Melenies perspektiv:  

Jag slog upp huvudet och såg Linn och Engla komma ur dörrarna på flygplatsen. Jag kände hur lyckan vällde över mig. Att se de fick mig att verkligen förstå hur mycket jag faktiskt saknat de, mina fina bästavänner.   

Deras blickar mötte min och vi log de största leenden, någonsin, åt varandra. Jag släppte allt jag tänkt på innan jag såg de och sprang allt jag kunde mot de. Vi möttes alla tre i en stor gruppkram och började bara skratta åt oss själva. Jag kände hur tårarna var nära när glädjen tog över.  

"Jag har saknat er, så otroligt mycket!" skrattade jag, med lite sprucken och hes röst.   

"Vi har saknat dig!" Halvskrek Linn. Vi släppte försiktigt kramen och jag vände mig först mot Linn. Vi bara log åt varandra. Strax därefter drog jag in henne i en till kram. Och därefter gjorde jag detsamma med Engla.   

"Jag kan inte fatta att ni faktiskt är här." Sa jag.   

"Inte jag heller, freaking LONDON, med mina freaking bästakompisar!" Log Engla. Vi skrattade bara lättsamt ett tag innan jag började prata igen.  

"Jo..." Började jag. "Så ni vet ju att Alicia är tillsammans..." Engla avbröt mig och fortsatte min mening.  

"Med ZAYN MALIK i One Direction!!!" Hon blev alldeles exalterad och tittade på Linn som stod höll för munnen, som hon alltid gör när hon fangirlar. Engla vände sig mot mig igen. "Jo, vi vet." Jag himlade med ögonen åt deras roliga och kanske lite löjliga beteende. För mindre än ett halvår sen hade jag också stått där och fangirlat, av bara tanken på 1D, men nu var det helt annorlunda.  

"Jo, så, Alicia har ju inget körkort ännu... Och det kostar sjukt mycket att ta taxi eller buss här ifrån, till stan..." Jag tvekade lite.  

"Var vill du komma egentligen? Vad har det med 1D att göra?" Frågade Linn med ett litet förvirrat ansiktsuttryck.   

"Ehhmm..  Louis skjutsar oss." Sa jag snabbt och pekade på Louis som stod lite längre bort vid sin bil och höll på med mobilen. Jag visste inte hur de skulle ta det, jag vill ju inte göra en för stor grej av att det var han. Jag växlade blicken mellan deras förvånade ansikteten. De gapade och tittade på mig med obeskrivliga blickar. Och så stod de kvar en lång stund innan tillslut Engla vågade säga något.   

"Du skämtar va...?" Frågade hon och stirrade på Lou.   

"Det här kan inte vara sant..." Stämde Linn in. Jag kunde inte låta bli att skratta åt deras galna reaktioner  

"Haha, jo, det är sant." Log jag. "Han är typ världens schystaste och roligaste kille." Deras blickar förändrades till nervösa och de verkade förstå att det var på riktigt. "Men han är bara en vanlig kille! Precis som resten av killarna. Var er själva och oroa er inte för något mer, det här kommer gå bra." Jag tog i bådas armar och drog med båda två åt Louis håll.   

Båda två drog snabbt upp deras mobiler och speglade sig i de svarta skärmarna. De puffade till håret lite extra och rättade till det lilla sminket de hade på. När vi kom några meter bort tittade Louis upp från Iphonen och log glatt mot oss.   

"Oh, hi girls!" Sa han med det där leendet som värmde. Jag tittade på tjejerna bredvid mig som stirrade stumt på Louis.   

"Uhhm, so Lou... These girls are huge fans of you, just like i was once upon a time. So I think they are quite nervouse." Fnittrade jag.   

"Oh, I see. By the way, Mel, are you not a fan of us anymore??" Sa han med en fejkad desperat och dyster röst.   

"Of course, the biggest!" Jag blinkade mot honom. Han besvarde mig med ett leende. "Any way, this is Linn..." Började jag och gjorde en gest mot Linn som stod till höger om mig.  

"Hi, Linn. Im Louis." Sa han och kramade henne lätt. Jag kunde se hur hon tog ett litet andetag för att inte svimma innan hon, lyckligt, kramade tillbaka.   

"Hey." Sa hon snabbt och nervöst.  

"And this is Engla." Fortsatte jag och pekade till vänster om mig. Louis gick till Engla och kramade om henne.   

"Hi, Engla." Sa Louis enkelt med lite engelskbrytning.   

"Hi, Louis." Svarade Engla och kramade om honom.   

"So what about pizza?" Förslog Louis och vi andra hängde på.   

Resten av kvällen blev det avslappnat och vi hade alla riktigt roligt. Att umgås med tre småtjejer, var kanske inte hur kul som helst för Lou. Men han gjorde det för min skull, vilket jag verkligen uppskattade.   

När vi hade blivit hem skjutsade hade vi även hunnit träffa Alicia och Zayn, vilket också blev en lite nervös hälsning, med tanke på Zayn. När vi gjort oss i ordning oss för natten och bäddat ner oss, började Linn och Engla prata, non stop, om vilken fantastisk kul kväll det var.   

Även fast jag inte fick mycket sömn den natten, så somnade jag med ett stort leende på läpparna.  

Nialls perspektiv: 

Chocken av att se Willow och Harry tillsammans, slog mig om, och om, igen i mitt huvud. Jag ville inte tänka på det, men ändå fortsätter det ploppa upp.  

Jag hade bara gått hem och lagt mig direkt efter. Kanske en av de korkaste sakerna jag skulle kunna göra, eftersom innan jag ska sova, tänker jag som mest. Och jag vill inte tänka.  

Jag grävde in mitt huvud i kudden och försökte förtränga allt.  

Varför sa inte Harry att han hade börjat träffa henne? Vad var alla våra sms och fikastunder för Willow? Hur kunde Harry få alla tjejer han ville? 

Mina andetag blev hastiga och jag kände hur tårarna väntade bakom ögonlocken. Jag visste att jag var självisk, och att jag egentligen borde vara glad för Harry skull, men det kändes inte bra. Jag orkade inte tänka.

Måste bara säga att Melanies del, var sjukt kul att skriva! :) 

Mna tänker in sig själv så mycket, och man blir ju bara för lycklig!!! :) Hoppas ni läsare också tycker såhär.

Komentera lite nu, för jag har inte fått några kommentarer på jag vet hur länge :/ 

PUSS