Alicias perspektiv: 

Jag drog på mig mina slitna shorts och trippade ut ur det stökiga hotellsovrummet. Jag gick in i det lilla badrummet och borstade slarvigt igenom håret och lät det falla lätt mot mina axlar. Jag drog några snabba tag med tandborsten och sedan var jag snabbt ute ur hotellsviten. 

Jag skuttade fram till Harry och Willows hotelldörr och knackade på.  

"Come in!" Ropade Willow inifrån. Jag öppnade dörren och såg hur hon höll på att ta på sig skorna.  

"Hey, where's Harry?" Frågade jag när jag inte såg honom någonstans. 

"Oh, he is at some supermarket, he'll meet us by the pool." Sa hon lätt. Jag nickade till svar. Hon reste sig upp från stolen och drog bak allt det långa mörka håret. Jag kände hur ett leende bubblade upp i mig när jag såg vilken tröja hon hade på sig. 

"Aww, you're having that shirt!" Sa jag och kände mig lite varm i kroppen. Hon såg på mig med tindrande ögon och ett bländande leende. 

"Do you remeber?" Hennes röst klingade till lite extra, nästan som att hon sjöng. 

"Of course I remeber that lace shirt." Sa jag och fnittrade. "You wore it the first day I met you." Vi log som fån mot varandra. Under bara en sommar har vi lyckats bli som riktiga systrar. Ska ens det vara möjligt?  

"You are the best." Sa hon och la armarna runt mig. "What would I have done without you??" Vi skrattade lätt och tog oss strax därefter ner till poolen. 

Melanie låg i en solstol och lät solen värma hennes solbrända hud. Louis och Eleanor lekt gulligt och lite busigt med varandra i poolen, med en del andra hotellgäster.  

Jag och Willow satte oss vid Mel och började snabbt skratta och ha roligt tillsammans.  

Strax därefter rullade resten av gänget dit och alla samlades runt oss. Niall hade även tagit med sig tjejen han hade träffat dagen innan, och de båda verkade vara ganska förtjusta i varandra. Nialls leende var äkta.  

Och där satt vi alla, hela dagen och bara njöt av solen, stället och framför allt varandra. 

Dagen blev snabbt till kväll och man kunde se hur det lilla av solen som var kvar, sakta tog sig ner för horisonten. Värmen hade lagt sig och det hade blivit tomt runt poolen. Willow och Harry stod och kysste i poolen, Mel, Louis och Eleanor spelade kort på poolkanten, Niall satt och höll om Stephanie lite längre bort medan de pratade och lärde känna varandra bättre, och jag, jag satt med ett glas cola och lyssnade fridfullt på hur Liam och Zayn pratade gamla bandminnen.  

Allt kändes bara så bra nu. Det låter kanske klyschigt, men här var jag, på ett jättefint ställe och hade verkligen roligt med de personerna jag älskade mest här i livet, så det klart jag har det bra. Egentligen mycket mer än bara bra.  

Jag lyfte blicken och mötte Zayns bruna, trygga ögon. Emot allt vad jag trodde innan, så känner jag mig helt fri, nu när Zayn vet allt om mig och jag om honom. Jag är helt utlämnad till honom, det som jag aldrig ville bli till någon, men... Det känns bara helt rätt. Jag vet att Zayn inte ska någonstans och jag vet att jag kan lite på honom.  

"Are you tierd, babe? Wanna go to bed?" Frågade Zayn. Jag skakade på huvudet och log stort mot honom. Liam reste på sig och gick till Lou och de andra för att spela kort.  

"Come here." Sa jag och bjud in Zayn till min fotölj. Jag lyfte på mig och han satte sig med öppna armar. Jag bäddade ner mig i hans famn och andades in hans underbara doft. Vi satt där under tystnad och bara betraktade de andra i glädje. 

"Zayn?" Sa jag och tittade upp på honom. Han tittade på mig och smekte min handrygg. "Do you remeber when we first met?" Jag bet mig lite i läppen. 

"Of course i do. I remeber the first time I saw you, you came there, behind stage with your white shirt and your jewlery. Your big blonde hair were a mess, but it's exactly what suits you." Jag fnittrade lite generat men smickrat. "I remeber thinking how beautiful you looked. I hadn't seen a girl shine like you did. You really caught my eye, but.." Han skrattade lätt. "If someone would've asked about it, I would have denie it, beacuse of my shyness." Vi båda skrattade lätt. Hans ord värmde mig ännu mer än solen någonsin skulle kunna.  

"Do you remeber, >I love you Zayn Malik. And i could not have fallen in love with a better person than you.<?" Sa jag och citerade mig själv från den där gången vi hade bråkat och blivit sams. Då jag berättat allt för honom. Han mötte min blick och log ett leende som sa, självklart. 

">I love you too, Alicia. I know that you are broken, but I will do my best to fix you.<" Citerade han sig själv.  

"And that's just it, Zayn." Han tittade oförstående på mig. "You did. You fixed me."  

"And you saved me." Sa han med den mest fantastiska rösten jag visste. Vi möttes i en kyss. En sådan man aldrig får nog av. och det började bubbla i min mage. "Jag älskar dig." Sa han med sin underbart dåliga svenska.  

Klyschigt eller ej, men allt kändes bra nu.  

Och nu skrev jag det absolut sista kapitelt utav min novell, Vägen Till Ditt Hjärta. 

Det känns lite jobbigt, men jag vet att det här är rätt. Nu börjar jag på nytt, någon annanstans. 

Hoppas vi hörs igen! :) Och tack!