Zayns perspektiv:

Jag vaknade trött och kände hur den lilla kroppen som legat bredvid mig sakta slank ur mina armar. Jag öppnade ögonen och mötte Alicia med ryggen mot mig.

"No, dont go." Sa jag och log. Hon vände sig om och såg glad ut. "Come here." Jag satte mig lite upp och tog henne i händerna och drog ner henne bredvid mig. Vi tog armarna runt varandra och möttes i en kyss. Jag fick den där stöten jag alltid fick när hennes läppar nuddade mina. Jag log och kände hur hon sakta särade sig från mig.

"I really have to pee..." Sa hon och fnissade. Jag släppte henne och lät henne motvilligt gå. Jag satte mig upp i sängen och tog på mig ett par mjukisbyxor och gick ut i köket. Jag började ta fram lite frukost och såg att klockan var halv ett. Alicia kom med slöa steg ut fån toan. Hon släpade benen efter sig.

"Ey, babe. Help me with the breakfast." Sa jag och log mot mig. Hon tittade på mig med en mördar blick. Hela hennes ansikte utstrålade utmattning.

"Are you kidding me?? I feel like im going to die any minute. My head is KILLING ME." Jag skrattade bara åt henne. "Im cant stad up... seriously... Can I please go to bed again?" Hon tittade på mig med valpögon.

"But it's soon one o'clock!" Hon tittade på mig med mördarblicken igen. "Allright, allright... I can come in to you with some food. But just so you know, Im not going to let you stay in bed for all day just because you got hangover." Hon tittade tacksamt på mig och försvann ut till sovrummet.

Jag började göra lite mackor åt mig och Alicia och började genast tänka på Louis. Jag undrade var han var och vad som hade hänt igår och precis då hör jag hur två människor kom skrattandes. Jag vände mig om och såg Louis komma med Melanie på ryggen. De skrattade som galningar och jag log åt de.

"Good morning Zayn." Sa både i kör.

"Hey you." sa jag och flinade. Louis satte ner Mel och båda satte sig vid köksbordet. "So, how is everthing...?" Sa jag förvirrat.

"Everthing is great, I think..." sa Mel.

"She means, It's not so good but im happy now anyway." Sa Louis och de tittade på varandra. Jag blev förvånad när jag märkte hur trygga de blivit med varandra. Det verkade som de förstod varandra på ett speciellt sätt.

"Hah, yeah. Im happy, cause now, on one night, I got a bigbrother." Vi skrattade och de tittade gulligt på varandra. Jag var fortfarande förvånad.

"Yeah, I got one more lil sis now." Sa Louis stolt.

Louis och jag hjälptes åt och fixa mackor åt alla medan Mel gick och pratade med Alicia. Mel var lugn nu och verkade kunna förlåt Alicia. Hon kom strax ut från rummet och såg helt okej ut. Hon och Louis började prata ganska tyst med varandra och jag bestämde mig för att gå till Alicia och tog med mig lite mackor och huvudvärkstabletter åt henne.

"You are my hero." Sa hon när hon såg smörgåsarna. Hon tryckte snabbt i sig de.

"How did it go?" Sa jag och syftade på när hon pratade med Mel.

"It went well, she forgive me and we promised each other to talk more. She is the best ting in the world." Hon log. "And your second!" Sa hon och log gullig. Hon pussade mig och på näsan och jag blev varm.

"You are wonderful sweetheart."

"You know what... Im sooooooooooooooo hungry for kebab!!" Hon flinade. "I dont know if there is any kebab places here in England but it's like a big thing in Sweden." Jag nickade till svar.

Jag tog mig upp ur sängen och tog på mig en av mina tröjor jag hade med mig.

"When my asprin has started to work, Im going for a walk." Sa Alicia.

"With me?"

"No, I want to go alone. I wanna take some pictures." Svarade hon och pekade på systemkameran som låg på skrivbordet. "You can stay here." Jag nickade. Jag gick ut till vardagsrummet där Mel och Louis satt och spelade Wii. De spelade Mario Kart och Mel ägde ut Louis.

"Unfair!" skrek Louis när hon varvade honom. Vi skrattade åt honom. Tillslut satte jag mig bredvid de och började och spela.

Alicias perspektiv:

Jag tog mig sakta upp ur sängen och in i min garderob. Hela rummet snurrade och huvudet värkte. Det va som om allt ljus i rummet skar in i mina ögon.

Jag tog på mig ett vitt linne och ett par mörka jeansshorts. Jag fortsatte leta igenom garderoben efter en tjocktröja men märkte att det inte fanns någon tvättad. Jag gick till Zayns väska och tog en grå hoodie och satte den på mig. Jag tittade mig i spegeln och såg helt okej ut. Jag lät mitt långa blonda hår bara hänga ner för axlarna och satte på mig ett par glasögon.

När jag kom ut till vardagsrummet så kände jag hur huvudvärken släppt lätt. Där satt alla tre och spelade Mario Kart. Jag fnissade för mig själv.

"Im going out now." Sa jag. Alla tre nickade som svar utan att lyfta blicken från tven. Jag tog min kamera och gick ut i hallen och tog på mig ett par svarta converse.

Jag gick längs med de små gatorna tills jag tillslut kom fram till en stor park. En stor, grön, helt perfekt park. Jag började knäppa lite kort på den fina omgivningen och såg hur människor passerade mig. Det var något så vackert och förtrollande med alla dessa somriga träd, allt de gröna gräset och de gamla, charmiga parkbänkarna.

