!" sa han och försvann ut genom dörren.
"Yeah yeah. Puss på dig!" ropade jag efter honom. Jag hörde hur han lätt ropade "puuuuss" strax efter några trappor nedanför. Jag stängde dörren och gick till mitt rum.
Jag och Alex hade smsat på morgonen och bestämt att vi skulle träffas om en timme. Jag kände hur min mage värkte av nervositet. Tänk om han inte skulle förlåta mig för hur jag betedde mig? Jag satte mig på den vita pallen framför mitt skinkors och började borsta igenom mitt långa hår. Jag slängde av mig pyjamasen och satte på mig en vit stickad tröja och ett par höga shorts. Jag stoppade ner framdelen av min tröja i shortsen och vek upp ärmarna på min långärmade tröja. Efter att jag tagit på mig lite mascara på ögonfransarna sprang jag ut till vardagsrummet där Alicia och Zayn satt och tittade på tv.
"Good morning Zayn. Du Alicia, kan inte du typ hjälpa mig med mitt hår... Jag vet inte vad jag ska göra med det!" sa jag. Zayn såg lite förvånad ut över hur jag kunde byta språk så enkelt.
"Morning." sa båda i mun på varandra. De tittade på varandra med en kärleksfull blick och fnittrade åt varandra. Jag himlade med ögonen och väntade på svar från Alicia.
"Vad ska du göra? Vill du ha en fläta eller något?" sa hon när hon släppt Zayn med blicken och log mot mig. Zayn såg fortfarande ut som ett frågetecken.
"Du vet, jag ska ju träffa Alex och klara ut allt för honom från igår." Hon nickade åt mig och gjorde en gest som sa att jag skulle komma och sätta mig framför henne i soffan. Hon flyttade sig och gjorde lite plats åt mig där jag satte mig ner.
"Hmm... I guess I like have to get used to all the strange language going on between you two." sa Zayn och vi började skratta. Jag kände hur Alicias lätta fingrar började kamma igenom mitt hår. Jag älskade när hon gjorde mitt hår och njöt verkligen när någon höll på med det.
Vi satt en lång stund och små pratade och Alicia gjorde om mitt hår minst fem gånger bara för jag tyckte det var så skönt. Men det slutade med att jag fick två lätta flätor i luggen som slutade i en och samma där bak. Jag skuttade tillslut ner för trapporna i trapphuset och kände hur det kittlade i magen. Jag var både orolig och förväntansfull. Orolig för hur han skulle reagera på allt, förväntansfull för att få träffa den personen jag gillar mest i världen (efter min storesyster).
Jag mötte hans vackra ögonen och kände hur ett svagt leende sprack ut i mitt ansikte. Jag rusade ut genom porten och sprang in i hans trygga famn. Han omfamnade mig och jag kände hur jag bara ville kyssa hans underbara läppar. Men jag var för feg, jag visste fortfarande inte hur han reagerade på allt från igår. Vi släppte varandra försiktigt och jag tittade ner i marken.
"Im so sorry for everything from yesterday, I can explain all of it." sa jag och tvingade min blick upp mot hans ansikte. Han tittade ner på mig med en orolig blick.
"I just wanna know what happend. I wanna know what I did. I really don't want to lose you." sa han. Jag blev förvånad och kände hur jag fick en stor klump i magen, hur kunde han tro att han hade gjort något??
"You didn't do anything, Alex!! You did nothing wrong!!" brast jag ur mig. Hans blick gled neråt.
"Oh, I thought that I did something that did you upset." Han stammade fram orden och jag märkte hur även han var nervös. Jag la en hand på hans kind och smekte honom lätt. Han tittade upp från marken och mötte min blick. Jag log mot honom och jag fick ett snett leende tillbaka.
"You mean so much to me, Alex." Även fast det kände så rätt att säga det till honom så högg det till i magen när jag sa det. Jag hade aldrig sagt det till någon tidigare men jag menade det verkligen. Ingen kille i världen har fått mig att känna det som han fick mig att känna. Men det kände ändå så riskabelt att låta honom veta. Han skulle hur lätt som helst kunna krossa mig nu.
"You are the most beautiful girl in the world. I've never felt this way before." Vi log så mycket åt varandra så det kände som om mina kinder skulle spricka. Jag stärkte på mig och var till och med tvungen att ställa mig på tå för att komma upp till hans läppar. När våra läppar möttes kände jag hur det rusade genom hela kroppen. Jag tog mina armar runt hans nacke och kyssen blev ännu mer intensiv. Han tog sina händer och satte de längs med mina höfter. Hans händer gled ner till min rumpa och jag kände hur han lyfte upp mig i hans famn. Våra läppar släppte inte varandra när han snurrade runt mig. Han var så perfekt. Perfekt kille, perfekt kyss.
Vi vandrade hand i hand längs med alla små gator och stora vägar i London. Jag berättade om allt vad som hänt och Alex förstod varför jag gjorde som jag gjorde. Han förstod allting och hjälpte mig med allting. Han lyssnade verkligen och det betydde verkligen mycket för mig.
När klockan blivit mycket skuttade vi hem till våra olika lägenheter och bestämde att vi skulle träffas dagen efter. Nu såg jag Alex som min pojkvän. Världens bästa pojkvän.
Okej nu behöver jag hjälp! Vad vill ni ska hända?
Lite drama mellan Harry, Willow och Niall, kanske?
Eller ska något hända mellan Alicia och Zayn? Det har ju faktiskt inte hänt så mycket mellan de...
Fast jag har en liten plan om vad som ska hända...
Glöm inte at kommentera!
Kommentarer
Anonym
Grymt bra novell :)
tips? :)
Jag såg att någon hade skrivit att hon ville att det skulle hända något mellan Melanie och Louis...Det vill jag också,Det skulle vara jätte kul om det hände att typ Louis blev super kär i Melanie eller något sånt? :)
Maria
Jag håller med den andra kommentaren vill också att det ska hända något mellan Louis och Melanie
Jenny
Gryyymt bra :D älskar novellen :)
Trackback
