Harrys perspektiv: 

Dörren smälldes igen och Niall var, lika plötsligt som han kom, borta. Då insåg jag vad jag hade varit helt blind för, de senaste veckorna. 

"What did just happend...?" Stammade Willow utan en tanke på att vi faktiskt fortfarande hade en twitcam. Stressen tog över min kropp och jag tog genast på mig mitt pokerface.  

"So, now, you saw the kiss!" Log jag med ett fake leende. "We don't have time for anymore questions, unfortunaly. But thanks for all the views, questions and everything! We love you, byeeee!" Jag började vinka glatt mot kameran och gav Willow en blick som sa att hon skulle göra detsamma.  

"Bye everone!" Sa hon fakeglad och vinkade. Jag gav en slängkyss och stängde snabbt av kameran och twitter. Jag tittade med en orolig blick på Willow som såg lite skyldig ut. "Sorry... I just got chocked, and forgot about the hole, live thingy... I didn't mean to say that..." Sa hon snabbt. Jag log mot henne lite snett. 

"It's okay, babe. But we have to do something about this..." Jag la mina händer i ansiktet och började sakta förstå vad som hänt. 

"But what did happend, Harry??" Sa hon förvirrat. 

"It's all getting clearer to me now. I think Niall was intressed of you, too..." Jag suckade djup. "But I didn't realise that, utill now... All of this very discreat talking bout you, all the "Do you think I look okay?" before we were suppost to meet you... How couldn't I see that?" Jag kände mig besviken på mig själv. Om jag bara hade förstått det från början, kunde vi ju pratat om hela saken. Rätt ut allt och fixat till det.  

Willow tittade förvånat på mig med en undrande blick.  

"I didn't realise that, neither..." Jag såg hur hon vände ner blick mot golvet i skam. "We met several times, just taking some coffee or somthing, but just as friends." Hon suckade. "Or so did I thought..." La hon till. "And he texted me quite often... But I really didn't think that he was into me... Silly me, just thought, Oh how nice with a sweet guy like Niall, as a friend." Hon suckade än en gång. Jag klappade henne lätt på kinden och gav henen ett snett leende. 

"We have to do something... We have to fix this." Suckade jag. Willow tittade på mig och nickade. "But I don't know how..." 

"You have to talk to him. Without me!" Svarade hon snabbt. "If im with you, it's gonna go wrong, I know it. Please, just talk to him." Hon gav mig en sorgsen blick. 

"Yeah, I will do that." Nickade jag. Jag kysste henne lätt på pannan och steg upp ur soffan. "Stay here. I'll be back." Hon nickade en sista gång innan jag gick till Nialls lägenhetdörr.  

Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga, men med mekaniska rörelser ringde jag på. Jag skulle tvinga min kropp att göra det jag måste. I vanliga fall så brukade jag bara gå in genom dörren, men just nu kändes det bara lägligt med att plinga på först. 

Inga fotsteg, inget svar, bara tystnad. Jag plingade på e än gång. Tystnad. Jag förstod att han var där inne, men att han inte ville ha några besökare. Jag menar, var skulle han annars vara. Jag drog ner handtaget och gick in i den stora lägenheten. Likaså som det var tyst utanför dörren, var det tyst innanför. Jag gick direkt till sovrummet där jag hittade honom, liggandes, ihopkurad med ryggen mot mig.  

"Eyy.. Mate..?" Sa jag försiktigt för att han skulle uppmärksamma min närvaro. Han vände sig om och gav mig en brusten blick men vände snabbt bort huvudet. Han tittade ner bland de korvade täckena han låg i. Han satte sig sakta upp- 

"Yeah..." Svarade han lågt. Jag kände mig mållös. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga.  

"Im sorry, Niall..." Började jag. "If I knew, how you felt bout Willow, I would have talked to you." Det blev tyst.  

"I thought you saw it..." tvingade han fram. Jag gick fram och satte mig på sängkanten bredvid honom. 

"I had no idea. And if i would have, I never would've let you find out about me and Willow, like this." Sa jag med lite spräckt röst. Mitt hjärta slog hårt och jag kände mig allmänt sorgsen att se en av mina bästavänner, hjärtkrossade.  

"Yeah.. I believe you, Harry. It really don't seem like you'ld do something to hurt me, like this." Jag kände hur en tyngd lyftes från mina axlar. "I forgive you." Han tittade upp och mötte mig med en varm blick.  

"You're the best, Niall." Sa jag med ett leende som han snabbt besvarade lite svagt. Han tittade bort innan han började prata. 

"But you'll have to understand that it's gonna take a while for me to see you guys together..." Jag nickade snabbt.  

"I understand. So we're all good?" Våra blickar möttes igen. Vi log lite fånigt åt varandra.  

"Yeah, of course mate." Sa han och slog mig lätt på axeln. Vi skrattade lätt och jag kände hur en lättnad spreds sig i luften.

Jag hoppas verkligen jag har kvar några fina läsare, som är snälla nog att kommentera lite! :) Puss!