Harrys perspektiv: 

Jag backade lite från Willow och vi avslutade kyssen.  

Hela min kropp kändes varm och lyckan sprudlade inom mig. Hon hade faktiskt kysst mig tillbaka. Hon tyckte om mig för den jag var. 

Vi log mot varandra och hennes ögon glittrade i nattskenet. Jag la båda mina händer på varsin sida om hennes ansikte och smekte hennes kinder medan hon la sina armar runt mina höfter. Utan att behöva säga något visste jag att det här kände rätt, för båda oss. Hon pussade mig lätt på kinden, sedan omfamnade jag henne i en lång kram.  

För en gång skull kände allting rätt med en tjej. Jag gillade henne verkligen mycket. 

Jag kunde inte motstå från att kyssa henne igen. Jag mötte hennes läppar än en gång och vi båda log samtidigt. Nu när jag visste att jag kunde pussa henne, ville jag inte sluta. Jag kunde inte få nog av de där mjuka, perfekta, med en liten smak av jordgubbsläppglans, läpparna. 

Efter vad som kändes som alldeles för lite tid, särades vi ifrån varandra. Jag tog hennes hand och förde henne till den lilla soffan jag hade i hörnet av balkongen. Vi satte oss ner och jag la armen runt henne. Hon besvarade det genom att luta huvudet mot min axel. Vi blickade båda ut mot den enorma utsikten. 

"How is it to like... be the kid that made his dream come true?" Frågade hon mig försiktigt. Jag tänkte efter lite innan jag svarade. 

"It's kind of unbeliveble. Sometimes I don't even belivie that all of this is for real." Jag log och tänkte på allting. "I mean, it's not only that Im living my dream. Thanks to that, i have been all around the world and seen amazing places, I've had the most awesome experience you ever could imagen. But most of all im thankful because I've met the most wonderful people, thanks to all of this. I mean, Im living my dream, with four of my best friends in the hole wide world. What would I be, without my four brothers?" 

Jag såg i ögonvrå hur hon lyfte sitt huvud och log mot mig till svar. Hon klappade mig lätt och omsorgsfullt på kinden, vilket gjorde att jag tittade ner på henne och log. 

"You are beautiful." Log hon. Det pirrade till lite i min mage när jag förstod vad hon sa. Jag mötte hennes blick och tog bort en hårslinga från hennes ansikte medan jag svarade henne. 

"You are beautiful." Envisades jag. "Please, sing to me, Willow." Hon tittade tvärt ner i marken. 

"No, why?" Hon vägrade möta min blick. 

"I want to hear you sing. Please, sing to me." Hon tittade osäkert upp på mig.  

"Only if you sing for me first?"  

"Of course. Wait a secound." Jag försvann ut till mitt sovrum och hämtade min nya gitarr jag köpt för någon dag sedan. Även fast jag inte var så duktig på att spela en, så hade jag lärt mig en sång på den och bestämde mig för att spela den.  

Jag kom snabbt ut igen med gitarren i handen och satte mig bredvid henne igen. Jag drog försiktigt över strängarna och började sakta men säkert sjunga texten till John Mayer - Free Fallin'.  

Hon log nöjt när jag trallade igenom versen. Jag sjöng första refrängen ut, och sedan bestämde jag att det fick räcka. Hon log stort mot mig när jag la ner gitarren.  

"That gave me goosebumps, Harry." Hon visade armen snabbt. "You are an amazing singer." Jag log av hennes smicker. 

"Your turn." Log jag. Hon tittade osäkert på mig och bet sig i läppen. Sakta tog hon emot gitarren jag gav henne och började fumla med strängarna.  

"Okay. Sorry with Maria Mena." Hon började dra på strängarna i en vacker melodi. Hon tittade någonstans långt bort och ville inte möta min blick.  

Helt förtrollad satt jag där och lyssnade till sista orden hon sjöng. Jag var mållös.  

När hon la ner gitarren tittade hon bara ner. Hon vågade inte titta på mig. Hon bet sig nervöst i läppen. När jag tillslut hittade några ord, öppnade jag munnen. 

"You sang angelically." Hon såg fortfarande osäker ut. "It was like you took all the air out of this hole city." Hon skakade på huvudet lite försiktigt medan hon log mot marken. "That was beautiful. Why wont you belivie it..?"  

Hon tittade upp på mig med ett stort och oskyldigt leende. 

Efter några timmars envisandes om vem som sjöng bäst så gled vi in på andra samtalsämnen. Tillslut somnade vi båda i den lilla, lilla soffan ute på min lilla balkong. Hon i min famn, medan vi höll om varandra. Jag visste att det här var början på något nytt, och jag visste att jag skulle vakna med ett leende.

Skönt med lite lycka i novellen? Det tycker jag i alla fall! 

Vad säger ni, gillar ni the looove mellan Harry och Willow? :)

Glöm inte att kommentera ♥