En vecka senare, Alicias perspektiv:

Jag och Zayn hade umgåtts hela tiden då han inte hade jobbat de senaste dagarna. Jag känner mig trygg med honom.

Jag tittade på klockan, 12.00. Zayn skulle ringa mig när han slutat, vilket var om tre timmar, så skulle vi ses efter det. Det var Zayns sista jobbdag idag, sedan skulle han och resten av bandet ha ledigt i två månader. Jag log när jag tänkte på det. Bandet var medvetna om att jag och Zayn... "umgicks" ofta nu förtiden men fansen visste inget om det.

Jag gick och kollade min mobil om jag hade fått något sms. Mitt hjärta stannade upp när jag tittade på skärmen. Osparat nummer, Vad fan är det jag hör om att du flyttat till England?? Tror du att du bara kan lämna allt eller??! Din jävla hora.

Jag kände hur hela huvudet blev suddigt. Jag visste exakt vem det var ifrån. Jag ville inte minnas. Jag slängde iväg mobilen.

Jag blev arg och sparkade det hårdaste jag kunde i soffan. Jag slängde mig ner tankelöst i den och tryckte en kudde mot ansiktet. Låt honom inte ta över igen! Börja inte gråta!

Jag sprang in i garderoben och bytte om till ett pösigt linne och ett par mjukisbyxor och satte i hörlurarna till min ipod i öronen och höjde volymen till högst. Jag satte på mig boxningshandskarna och började slå på boxningssäcken som hängde i hörnet utav garderoben.

Jag hade fixat säcken dagarna när vi flyttade in. Jag känner mig fri när jag boxas, jag behöver liksom inte tänka. När jag var yngre gick jag i boxning i flera år men tillslut tog allt festandet över.

Det är ett bra sätt att få ut min ilska. Jag är inte riktigt som alla andra tjejer när jag blir arg. Jag har lätt att bli väldigt våldsam. Det skapade problem för mig i skolan så tillslut satte de mig i en boxningsklass.

Jag slog och slog och slog. Jag tänkte bara på hur jag slog honom i ansiktet. Jag tänkte inte alls.

Jag kände hur svetten rann ner för pannan. Jag stannade inte för att jag tyckte det var jobbigt, jag fortsatte. Jag slog och slog och tänkte inte på tid eller rum.

Jag ville bara bort. nu!

Zayns perspektiv:

Jag gick ut genom dörrarna till studion för att ring Alicia. Jag och killarna skulle åka hem alldeles strax.

Signalerna gick och gick och gick men det kom inget svar. Jag ringde igen, och igen, men lyckades inte få svar.

"Ey man, what are you doing?" Frågade Niall som kom bakom mig.

"Uhhmm, im trying to contact Alicia but she dont answer her phone." svarade jag.

"Maybe she's just taking a walk and forgot her phone or something?"

"Yeah, probably. " Vi satte oss i bilen och åkte mot våra lägenheter. Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Alicia. Sweetie, what are you doing? Call me! xxx.

Jag fick inget svar. Jag gick in till min lägenhet och satte mig vid tven. Jag tittade på klockan och såg att det snart hade gått en timme sen jag ringde henne. Jag provade två gånger till utan mening. Baby, why are'nt you answering any of my calls? Is somthing wrong? skrev jag till henne. Jag började bli orolig att jag hade gjort henne upprörd igår eller något. Jag ville verkligen inte klanta till det vi hade. Jag blev mer och mer orolig och klockan blev bara mer och mer.

Jag gick ner en trappa och knackade på Louis och Harrys lägenhet. Louis öppnade. "Vas happnin Zayn?"

"Eh, Louis..." jag var seriös så han skulle förstå läget. Han tittade förvirrat på mig. "Eh, could you give me a ride to Alicias house?"

"Of course, is something wrong? You seem upset.". Han fick en orolig blick.

"I dunno. She's not answering on any of my calls or text." han titta allvarligt på mig och satte på sig jackan. Vi gick ner till bilen.