Plötsligt stannade jag till när jag såg något som inte riktigt var lika magiskt. På en bäck lite längre fram på gångvägen satt en tjej gråtande. Det hade blivit mindre folk ute och nu syntes ingen förutom hon. Hon satt med armarna runt knäna och tårar rinnande på kinderna. Jag tog ner kameran och granskade henne. Hon var i min ålder. Hon hade på sig en vit högmidjetjol och en liten spetströja över. Hennes mörka hår slingrade sig i stora lockar längs med hennes rygg. Även fast jag inte kunde se hennes ansikte kunde jag se att det var något speciellt med henne.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag ville hjälpa henne men hon kanske inte ville att jag skulle komma fram och störa henne? Hennes kropp såg utsliten och trasig ut. Tillslut tog jag mig fram till henne och nuddade henne lätt på axeln.

"Uhhmm.. Are you okay?" Frågade jag henne försiktigt. Hon tittade upp på mig med sina stora blåa rödsprängda ögon. Även fast hennes kinder var röda och blöta så var hon vacker.

"Do I look okay..?" Sa hon och log snett åt mig. Hon menade inget drygt. "No... Im not." Hon torkade sig om ena kinden. Jag satte mig bredvid henne på bänken.

"What has happend to you?" frågade jag. Hon log ner blicken.

"I dont know were to begin..." Sa hon och tystnade snabbt. "You dont wanna hear."

"You can trust me. You got nothing to lose." Jag log lite halvt. Hon tittade upp på mig.

"Maybe... This is really wierd becaouse your a total stranger, but im going to tell you." Började hon. Jag ville verkligen veta vad som hänt. Det verkade liksom värt det. "I live with my best friends, Rebecca and Cherie. We lived i a small town outside London and decided to move here so we bought an apartment together." Hon suckade högt. "We have lived here over a year now. But now everthing is messed up." Hon började snyfta igen. Jag la en hand på hennes rygg för att trösta henne. "The other day when I came home after some party they threw me out. They said that I party to much and that I dont take responsibilities for anything." Tårarna forsade. "Now I have nowhere to go, nowhere to live and nowhere to be. And I cant leave London. It is my home now. I've got a job here and everthing. I dont know where to go!!" Hon var jätteupprörd. Jag var förvirrad och visste inte vad jag skulle göra. "And I dont party to much. Im just having fun..." Jag förstod henne verkligen. Jag kunde se mig själv för några år sedan i henne. "I dont why Im telling you this... It's not like you can do anything." Hennes tårar blev fler.

"Hey, calm down and listen to me." Hon kollade upp på mig. "I know it is hard to hear now but it gets better. Trust me, I know. I've been in you situation before. It gets better." Jag log halv mot henne och fick ett likadant leende tillbaka. "I will help you." Jag ställde mig upp framför henne. "Come on." Hon tittade förvirrat på mig.

"Where are we going? You are just a stranger, how can I trust you?" Sa hon och tittade på mig.

"You know you can." Hon log mot mig. "Do you have all of your stuff?"

"Yeah I think so." Hon tog fram en rullväska och en stor trunk som legat bakom parkbänken.

"Come on then" Sa jag och vi började gå. Hon stannade tvärt och tittade på mig.

"I dont know your name..." Sa hon och jag började skratta.

"Alicia, and yours?"

"Im Willow." Vi log mot varandra och började gå igen. Vi satte oss på ett fik och började prata. Willow var inte lika ledsen längre. Vi pratade länge och hon var verkligen schysst. Hon hade inget emot att prata om sig själv och sina problem. Det var en lättnad för mig. Allt var så enkelt med henne, det var som om jag känt henne i åratal. När vi hade fikat klart så reste vi oss sakta upp.

"So what am i going to do now...?" sa hon förvirrat.

"Your coming with me." sa jag med ett leende.

"Thanks, Alicia. Can I call you Ali?" Jag blev förvånad av frågan. Ingen har någonsin kallat mig något annat än Alicia.

"Uhhmm, Of course. I have never had a nickname before." jag log. "Exept that my boyfriend call med sweet things..." shit! Jag har helt glömt bort att höra av mig till Zayn. Och så måste jag ju berätta för Willow att jag är tillsammans med honom innan hon kommer hem till mig. Tänk om hon flippar? Jag tog upp mobilen och smsade Zayn att jag snart var hemma. Det hade börjat blivit kväll och det hade börjat blivit lite mörkt. "We hurry home before it gets cold and dark." Vi gick mot dörren på fiket.

"Yeah, yeah mom..." sa hon och flinade. Vi skyndade oss hem och jag stannade precis innan jag skulle öppna dörren.

"And theres one thing I got to tell you... Do you know who Zayn in One Direction is?"

"Of course! I love 1D. I actully met Harry and Louis on the club yesterday." Jag blev förvånad. Hade vi vart på samma klubb och allting igår? Läskigt...

"What, really?? You where out yesterday??"

"Yeah, but what about Zayn?" frågade hon nyfiket.

"He's my boyfriend and I where actully at the same club as you yesterday with the boys..." hennes haka åkte ner till marken.

"Your dating Zayn??!"

"Haha yeah. He is inside here." Jag öppnade dörren. "Come on now." jag drog med henne in i hallen. Hon var helt fastfrusen.

Jag är faktiskt sjuk så jag tycker ni borde kommentera! :D haha nejdå!