"Im worried. What if i have done something? Or what if something has happend to her??" Jag kände hur min röst blev desperat.

"It will all be fine, Zayn." Sa Louis lugnande. När vi väl var framme vågade jag knappt gå ur bilen. "Just text me, and i will come" Jag nickade tacksamt och steg ur bilen.

Jag gick nervöst in i hissen och tog den till högsta våningen. Jag knackade på dörren och väntade, men den öppnades aldrig och jag kände hur oron steg inom mig. Jag knackade igen och igen.

Jag kände på handtaget, det var upplåst. Jag gick in i lägenheten.

"Alicia?" Jag gick runt i köket sedan vardagsrummet och resten av lägenheten. Jag gick sista av allt in i hennes sovrum eftersom att jag var rädd att hon skulle vara där. Jag gick sakta in men det var tomt.

Jag satte mig på sängen och slog huvudet ner i händerna. plötsligt för jag hennes tunga andetag, flåsandes. Jag tittade mig runt i rummet och såg hur garderobsdörren stod på glänt. Jag sprang in i garderoben och fick en chock.

Där var hon. Helt svettig stod hon i bara mjukisbyxor och sport-bh och boxade säcken. Hon såg sliten och helt ursinnig ut. Hon slog vartenda slag med sådan ilska. Jag blev lättad att hon var här, oskadd men jag såg att något var fel. Hon hade hörlurar i öronen.

"Alicia!!" Skrek jag för att hon skulle höra mig. Hon vände sig om skrämt och stirrade på mig. Hon tog av sig lurarna.

"Zayn, what are you doing here??" frågade hon irriterat.

"You did'nt answer any of my calls and i got worried." sa jag osäkert. Hon tog en handduk och torkade bort svetten med. Hon verkade inte vilja svara mig.

"What time is it?"

"Five somthing! How long have you been doing this?"

"Since twelve." Jag tittade storögt på henne. Hennes ansikte var känslolöst. Hon gick förbi mig och ut i köket och tog fram ett glas vatten.

"What's wrong? What happend to our plans?" Hon satte på ett leende på läpparna. Jag såg att det var falskt.

"Oh, Im fine! Im so sorry i forgot about it! Im relly tired now so i dont think i can hang out today." Alla orden som kom ut ur hennes mun var fake. Hon var inte okej, något var fel.

"Alicia..." Jag försökte få ögonkontakt men hon tittade bara bort. "Something is wrong and I want you to tell me what it is." Hon la på leendet igen.

"No, no! Everything is all right!". Jag skakade på huvudet. Hon såg förvånad ut, som om jag skulle tro att det inte var något. "Zayn, im so tired, can you go now?" Hon sa det med den där helt fakade rösten.

"Babe, I can see that your hurt... What is it?" Hon tappade de falska leendet.

"Hurt, hah? Get out." Spottade hon fram. Jag stod stilla. "GET OUT!!" Skrek hon. Jag blev chockad. Allt jag ville var att hjälpa henne.

Hon knäppte händerna och ställde sig och frusta av ilska. Jag förstod inte vad som hände. Hon satte händerna för ansiktet så jag inte kunde se hennes ansikte.

"Please, Zayn. Just leave me. It's for the best." Sa hon när hon lugnat ner sig. Jag var helt förvirrad, jag visste inte vad jag skulle göra.

"If you promise to call me tomorrow?" Sa jag hoppfullt. Jag ville inte lämna henne men jag var tvungen.

"Yeah, yeah.." Jag tittade mig omkring. Ska jag gå nu eller? Jag gick fram till henne. Jag pussade hennes hår och sa:

"You know, you meen a lot to me.". Hennes grepp blev hårdare runt ansiktet.

Jag gick ut där ifrån och ringde Louis. Han kom och hämtade mig, han såg att något var fel men jag vägrade svara på någon av hans frågor. Jag gick bara upp till lägenheten och slängde mig på min säng.

Vad har jag gjort? Hur kunde jag göra såhär mot henne? Och om det inte var jag, vad var det då? Det snurrade i mitt huvud.